louisepersson

Den största händelsen för året (näst efter valen den 17 september) går av staplen på lördag i Leksand. Fyra lördagar i rad skall vi sitta bänkade framför tv:n och titta på de 32 olika bidragen i melodifestivalens semifinaler. Sedan är det dags för andra chansen innan.... den Stora Finalen i Globen i Stockholm den 18 mars! Jag kommer inte missa något! 28 bidrag av de tävlande har fått gå den långa vägen tillsammans med massor av andra bidrag. Sedan har fyra bidrag kommit med som jokrar. I år skulle det handla om jokrar som har internationell förankring. Förra året var jokrarna kvinnliga kompositörer. Jokrarnas uppdrag är att täcka upp där de andra bidragen missar. Det tycker jag är ett genialt drag för att öka spänningen kring arrangemanget.
Förra året tävlade Martin Stenmark för Sverige med låten "Las Vegas", jag gillade detta bidrag. Fast jag hade satsat mina pengar (200 kronor) på Nordman inför finalen. Men mitt tips hamnade på sista plats!!! Det kan ju kännas lite surt att vi inte har en garanterad plats i finalen i Grekland. Men samtidigt har det visat sig att de låtar som kvalat in sig i finalen, har fått högre placeringar än de som gått direkt! Så jag tror på att Sverige får en finalplats och en bra placering i omröstningen!
Vem vinner för Sverige då? Jag har ju inte hört låtarna ännu, men kan ju alltid göra en gissning på vilka 10 som kommer till finalen den 18 mars!
Min gissning är:

Semifinal 1:
Electrik Banana Band och Linda Bengtzing
Andra chansen:
Anna Sahlene och Andreas Johnsson

19/2
Det känns som om det var en helt okej gissning som jag kom med. De som gick till final var Bengtzing och Johnsson. Till andra chansen Elektric Banana Band och otippade Magnus Bäckström (ingen låt som jag gillade) Hannah Graafs låt gillade jag och tycker att den borde fått en bättre placering!

Semifinal 2:
Niklas Wahlgren och Magnus Carlsson
Andra chansen:
Östen med resten och Kikki Danielsson

25/2
Av de bidrag som kom på de första fyra placeringarna, gissade jag rätt på tre. Det var skickligt gjort!
Kikki var en värdig vinnare. Hon lyste i kväll! Magnus Carlsson hade en bra låt och proffsigt framförande. Han lärde sig nog en hel del under Alcazareran. Att Niklas Wahlgren skulle komma med hade jag med som säkert stalltips! Han kommer med till Globen! Hans låt var bra och stack ut i sin enkelhet. Han förmedlade även att han kände starkt för låten - det gjorde den till en vinnare!  Men under hans framförande kom jag att tänka på ett avsnitt i den amerikanska komediserien "Vänner". Det var när Ross hade prövat att bleka tänderna.... lite väl mycket!
Sedan Velvet... ännu en mager tjej som åmar sig i minimala kläder... Ja, det är väl ingen man minns efteråt. Den hittills starkaste låten tycker jag Andreas Johnsson har framfört.
Sedan tyckte jag nog att Sonyas låt "Etymon" var väldigt lik den låt som Boson tävlade med för två år sedan "Efaristo"... Ingela "Pling" har ju skrivit texten till båda...
Semifinal 3:
Jessica Folcker och Patrik Isaksson
Andra chansen:
Kayo och Gregor

Ett totalt misslyckande från min sida! Bland de fyra första tippade jag rätt på en. Oj, oj... Men vem hade egentligen trott på Elysie och The Pudles på dessa platser? Fast jag måste ändå säga att jag tyckte att det var kul att de kom dit.. Jessica Anderssons scenshow - jäsp! Folckers klänning - hjälp! Kayos låt - Z Z Z ...
Mitt tips om Gregor stämde dessvärre inte - han kom på sista plats. Fast jag tyckte att det var riktigt underhållande. En annan som jag tycker är underhållande är Lena Philipsson. Idag var hon lysande! Hon har en sådan ironisk och torr humor som jag fattar och skrattar med i! Visst är hon kaxig och vågar ta plats - det är häftigt! Sist av allt för dagen skall jag avslöja mig... Jag skrattar även åt Jürgen!


