När jag var 11 år ramlade jag av min syste...
När jag var 11 år ramlade jag av min systers ponny och bröt armen. Från att inte kunna rida alls så skulle jag försöka mig på att galoppera barbacka. Resultatet av det försöket blev en bruten arm. Benet var helt av precis under ledkulan! Min pappa som jag bara var hos några gånger i månaden kände och klämde på armen. - nej, det är nog inget brutet. Jag känner inga ben som sticker ut. Så när jag kom hem till mamma den kvällen med en svullen arm som inte gick att röra. Ja, då mötte jag en ilsken mamma som körde mig direkt till akuten. Brutet! Efter den händelsen har jag inte tyckt att det varit trevligt att sitta på en häst. Vid ett tillfälle blev jag lurad till Dalsland att rida islands hästar. Jag trodde att jag skulle bli ledd runt i en paddock. Men icke! Ut i skogen skulle vi och jag var livrädd. - styr bara in henne i rumpan på min häst om hon vill dra, sade Dan. Och jag styrde och styrde... Resultatet blev en mycket grinig häst! Nu sitter jag dock här vid ett stall och följer mina barn till lördagsträningen. De älskar att rida och min dotter är en riktig hästfantast. Jag önskar att jag hade känt samma glädje och att jag hade fått samma möjlighet till lugn inskolning.