Året som gått!
Det är bara några timmar kvar på året 2005. Överallt kan man läsa om året som gått. Om stora och små händelser. Om roliga och tråkiga saker. Om globala problem och om personliga betraktelse. Det är olika saker som vi minns, beroende på vad som påverkat oss mest. Jag vet inte vad som påverkat mig mest under året, jag vet inte ens vad jag kommer minnas om året 2005. Om några få år kommer 2005 tillhöra vår nutidshistoria som det kommer ställas frågor om - kommer vi minnas att det var just detta året som det hände?
Vi gör en test:
När stängdes den sista reaktorn i Barsebäck?
När fick Harold Pinter Nobelpriset i litteratur?
Vilket år hade Irak första fria valet på 50 år?
När svepte stormen Gudrun fram över Sverige?
Ja, nu vet vi att det var år 2005 men minns vi det om några år?
De saker som jag kommer minnas från året 2005 är nog av annan natur. Det har varit ett händelserikt år för mig - allt från att jag kommit tillbaka från en föräldraledighet, till politiska hetluften, till visdiktandet, till valupptakt, till att bli erbjuden ett nytt jobb.... Min mamma frågade idag om jag verkligen hänger med i svängarna. Jag svarade att naturligtvis gör jag det! Men gör man - och hur vet man om man gör det?
Ett gott nytt år väntar....
Vi gör en test:
När stängdes den sista reaktorn i Barsebäck?
När fick Harold Pinter Nobelpriset i litteratur?
Vilket år hade Irak första fria valet på 50 år?
När svepte stormen Gudrun fram över Sverige?
Ja, nu vet vi att det var år 2005 men minns vi det om några år?
De saker som jag kommer minnas från året 2005 är nog av annan natur. Det har varit ett händelserikt år för mig - allt från att jag kommit tillbaka från en föräldraledighet, till politiska hetluften, till visdiktandet, till valupptakt, till att bli erbjuden ett nytt jobb.... Min mamma frågade idag om jag verkligen hänger med i svängarna. Jag svarade att naturligtvis gör jag det! Men gör man - och hur vet man om man gör det?
Ett gott nytt år väntar....
Bästa julminnet
I skrivandets stund är det kvällen före julafton. Barnen har precis lagt sig i spänd förväntan för vad morgondagen skall innebära. Tösen är övertygad om att julafton innebär att då finns det snö. Hon sade för en stund sedan att: I morgon när jag vaknar så har snön kommit! Jag vet inte var hon har fått det ifrån, för det är inget hon är van vid... Årets jul har kommit smygande på tå, för jag har knappt märkt att den närmat sig. Men plötsligt var det bara några dagar kvar och jag insåg vikten av att inhandla det obligatoriska. Men för första gången någonsin har jag inte frossat. Jag har begränsat mig i matinköp och julklappar. Jag har insett att julen först och främst måste föra fram lugn och ro. För övriga året går i en väldig karusell, framförallt det år som väntar - valår!
Men när man nu sitter ensam kvällen före julafton så börjar jag minnas de jular som passerat och jag har framförallt ett julminne som jag bär med kärlek inom mig. Jag var runt 14 och var aktiv i kyrkans ungdom (!) i Herrestad. där fick vi förfrågan om vi hade lust att åka in till S:t Mikaelsgården och hjälpa till på Gemenskap i jul. Jag anmälde mig och åkte på julaftons morgon in till stan. Där var vi många ungdomar som samlades och andra som inte hade något annat eller någon annan. Det var unga, gamla och någon missbrukare som infann sig där till gröt och skinksmörgås. Vi ungdomar sjöng och pratade med helt främmande människor. Den dagen lärde jag mig låten "Born in the USSR"... Man vet aldrig om och när man gör någon nytta eller någon skillnad. Men jag lärde mig att julen ändå handlar om att vara tillsammans och jag har sedan dess alltid bjudit hem bekanta som jag vet är ensamma på jul.