Semifinal 4:
Roger Pontare och Carola (naturligtvis)
Andra chansen:
Rednex och Sandra Dahlberg

De som går vidare från Andra chansen:
Rednex och Anna Sahlene

Fast det vore ju roligt ifall Björn Kjellman gick vidare. Det skall bli kul sedan och se ifall jag får något rätt på vilka jag tror kommer gå vidare. Om man ser på hur det gick för mig förra året så är det ju tveksamt!

12/3
Hoppsan! Björn Kjellman gick direkt till final - det var roligt! Jag var på teater i Göteborg igår kväll så jag såg inte den fjärde semifinalen. Men naturligtvis spelade jag in den och skall se på den senare i veckan!
De som gick vidare från andra chansen var ju Magnus Bäcklund och Rednex. Mina gissningar om vilka som skulle vara högst placerade i varje delfinal har stämt reltivt bra. Däremot har jag lvarit ite sämre på att gissa vilka 10 bidrag som skulle komma till Globen.
Vem kommer vinna i Globen då?...... Jag tror att det kommer stå mellan Carola och Andreas Johnson! De lockar till sig olika röster, så det beror på vem som lockar flest! Carolas låt var ju inte den starkaste, men hon gör det bästa framförandet!

Så nu har då Christopher Gillberg blivit fälld i hovrätten i västra Sverige. Gillberggruppen har konsekvent vägrat att lämna ifrån sig materialet - detta trots att man har förlorat tre gånger i kammarrätten, stött på flera motgångar i regeringsrätten och har två kritiska JO-utlåtanden mot sig Jag tycker att det är helt rätt att det skall krävas att forskare lämnar ut sina forskningsunderlag. Christopher Gillbergs forskningsresultat har varit ifrågasatt och hans metoder för att hjälpa barn med damp har varit kontroversiella. Enligt Gillbergs forskning kan man hjälpa barn med bokstavskombinationer genom att ge dem amfetamin. Som är en centralstimulerande narkotiskt preparat. Jag har varit skeptiskt till denna behandling av barn och jag har inte varit ensam om tveksamheten. Däremot känner jag till många föräldrar som fått detta utskrivet till sina barn med diagnosen. De har varit jättenöjda med behandlingen och som sett sina barn må betydligt mycket bättre efter medicineringen. Men det är dock två falanger inom forskningen om barn med damp. Därför anser jag att det är jätteviktigt att forskare  lämnar ut sina underlag för granskning ifall någon kräver det. Hur skall vi i annat fall kunna garntera säkerheten kring forskning - hur skall vi i annat fall kunna kontrollera att resultaten bygger på fakta och inte på forskarens inledande tes. Christopher Gillberg är en känd och erkänd forskare. Forskning har ett högt förtroende bland oss och just på grund av det är det viktigt att vara öppen för att den inte skall förlora sin trovärdighet.

Har precis kommit hem från månadens kommunfullmäktige. Klockan är 22.15 och jag har jobbat hela dagen som så många andra! Jag kan ju fundera över det rimliga i att vi förtroendevalda sitter och fattar viktiga och avgörande beslut så sent på kvällarna. Visst hade det kostat väldigt mycket med fullmäktige på dagtid, men samtidigt är ju fullmäktige kommunens högst beslutande organ. Borde inte det vara högre prioriterat? Hur ser allmänheten på vårt uppdrag och hur ser vi själva på det när vi har nedprioriterat förtroendeuppdraget?

