louisepersson

Igår lördag hade jag en häftig dag..
Jag fick vara en del i seminariet om hur SDPs ungdomsförbund ska utveckla sin politik. Jag blir så fantastiskt imponerad över dessa underbara människor. De lever i spåren efter ett krig.. Många av gårdagens seminariedeltagare var inte ens födda när kriget pågick så de är sk efterkrigsbarn. Med allt som det innebär. DVS att inte varit med men ändå påverkas av andra människors minnen.
Men de kämpar och studerar för en bättre framtid. När de studerat klart vet många att de inte kommer få jobb. arbetslösheten är enormt hög på runt 50%. Konflikter från förr påverkar allas möjlighet att få jobb. På vissa arbetsplatser ska man vara muslim, i andra kroat.. i tredje katolik.. etc.. Fackens roll är minimala..
Efter kriget finns så väldigt mycket att arbeta med och de olika partierna blockerar för varandra. I Bosnien har de inte ens räknat hur många invånare de har sedan innan kriget. 1991 gjordes sist räkning..
Idag har de inte ens lagar som gör det möjligt att räkna invånarna.

Många drömmer om en annan värld, en annan framtid. De har hört berättelser om livet innan kriget. Då var arbetslösheten låg eller obefintlig.. alla hade rätt till utbildning, fri sjukvård, fri tandvård, bostad... och så vidare. Igår pratade några uungdomar om att de vill starta en revolution för att kräva tillbaka ett sådant liv. Vad de inte minns är att det innan kriget saknades demokrati i landet. Första öppna och fria valet var ju 1991.

Jag sade till dem i går på mötet att det är svårt för mig som svensk att verkligen förstå hur det är att växa upp i ett krigsdrabbat land. Det är svårt att förstå drömmen om revolution. Jag sade att jag tror inte ens att vi skulle kunna tänka ut hur en revoolution skulle gå till. När en svensk blir arg så knyter den nävarna i byxfickan och tänker: - Nu är jag förbannad!

Att möta människor i andra situationer i andra sammanghang är fantastiskt givande. Att få jämföra attityder och fördomar är utvecklande. Igår fick jag äntligen svar på varför de i Bosnien inte har kvinnliga servitriser.. Och varje gång jag kommer hem från en sådan här resa så känner jag mig stärkt i övertygelsen att det är mötet mellan människor som ger förutsättning till en bättre värld.