Men när man nu sitter ensam kvällen före julafton så börjar jag minnas de jular som passerat och jag har framförallt ett julminne som jag bär med kärlek inom mig. Jag var runt 14 och var aktiv i kyrkans ungdom (!) i Herrestad. där fick vi förfrågan om vi hade lust att åka in till S:t Mikaelsgården och hjälpa till på Gemenskap i jul. Jag anmälde mig och åkte på julaftons morgon in till stan. Där var vi många ungdomar som samlades och andra som inte hade något annat eller någon annan. Det var unga, gamla och någon missbrukare som infann sig där till gröt och skinksmörgås. Vi ungdomar sjöng och pratade med helt främmande människor. Den dagen lärde jag mig låten "Born in the USSR"... Man vet aldrig om och när man gör någon nytta eller någon skillnad. Men jag lärde mig att julen ändå handlar om att vara tillsammans och jag har sedan dess alltid bjudit hem bekanta som jag vet är ensamma på jul.
Övervikt!
Jag blev häromdagen jämförd med min syster (som så många gånger förr!) I jämförelsen blev jag kallad "något kortare och rundare.." och jag kan ta det - IDAG! Hade jag hört det för några år sedan hade jag med en gång sprungit till toaletten och börja kräkas det jag precis ätit. Så var det då - idag bryr jag mig inte! När jag var liten kallade min styvfar alltid mig för rultig, min bror spann vidare och bad mig rulla iväg efter olika saker. andra nöp mig ofta i kinderna och tyckte att jag hade så "runda och fina" kinder... Det präglade mig och gav mig tidigt en snedvriden självuppfattning. Jag fick gå hos en barnläkare för att bli av med prestationsångest och spänningsvärk när jag var 8 år.När jag såg i modetidningar, i reklam, tv program etc. så jämförde jag mig med alla andraoch ville se ut som dem. När jag såg mig i spegeln, såg jag bara ett fläskberg. Jag vägrade se foton av mig själv för där såg jag ju hur jag såg ut.... Jag fick aldrig anorexia, vilket jag tog som ett misslyckande det med. Däremot kräktes jag några gånger i veckan vilket fick min kropp att sänka ämnesomsättningen som resultat.
För att dölja min sårighet, skaffade jag mig en jävla attityd. Den dyker fortfarande upp när jag inte är på topp!...
Jag slutade kräkas för flera år sedan och har lärt mig acceptera hur jag ser ut. Men det värsta är att jag inte är ensam med sneda kroppsuppfattningar. Det går allt längre ner i åldrarna med utseendeuppfattningarna och till och med 12 åringar uppger att de bantat! Det har blivit ett allt högre tempo i samhället och vi skall prestera allt mer och mer. Då gäller det att vi alla ändå ger varandra en stund och säger: -du duger som du är!
För att dölja min sårighet, skaffade jag mig en jävla attityd. Den dyker fortfarande upp när jag inte är på topp!...
Jag slutade kräkas för flera år sedan och har lärt mig acceptera hur jag ser ut. Men det värsta är att jag inte är ensam med sneda kroppsuppfattningar. Det går allt längre ner i åldrarna med utseendeuppfattningarna och till och med 12 åringar uppger att de bantat! Det har blivit ett allt högre tempo i samhället och vi skall prestera allt mer och mer. Då gäller det att vi alla ändå ger varandra en stund och säger: -du duger som du är!
expressen
så Expressen ber om ursäkt... enligt DN så är det en pressad Otto Sjöberg som säger sig stå för bot och bättring. Fast han vill få läsa sina citat innan artikeln går i tryck...
Det har blivit en allt hårdare ton i medias bevakning av "offentliga personer". Vi kan ofta se kvällstidningarnas "löp" som skriker ut: Skandal, kris, svek osv.......