Det var trots allt ett intressant fullmäktige där många åsikter lyftes fram. Många som jag höll med och andra som jag inte kunde föredra. Naturligtvis!
Men det jag främst motsatte mig var förslaget från en Kd -ledamot. Han har i Barn- och utbildningsnämnden flera gånger lyft fram valfriheten inom barnomsorgen. Vi har en mycket god valfrihet anser jag, men han ville utvidga den ännu mer. Motionen som varit på remiss i BUN hade behandlat folkomröstning för ökad valfrihet samt hemställan till regeringen för att få vara testkommun för valfrihet! Jag vet vad han egentligen vill och jag håller inte med! Han vill skapa en form av dagbarnvårdare med F-skattesedel. Det kan tyckas som en enkel fråga, men jag tror att man äventyrar barnen! Jag vill inte se en dagbarnvårdare som själv väljer vilka barn hon/han vill ha. Jag tror att det motverkar intergrationen som vi strider för i samhället! Jag vill inte ha en dagbarnvårdare som sakna chef. Jag vill ha koll på vilka som är vikarie när den ordinarie är sjuk eller på utbildning. Jag vill ha en barnomsorg där man ser till sitt pedagogiska uppdrag! Av dessa principer är jag motståndare till hans förslag! Sedan kan han och de andra i oppositionen diskutera "utökad valfrihet" med sina vackra omskrivningar. Men när vi diskuterar valfrihet så är det inte bara viktigt att se på det vi väljer. Det är också väldigt viktigt att se till vad vi riskerar att välja bort - för det finns alltid en risk att förlora något i jakten på något nytt! Se till det som finns och komplettera där som det saknas mest. Att en ledamot från Fp sedan gick upp och stödde förslaget från Kd gjorde mig också något upprörd. Inte för att de stödjer vissa förslag utan för inkonsekvensen! När det gällde ökad valfrihet på det egna arbetet var han starkt kritisk men när det gäller andra pedagogers område går det bra! 
Varför diskuterade man inte i stället måluppfyllelse för barn med utomnordisk bakgrund? Där är har vi inte lyckats, där måste vi lägga fokus och all vår kraft! Där har vi även ett demokratiunderskott - varför inte försöka ge sig på den nöten? Varför bara försöka ta enkla poäng i en välmående medelklass? Politik är att vilja och våga  - mod finns men finns viljan till en förbättring för de som behöver det bäst?

"En kvinna bör, i synnerhet om hon har oturen att kunna något, dölja det så gott hon kan"  ett citat av Jane Austen 1775-1817. Detta är en mening som jag tror att alla kvinnor har kunnat skriva, eller skriva under, sedan dess. Vi lever i ett mansdominerat samhälle där män ofta sätts som norm. Vi kan se det i företagsvärlden, inom föreningslivet, på topptjänster inom det offentliga. Vi som inte är män är vana vid det och reagerar allför sällan.
Men ändå... visst känns det som om andra vindar börjar blåsa? Visst börjar det dyka upp fler kvinnliga toppchefer, företagsledare, föreningsledare! Jag som yngre kvinnlig fritidspolitiker kan se många kvinnliga förebilder inom politiken. Här om dagen mötte jag presidierna i HSN 6 och 8. Det var nästan bara kvinnor där, så visst har strukturerna börjat förändras. Jag upplever aldrig att jag förväntas dölja det jag kan. Tvärtom uppskattas mina kunskaper i diskussionen. Visst har det hänt - många gånger, och visst händer det att jag blir klappad på huvudet, nypt i kinderna, avbruten mitt i en mening och bagatelliserad. Men då reagerar jag, blir arg och säger ifrån. Jag har börjat lära mig att inte acceptera det beteendet!  För jag tror även att de två olika könsbundna relationsstrukturerna börjar att förändras. Att männens relationssturktur inte längre ser ut som en pyramid och att kvinnornas cirkel börjar få hörn. Detta innebär - tror jag  - att vi lättare accepterar en annan samhällsstruktur där jämställdhet börjar att råda!

Man är aldrig stor när man blir sjuk! Snarare blir man ynklig och självömkande - i alla fall jag! Jag har lyckats dra på mig en lunginflammation genom att jag dragits med en hosta under hela januari. Igår kväll låg jag nerbäddad i frossa och trodde att slutet närmade sig. Då hade jag 38.6! (inte jättehögt)
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och bad att få komma till primärvårdsjouren i Uddevalla, men då fanns bara ett fåtal akuttider kvar och den vänliga kvinnan menade att jag kunde gå till min vårdcentral dagen därpå. Jag frågade om hon inte kunde boka en tid för mig, men hon svarade att de endast hade fått möjlighet till det på ett fåtal vårdcentraler. Så jag blev lite sur och fällde en stilla tår över mitt öde...
Igår hade jag förövrigt varit på jobbet på dagen och klarat det galant med lite paracetamol i kroppen.
Idag kände jag att det var dags att uppsöka vårdcentralen. Jag ringde klockan 08.04 och kom fram med en gång. En vänlig röst svarade och lyssnade på mina åkommor och ansåg att jag borde komma på kontroll: - har du möjlighet att komma 09.45? Det var ju strålande att det gick att få en tid så fort och den nya läkaren som jag aldrig mött tidigare fick jag förtroende för. Hon lyssnade på lungor, hjärta och tittade i svaljet innan det var dags snabbsänkan. Det visade sig att den låg alltför högt och hon skrev ut Kåvepenin och hostmedicin.
På apoteket passerade numren i ett rasande fart. och tio nummer passerade på femton minuter. Sedan var jag helt färdig men det var ju dags för HSN-möte så jag travade dit och satt några timmar.
Sedan dags att hämta barn, laga mat, se Bolibompa, borsta tänder och.... natti natti.

