louisepersson

några dagar in på det nya året och jag är av med de politiska uppdragen. Jag börjar leva ett vanligt liv. Ett liv där man går till jobbet på morgonen och är hemma på kvällen. Underbart! Jag märker att barnen mår bra av att ha sin mamma hemma. En mamma som tjatar om att borsta tänderna och plocka upp. En mamma att laga mat tillsammans med. Ju längre ifrån politiken jag kommer desto självklarare känns det att lämna det livet. Socialdemokratin som jag älskar. Som jag är så tacksam över för alla de chanser jag fått i livet. Det partiet håller på att förändras och gå mot ett håll där jag inte kan följa med. Retoriken i partiet idag låter mer som vänsterpartiets retorik. De människor som kommer fram är duktigare på att säga Nej till förslag än att försöka utveckla något själva. Orden blir i stället floskler än att syfta till en verksamhet. Det blir allt viktigare att särskilja agnarna från vetet - de sanna socialdemokraterna från oss andra! Jag tror syftet till detta är att tysta den interna oppositionen. Genom att skrämma med uteslutning för de icke "renläriga" så ska de tystas och gå in i leden.

Men jag ställer inte upp på det och jag är förvånad över att så många medlemmar sitter så tysta. Jag är uppfostrad att tänka själv. Jag är fostrad att stå på egna ben. Men trots det har jag låtit mig tystas när jag borde ha talat. Men med flera veckor utan partimöten så börjar jag min rening till att bli mot själv igen. Jag plockar bort en nanosond om dagen och mår bra av det!