När jag var yngre (runt 15-20 år... för länge sedan.........) reflekterade jag ofta över att de brittiska tidningarna alltid var så mycket hårdare och tuffare i sin behandling av kända personer än vad svenska tidningar var. Så värst stor skillnad kan jag inte se idag. Men vi har anpassat oss och har kanske inte förstått vidden av den utsatthet som dessa bevakande människor får uppleva. Därför tror jag att det är nyttigt och bra att Mikael Persbrandt går vidare med sin stämningsansökan. För visst har han blivit kränkt! Visst blev Eva Dahlgren kränkt för flera år sedan när hon blev fotograferad under en semester - detta skrev hon ju en debattartikel om i Dn! Visst finns det människor på närmare håll som blivit kränkta i media. Jag tror stenhårt på att media måste granska samhället, och det kritiskt! Men ingen bör någonsin glömma bort att det är människor det handlar om bakom rubrikerna.
Det har blivit en allt hårdare ton i medias bevakning av "offentliga personer". Vi kan ofta se kvällstidningarnas "löp" som skriker ut: Skandal, kris, svek osv.......
När jag var yngre (runt 15-20 år... för länge sedan.........) reflekterade jag ofta över att de brittiska tidningarna alltid var så mycket hårdare och tuffare i sin behandling av kända personer än vad svenska tidningar var. Så värst stor skillnad kan jag inte se idag. Men vi har anpassat oss och har kanske inte förstått vidden av den utsatthet som dessa bevakande människor får uppleva. Därför tror jag att det är nyttigt och bra att Mikael Persbrandt går vidare med sin stämningsansökan. För visst har han blivit kränkt! Visst blev Eva Dahlgren kränkt för flera år sedan när hon blev fotograferad under en semester - detta skrev hon ju en debattartikel om i Dn! Visst finns det människor på närmare håll som blivit kränkta i media. Jag tror stenhårt på att media måste granska samhället, och det kritiskt! Men ingen bör någonsin glömma bort att det är människor det handlar om bakom rubrikerna.
Medlemsflykt
Igår mötte jag en släkting som berättade att han precis anmält att han vill gå ur Svenska kyrkan. Han tyckte att det kostar för mycket med medlemsavgiften. Min släkting sade att han betalar ca. 8000/år i avgift till något som han aldrig använder! Vi kan ju lätt konstatera att min släkting tjänar bra på sitt arbete, med tanke på att kyrkoskatten ligger på 1%! Det står honom naturligtvis fritt att gå ur kyrkan om han känner så, men jag tycker att det är synd!
Under de senaste åren har vi varit utsatta för några riktigt stora kriser i Sverige. Kriserna har inneburit rädsla och osäkerhet för oss alla. När vi utsätts för detta letar många av oss efter en trygg plats och en trygg punkt - då har kyrkan slagit upp sina dörrar och välkomnat alla. Många människor har hittat ro och trygghet där. Detta tycker jag är värdefullt. Även om jag just nu i mitt liv inte har behov av kyrkan så kommer nog den dagen, eller så kommer den för någon annan. Då är det viktigt att vi lyckas hålla kyrkans portar öppna!
Under de senaste åren har vi varit utsatta för några riktigt stora kriser i Sverige. Kriserna har inneburit rädsla och osäkerhet för oss alla. När vi utsätts för detta letar många av oss efter en trygg plats och en trygg punkt - då har kyrkan slagit upp sina dörrar och välkomnat alla. Många människor har hittat ro och trygghet där. Detta tycker jag är värdefullt. Även om jag just nu i mitt liv inte har behov av kyrkan så kommer nog den dagen, eller så kommer den för någon annan. Då är det viktigt att vi lyckas hålla kyrkans portar öppna!
EU
Det har varit tyst om EU-politiken en längre tid. jag har försökt lyfta frågan vid några tillfällen men inte fått något egentligt gehör. Men så.. igår kväll - på text-tv och i dagens morgontidningar har Eu blivit en förstasides rubrik. Ett halvår försenat har den sjuåriga budgeten gått igenom på EU toppmötet. Det handlar om vad vi inom Europeiska unionen skall prioritera och arbeta med mellan åren 2007-2013. Det finns mycket som vi skulle ha velat ha annorlunda - det är det ju alltid. Men det är ett steg i rätt riktning! EUs alla länder kom överens om att se över jordbrukstödet. Även Frankrike gick alltså med på det! Storbritannien gick med på att sänka sin rabatt på medlemsskapet med 8 miljarder på sju år.