29 januari
Äntligen.. jag börjar komma tillbaka till världen igen. Det var verkligen en chock för mig att förstå att man kan bli så sjuk, så fort! Jag har ju haft en envis hosta, men jag har inte tänkt på den så mycket. Men för en vecka sedan började jag få feber och allt blev så tungt. Att gå uppför några få trappor (som jag annars springer uppför) klarade jag inte utan pauser. Det tog ganska lång tid för mig att bli av med febern efter att jag fått penicillinet och jag fick även problem med bihålorna. Men nu står jag upp - äntligen!

31 januari
Trodde jag... har varit på min vårdcentral idag igen. De tog snabbsänkan igen vilken visade att jag inte blivit ett dugg bättre. Så en remiss och iväg till lungröntgen, sedan tillbaka till vårdcentralen för diagnos. Jodå, dubbelsidig lunginflammation och en ny penicillinkur!  Läkaren ville sjukskriva mig i några veckor men jag kände att det inte var möjligt att vara borta så mycket. Men jag fick lova att vara hemma denna veckan och att sedan bara försöka jobba halva dagar. Louise, det här är inget att leka med, sade de allvarligt, du måste vila. Så det är väl det jag skall försöka göra nu och när jag känner efter så är jag fantastiskt trött.

1 februari
Det är märkligt vilka starka försvarmekanismer vi har inom oss. Idag är jag sjuk - riktigt sjuk. Ryggen värker, vilopulsen ligger på 100 slag och jag är trött. Men faktum är att jag nog egentligen mått så här dåligt i flera veckor men vägrat inse det. Nu var jag tvungen att erkänna för mig själv att jag är sjuk  och då kom symptomen. Samtidigt blir man ju lite rädd, lunginflammation dog man av förr. Och jag har redan genomgått en penicillinkur som inte gav någon effekt. Nu hoppas jag att den nya medicinen tar och att jag snart är frisk igen.

2 februari
Det är så svårt, men jag har jobbat på att ta det lugnt idag! Jag var inbokat på ett spännande möte klockan 14.00 idag, men jag valde att stanna hemma! Så nu på kvällen känner jag mig faktiskt piggare än vad jag gjort på flera veckor. Jag har inte tagit någon paracetamol på två dagar nu, innan tog jag det varje dag i två veckor. Så nu är jag övertygad om att jag är på bättringsvägen. Dock något svag än så länge.

5 februari
I morgon skall jag till jobbet igen. Underbart! Jag är fortfarande trött och jag har svårt med djupandningar. Allt hostande har gjort att bröstkorgen värker - fördelen är väl att jag har utvecklat nya hostmuskler i de sneda magmusklerna. Men det är härligt att vara på väg att bli frisk igen. Problemet är nu istället att inse och minnas att jag är försvagad. Jag behöver fortfarande ta det lugnt och vila mycket. Men tack för att sjukvård och medicin fanns när jag behövde det!

Här om dagen lyssnade jag på P4 Extra och hörde en debatt om amning och alkohol. Det är ju allmänt känt att ammande mammor rekommenderas att inte dricka alkohol för att det kan ge skador på barnet. Detta råd ifrågasatte forskaren kraftigt! Hon menade att om en ammande mamma dricker så mycket alkohol att hon kommer upp till 1% i blodet, så kommer nivån utspädas hos barnet till 1 promille. Forskaren menade att detta är ännu ett sätt att skuldbelägga kvinnorna, genom att kontrollera vad de äter, dricker osv. Hon menade att 1 promille i barnets blod på inget vis kunde riskera några skador.
Kanske är det på det viset att ett ammande barn inte tar fysisk skada av en full mamma. Kanske skall rådet gå till båda föräldrarna att DE inte skall dricka! Men faktum är att det rådet som alla mammor fått till sig att inte dricka för att det kan ge skador på barnet har ändå lett till att många barn sluppit en uppväxt med alkohol.Jag motsätter mig av kvinnor skall behandlas på ett visst sätt bara på grund av sitt kön. Det förekommer ofta i vårt samhälle -  så ofta att vi kanske inte alltid tänker på det?
Men om det är barn med i bilden så måste barnen komma först. Ett litet barn och en ammande mamma lever ofta i ett symbios under den tiden. Låt då den första tiden bli fri från alkohol och fortsätt med rekommendationerna

