Vänortsbesök i Loima, Finland
Vi var 26 personer från Uddevalla som åkte till Loima i Finland. Vänortsbesök görs vartannat år och i var kommun, Våra vänorter är (förutom Skottland och Japan) Skien i Norge, Thisted i Danmark, Jöhvi i Estland och Mossfeldsber på Island.
Under dessa dagar är vi indelade i olika arbetsgrupper och gör olika studiebesök. Jag som är vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden blev gruppledare för den svenska delegationen i kultur och skola. Vi besökte den nyrenoverade gymnasieskolan och deras gymnastiksal. Vi fick även möjligheten att besöka en lokal konstnärshem hos Alpo Jaakola och hans Statypark. Det var fantastiskt att gå omkring i parken och se hans livsverk. De som hade träffat honom när han ännu var i livet vittnade om ett riktigt original. Men han hade en enorm arbetskapacitet vilket framkom med all tydlighet.
Loima är en kommun med 17 000 invånare. De har varit med om stora förändringar på kort tid. Det har varit med om två kommunsammanslagningar på 5 år vilket satt stora krav på kommunen. Dessutom har de många små skolor och år 2012 ska de lägga ner fem skolor. I vår arbetsgrupp jämförde vi våra olika situationer i skolorna. I Loima räknar de att de har ungefär 20 elever per lärare inom grundskolan. För några år sedan hade de 16 elever per lärare men nedskärningarna inom kommunala sektorn på grund av globala ekonomiska krisen gjorde att skolorna fick minskade anslag.
Skolsystemet skiljer sig åt markant från det svenska skolsystemet. Gymnasiet är en riktig pluggskola där eleverna gör studentskrivningar innan de kan gå ur skolan. I Loimas gymnasium går 600 elever där många kommer från andra kommuner också. De elever som inte har betyg nog för att komma in i gymnasiet får gå på yrkesskolan. Lärarna säger själva att det är mycket formellt inom den finska skolan. När studentskrivningarna görs finns det regler för varje tillfälle. Om en elev behöver gå på toaletten så får eleven stänga dörren men inte låsa och följs noggrant av en vakt. Allt för att motverka fusk. Deras egna reflektioner om varför Finland gör så bra resultat i internationella jämförelser lät:
- De har färre invandrare
- Högre utbildade lärare
- Färre elever i klassen
- Mer formell struktur.
Tydligen samverkar dessa punkter på ett sätt som skapar bra skolresultat. Men en fundering jag hade och som jag fick bifall från en av de finska lärarna var: mäter vi rätt färdigheter hos ungdomarna? Eller kan det vara så att skolan är en helt egen verksamhet som är avskild från den övriga världens behov av kompetens.
Min fråga bygger på att jag möter ofta ungdomar som är oerhört engagerade, kloka och pålästa. Men deras kompetenser värderas inte i skolornas betygsystem.
På kvällen hade vi nordisk afton. Alla länder ska ha med sig ungdomar som jobbar utifrån ett visst tema. I år var temat Konst och kunskap. Tyvärr hade vi misslyckats med att få med oss några ungdomar. Det skulle varit elever från musikskolan som spelade blåsinstrument med på resan. Men i år var det inga från Uddevalla med. Kvällen startades med välkomsttal och musik av ungdomarna. Sedan var det ett band från Loima med sångerska från Helsingfors som underhöll oss med jazzstandards. Det var en helt fantastisk afton.
Under den nordiska aftonen brukar man alltid sjunga visor från varandras länder. Så även denna gång. När vi satte oss till bords låg sånghäften vid alla platser. När jag bläddrade i den såg jag alla fina visor som vi skulle sjunga. Det var: Det var en lördagsaften, Ridum Ridum, Jag trivs bäst i öppna landskap med flera…. Men när jag sedan vände på bladet så jag en annan svensk sång…. Diggelo diggeley!!!! Vem katten hade kommit på att sätta den visan där? Men eftersom visan fanns där så kände jag helt plötsligt en oerhörd lust att sjunga den. Så tillsammans med Anna-Lena, Stellan, Henrik, Jaana, Marie, Alf m fl så sjöng jag låten med all kraft jag kunde uppmana. Till och med gjorde jag rörelserna till! Vilken succé!!! Att jag kom fel i tonartshöjningarna och tappade texten (vilket var ganska tydligt då jag höll i mikrofonen) glömde alla snart bort och det blev stående ovationer för vårt framträdande….
Tyvärr tog all allsång sådan lång tid att det inte fanns tid för någon dans vilket var planerat. Så till min besvikelse fick jag inte dansa Humpa eller finsk tango. Men jag och Stellan sörjde inte så länge över det! Vi dansade Flamenco till tonerna från min telefon där jag hade en spansk blues inspelad. Sedan hade jag steppkurs i högklackat på gatusten med Stellan och Torben (från Danmark) Nåväl, om man inte vågar bjuda på sig själv blir det heller inte så kul. Och jag hade riktigt kul!
Det som ger dessa vänortsmötena lite mervärde är att vi får chansen att bo i familj. Det är inte alla som tar chansen när de är i väg. Men själv gillar jag det oerhört mycket. På så vis får jag möjlighet att lära mig mer om själva livet i Finland. Jag och Anna-Lena Heydar bodde i samma familj och vi hade oerhört trevligt där. De månade så väl om att vi skulle ha det bra. Vi pratade till exempel en del om det finska RUT/ROT systemet. (de har det kombinerat i samma avdrag på max 3000 euro per person) I Sverige har vi en stor debatt om det men i Finland har det inte varit någon diskussion alls.
Sista dagen åkte vi på rundresa i Loima. Vår finska guide sade: Har vi ingen sjö i Finland så gräver vi en… Och så hade de gjort! De höll på att gräva en enorm sjö på 12 kvm som fylldes med grundvatten som på djupaste stället når 16 meter. 2004 började de gräva sjön och 2012 ska den vara klar. Sjön har inte kostat staden något utan företaget som grävt har i stället fått all sand, jord och lera som de gräver upp. Den har varit oerhört populär och sommartid besöker ungefär 200 stranden varje dag. Det finns till och med abborrar i sjön. Byföreningen får anslag för att sköta området med stugor och bastu. På vintern håller de bastun igång och vaken öppen för pigga vinterbadare.
Dagarna i Loima tog snabbt slut och vi vände hemåt via färjan från Åbo till Stockholm. Jag vet att vänortsarbetet inte varit direkt högprioriterat i vår kommun. Men det ger så mycket intryck och lärdomar att ta med hem till det fortsatta arbetet. Varje möte ger en extra sporre att utveckla sin egen kommun men också att fördjupa samarbetet i Norden. Vi har trots allt mer som samlar än som skiljer och bara det är en fantastisk grogrund för fortsatt arbete.