Sverige som är näststörst som nettobidragsgivare får ett tillskott på 8 miljarder i stöd till landsbygdsutveckling.
Jag tror på EU, jag tror att denna union spelar en stor roll i världen. Och jag tror att den kommer att spela en allt större roll i framtiden! Men då gäller det att alla medlemsländerna medvetandegör vad som är det viktiga för samarbetet och för världen. Budgeten som gick igenom i lördags visar att nu går vi åt rätt håll.
Sverige som är näststörst som nettobidragsgivare får ett tillskott på 8 miljarder i stöd till landsbygdsutveckling.
Jag tror på EU, jag tror att denna union spelar en stor roll i världen. Och jag tror att den kommer att spela en allt större roll i framtiden! Men då gäller det att alla medlemsländerna medvetandegör vad som är det viktiga för samarbetet och för världen. Budgeten som gick igenom i lördags visar att nu går vi åt rätt håll.
Dagis?
Läste för ett tag sedan i min facktidning "Förskolan" en insändare som skällde över att den egna professionen benämner sin arbetsplats som "DAGIS". Den manlige förskolläraren tryckte på behovet av att i alla fall vi som jobbar inom förskolevärlden kallar arbetsplatsen för sitt riktiga namn: "FÖRSKOLA". Detta för att förskoleyrket då lättare skulle höja sin status. Det är i andra sammanhang ingen stor fråga, men många förskollärare lyfter tanken. Som förskollärare så tror jag att det är viktigt att vi framhåller yrket och det arbete som vi bedriver. Men jag tro inte att vi vare sig höjer eller sänker statusen på yrket beroende på om vi kallar det för dagis eller för förskola. Det är nog vikigt i olika sammanhang att vi kan använda båda (eller fler) begreppen.
Öppna förskolan
Sedan 1991har nära tre av fyra öppna förskolor försvunnit i landet visar Skolverkets rapport. Idag har inte ens hälften av kommunerna sådan verksamhet. Vissa kommuner försöker satsa på verksamheten med lyckas bara en till två dagar i veckan. Jag har jobbat på Öppna förskolan i Uddevalla sedan 2002 och jag vet att vi varje dag gör ett bra arbete för att stötta familjer. Enligt Skolverket kan Öppna förskolor på sikt var samhällsekonomiskt lönsam. På Öppna förskolan kan vi tidigt gå in och stötta familjer som är i kris och därigenom förhindra senare, mer kostsamma insatser. Uddevalla har valt en modell där Öppna föskolan är underställda socialförvaltningen och en avdelning som heter "avdelningen för förebyggande socialt arbete". Vi har tre Öppna förskolor i kommunens regi och de är förlagda i tre olika bostadsområden. Detta innebär att arbetet på de tre ÖF skiljer sig samtidigt som de kompletterar varandra. För att vi sakll kunna göra ett så bra arbete som möjligt så använder vi oss av ett mycket stort nätverk. Vi som jobbar på ÖF är förskollärare och socialsekreterare, men vi har ett stort samarbete med MVC, BVC, bibliotek, socialkontor, etc för att snabtt kunna hjälpa till när det kommer frågor från någon nybliven förälder. Vi gör ett bra och viktigt arbete på ÖF och jag önskar att alla insåg vikten av att prioritera tidiga insatser.
Semester...