Har precis läst Aftonbladets söndagsbilaga och artikeln om Charlotte Perrelli. Artikeln handlade om att hon fått kritik för att hon jobbar trots att hon har små barn. Hon försökte förklara sig med att hennes man har tagit en aktiv del i sin föräldraroll. Detta är inte första gången som vare sig hon eller andra yrkesverksamma mammor fått ta emot kritik eller blivit ifrågasatta för att de valt att arbeta tidigt. Även jag har vid ett flertal tillfällen fått frågor om hur mycket tid jag har med barnen, eller om jag verkligen kan göra mer då jag har småbarn. Att barnen har en närvarande och bra pappa verkar komma sekundärt inför dessa kritiker. På Öppna förskolan har jag vid ett flertal tillfällen fått stärka mammor som velat gå ut och jobba tidigare än vad deras väninnor velat. Visst är det viktigt att barnen har sin mamma nära, men pappan är precis lika viktig och det viktigast av allt är att familjen mår bra. Utifrån det är det förödande med onyanserad kritik på hur andra familjer väljer att lever. Ingen kan veta vad som passar bäst för varje familj, vare sig det gäller uttag av föräldradagar, viljan till arbete eller längtan att vara hemma.

Fredagen den 13/1-06
Idag gjorde jag min sista dag på öppna förskolan för flera månader. Från och med måndag 16 januari skall jag jobba som regionsekreterare för S i Västa Götalandsregionen. Det skall bli jättekul och en enorm utmaning, samtidigt som jag känner mig lite förskräckt över uppdraget. Ena sidan av mig är kaxig och känner: "äh, det här klarar väl jag" den andra sidan känner: "Hjälp, jag kommer inte klara av något".
Men jag gillar utmaningar och därför tackade jag ja till vikariatet som är fram till efter valet. Vad mina exakta uppgifter kommer att vara vet jag ännu inte, men jag har förstått att de kommer handla om information och media. Jag fick höra i onsdags av Björk och Gunnarsson att min dörrskylt redan var på plats och det kändes faktiskt lugnande att de har förberett för min start. Att veta att man är väntad gör det enklare att gå in genom dörren på det stora Residenset i Vänersborg.

Tisdagen den 17/1-06
Visst är det typiskt! Hela familjen har under hösten varit helt friska, inte en sjukdag (nästan) Men sedan mellandagarna har någon av oss varit sjuk hela tiden -  och i söndags kom maginfluensan! Så jag hann vara på mitt nya jobb en dag innan jag var tvungen att vara hemma för vård av barn. Jag bara håller mina tummar för att jag skall slippa få det. Men det finns väl en tanke och mening med allt! Det kan bara ta tid innan man förstår meningen med allt...

Har precis kommit hem efter några dagar i Bosnien. Detta är ett land som jag tidigare bara läst om och set nyhetsrapporteringar om - men jag hade aldrig varit där nere själv tidigare. Innan jag anlände  till Sarajevo i fredags funderade jag över alla krigsrapporteringar jag fått, men när planet gick in för landning och jag såg denna otroligt vackra stad där snöflingor sakta singlade ner, då kände jag att jag inte visste någonting.
Under min korta vistelse i Bosnien framförallt i Bosovaca fick jag möta människorna, och jag fick se deras levnadsvillkor. Saker som vi tar som självklart, kämpar de för att få! Sjukvården till exempel! Där är sjukvården självfinansierad men om man har en anställning så betalar arbetsgivaren 50%. Är man arbetslös får man betala allt själv - men det finns inget socialt skyddsnät, inget försörjningsstöd. Det är tuffa villkor för den som kommit utanför - och det märktes.
Jag var där nere för att se om det finns möjlighet för att kunna starta upp något samarbete med S-kvinnor i Uddevalla och s-kvinnor i Bosovaca. Jag fick möta många representanter från distriktet och från staden. De visade en fantastisk gästvänlighet och när jag åkte därifrån kändes det som om jag lämnade en del av min familj. Jag hoppas jag möter dessa snart igen.