Har precis kommit hem från en semesterhelg. Vi åkte med bil ner till Malmö i fredags och skulle på lördagen åka till det efterlängtade Tivoli i Köpenhamn. För att resan över till Köpenhamn skulle bli så lugn som möjligt så hade vi bokat tågbiljett över sundet! Vi kom ifrån hotellet i hyfsad tid innan tåget skulle gå. När vi kom till stationen såg vi att det var ett massivt bygge kring området, vilket försenade oss en smula. När vi väl hittat en parkering så ville automaten inte ta mer än 40 kronor (det krävdes ca. 100 för en heldag) Jag skrev upp telefonnumret till vaktbolaget och platsnumret där vi ställt bilen. Sedan skyndade vi oss... när vi kom fram såg vi oroväckande många människor utanför tågcentralen.... Jovisst! Just tågen mot Köpenhamn var inställda resten av dagen pga nedriven kontaktledning! Men det gick i stället bussar! Okej, tänkte vi och ställde oss i den kilometerlånga kön mot bussen. När vi stått i 15 minuter och ingen buss kommit fick vi reda på att de som stod först i kön väntat i minst en timma! Det fanns ingen beredskap för nedrivna kontaktledningar. Ja ja, tänkte vi hurtfriskt, det innebär väl att det inte händer så ofta då! Fast innerst inne hade vi nog gillat om det hänt en annan dag.
Så, vi löste tillbaka biljetten och tog bilen över till Köpenhamn. Jo, det tog ett tag innan vi irrat oss ut ur Malmö. Men det postiva var att vi under irrfärden lyckades passera Turning Torso! Vilket hus... 16 000 kronor för en trerummare känns ju okej... När vi väl hittat en parkering nära Tivoli så kom nästa problem... vi hade inga danska parkeringsmynt... bara sedlar... efter en kvart hade vi dock löst detta lilla problem. Och vi kom fram precis när nöjesparken öppnade! Vi hade en jättefin dag på Tivoli och resan tillbaka gick plättlätt.
Fast jag undrar ju lite ibland över våra strapatser. Att resa mycket är ju lärorikt och spännande. Men det är ju även lätt att man utsätter sig själv och familjen för onödig stress. Vi var till exempel i Italien i våras, jättehärligt förutom att jag låg sjuk i fem dagar av åtta... När vi sedan skulle hem så inleddes en flygledarstrejk fem minuter innan vi skulle åka. I stället för att vi skulle anlända på Landvetter vid 17-tiden så kom vi vid midnatt. Men vi var tacksamma - vi kom, till skillnad från många andra, hem samma dag!
Så, vi löste tillbaka biljetten och tog bilen över till Köpenhamn. Jo, det tog ett tag innan vi irrat oss ut ur Malmö. Men det postiva var att vi under irrfärden lyckades passera Turning Torso! Vilket hus... 16 000 kronor för en trerummare känns ju okej... När vi väl hittat en parkering nära Tivoli så kom nästa problem... vi hade inga danska parkeringsmynt... bara sedlar... efter en kvart hade vi dock löst detta lilla problem. Och vi kom fram precis när nöjesparken öppnade! Vi hade en jättefin dag på Tivoli och resan tillbaka gick plättlätt.
Fast jag undrar ju lite ibland över våra strapatser. Att resa mycket är ju lärorikt och spännande. Men det är ju även lätt att man utsätter sig själv och familjen för onödig stress. Vi var till exempel i Italien i våras, jättehärligt förutom att jag låg sjuk i fem dagar av åtta... När vi sedan skulle hem så inleddes en flygledarstrejk fem minuter innan vi skulle åka. I stället för att vi skulle anlända på Landvetter vid 17-tiden så kom vi vid midnatt. Men vi var tacksamma - vi kom, till skillnad från många andra, hem samma dag!
Skolan idag!
Det händer saker inom skolans område. Vi går en ny tid till mötes och det enda vi vet är att vi ingenting vet! Vi kan inte förutspå vilka krav som sätts på våra ungdomar när de skall ut i yrkeslivet. Vad skall de veta och kunna för att vara förberedda på morgondagens samhälle? Och vad skall vi erbjuda dem?
Ingen vet riktigt vad som skall göras eller på vilket sätt. Alla bara gissar.... Det går, som i allt annat, politik i debatten om vad som är den rätta skolan! För att komplicera saken ännu mer, så har varje stadie sitt eget sätt att se på elevernas behov inför morgondagen. Inom förskolan ser man utvecklingen i ett fokus, inom grundskolan får barnen lära sig saker på annat sätt. Gymnsieskolans uppdrag är att arbeta på olika sätt med sina elever utifrån vilka program de läser. Vuxenutbildningen har ytterligare ett nytt uppdrag på hur elever skall nås och hur de bäst skall ta till sig studierna. Nu börjar dock börjar högskolan ropa att eleverna har för dålig allmänbildning när de kommer till de högre studierna.