Vad betecknar en vän? När vet man vem som är en riktig vän och vad krävs? Jag åt idag lunch med en god vän och vi kom att prata om just vänskap. När man var barn såg man vänskap och kompisskap som något som krävde daglig kontakt. Den bilden och förestälningen lever på något sätt vidare även idag som mått på vänskap. Men hur är det då när det aktiva livet kräver tiden till annat än att umgås med vänner? Innebär det att man i så fall inte har några kvar för tiden är för knapp?
Det är lätt att resonera att: - jag har inte så många vänner bara massor av bekanta! Men visst finns det väl vänner även bland dem som vi i så fall kallar bekanta? Var går gränsen mellan vän och bekant? En äldre man inom socialdemokraterna i Uddevalla sade till mig för ett tag sedan: - Det värst med att jobba politiskt är att man blir ensam när man blir gammal! Han syftade på att det politiska arbetet kräver all fritid att man inte hinner vårda sitt sociala liv.
Jag har några nära vänner som jag värnar om i alla lägen. Varför de är mina vänner och inte bara mina bekanta vet jag inte. Vissa har jag känt hela mitt liv och andra har jag känt i några månader. Men jag tror att det är viktigt att inse att en vän kan man prata med varje dag menockså bara några gånger per år!

Det är bara några timmar kvar på året 2005. Överallt kan man läsa om året som gått. Om stora och små händelser. Om roliga och tråkiga saker. Om globala problem och om personliga betraktelse. Det är olika saker som vi minns, beroende på vad som påverkat oss mest. Jag vet inte vad som påverkat mig mest under året, jag vet inte ens vad jag kommer minnas om året 2005. Om några få år kommer 2005 tillhöra vår nutidshistoria som det kommer ställas frågor om - kommer vi minnas att det var just detta året som det hände?
Vi gör en test:
När stängdes den sista reaktorn i Barsebäck?
När fick Harold Pinter Nobelpriset i litteratur?
Vilket år hade Irak första fria valet på 50 år?
När svepte stormen Gudrun fram över Sverige?
Ja, nu vet vi att det var år 2005 men minns vi det om några år?
De saker som jag kommer minnas från året 2005 är nog av annan natur. Det har varit ett händelserikt år för mig - allt från att jag kommit tillbaka från en föräldraledighet, till politiska hetluften, till visdiktandet, till valupptakt, till att bli erbjuden ett nytt jobb.... Min mamma frågade idag om jag verkligen hänger med i svängarna. Jag svarade att naturligtvis gör jag det! Men gör man - och hur vet man om man gör det?
Ett gott nytt år väntar....

så Expressen ber om ursäkt... enligt DN så är det en pressad Otto Sjöberg som säger sig stå för bot och bättring. Fast han vill få läsa sina citat innan artikeln går i tryck...
Det har blivit en allt hårdare ton i medias bevakning av "offentliga personer". Vi kan ofta se kvällstidningarnas "löp" som skriker ut: Skandal, kris, svek osv.......
När jag var yngre (runt 15-20 år... för länge sedan.........) reflekterade jag ofta över att de brittiska tidningarna alltid var så mycket hårdare och tuffare i sin behandling av kända personer än vad svenska tidningar var. Så värst stor skillnad kan jag inte se idag. Men vi har anpassat oss och har kanske inte förstått vidden av den utsatthet som dessa bevakande människor får uppleva. Därför tror jag att det är nyttigt och bra att Mikael Persbrandt går vidare med sin stämningsansökan. För visst har han blivit kränkt! Visst blev Eva Dahlgren kränkt för flera år sedan när hon blev fotograferad under en semester - detta skrev hon ju en debattartikel om i Dn! Visst finns det människor på närmare håll som blivit kränkta i media. Jag tror stenhårt på att media måste granska samhället, och det kritiskt! Men ingen bör någonsin glömma bort att det är människor det handlar om bakom rubrikerna.