Jag lyssnade på en föreläsare för några veckor sedan, Sebastian Giwa. Hans inlägg i debatten var att skolan förändrats ytterst lite under de senaste 50 åren:
- För 50 år sedan fick eleverna svaren på frågor som de aldrig ställt. Idag får eleverna söka svaren på frågor som de aldrig ställt!
Vi vet inte vad som krävs av våra ungdomar när de skall ut i morgondagens arbetsliv. Vi vet inte vad de kommer att jobba med, vi kanske inte ens känner till den yrkestiteln idag!
Ingen vet riktigt vad som skall göras eller på vilket sätt. Alla bara gissar.... Det går, som i allt annat, politik i debatten om vad som är den rätta skolan! För att komplicera saken ännu mer, så har varje stadie sitt eget sätt att se på elevernas behov inför morgondagen. Inom förskolan ser man utvecklingen i ett fokus, inom grundskolan får barnen lära sig saker på annat sätt. Gymnsieskolans uppdrag är att arbeta på olika sätt med sina elever utifrån vilka program de läser. Vuxenutbildningen har ytterligare ett nytt uppdrag på hur elever skall nås och hur de bäst skall ta till sig studierna. Nu börjar dock börjar högskolan ropa att eleverna har för dålig allmänbildning när de kommer till de högre studierna.
Jag lyssnade på en föreläsare för några veckor sedan, Sebastian Giwa. Hans inlägg i debatten var att skolan förändrats ytterst lite under de senaste 50 åren:
- För 50 år sedan fick eleverna svaren på frågor som de aldrig ställt. Idag får eleverna söka svaren på frågor som de aldrig ställt!
Vi vet inte vad som krävs av våra ungdomar när de skall ut i morgondagens arbetsliv. Vi vet inte vad de kommer att jobba med, vi kanske inte ens känner till den yrkestiteln idag!
Eva Dahlgren
Ikväll känns det som om jag varit inbjuden till Eva Dahlgrens vardagsrum. Det känns som om vi alla i Agnebergshallen har fått sitta ner där och dricka en kopp te med henne... Hennes framträdande i kväll var magiskt. Hon guidade oss genom hennes liv genom sång, musik och bra mellansnack.
Detta var första gången som jag såg henne "live" och jag hade nog aldrig trott att hon skulle vara så rolig. Men det var hon verkligen och genom att jag nu sett hennes humor, så förstår i alla fall jag hennes texter bättre. Eva Dahlgren är en poet som framför sina dikter med musik. Hennes spröda röst lyfter varje ord och en tung basgång balanserar upp en fras som annars kunde ha verkat banal.
Jag är glad över att Eva Dahlgren är tillbaka i rampljuset, hon behövs! Hon är en artist som är odödlig, samtidigt som hon åldrats. Sången "Ung och stolt" har i repertoaren kompletterats med låten "Jag vill vara ung men inte oerfaren, jag vill vara vild men inte farligt galen"
Tack Eva för en magisk kväll!
Detta var första gången som jag såg henne "live" och jag hade nog aldrig trott att hon skulle vara så rolig. Men det var hon verkligen och genom att jag nu sett hennes humor, så förstår i alla fall jag hennes texter bättre. Eva Dahlgren är en poet som framför sina dikter med musik. Hennes spröda röst lyfter varje ord och en tung basgång balanserar upp en fras som annars kunde ha verkat banal.
Jag är glad över att Eva Dahlgren är tillbaka i rampljuset, hon behövs! Hon är en artist som är odödlig, samtidigt som hon åldrats. Sången "Ung och stolt" har i repertoaren kompletterats med låten "Jag vill vara ung men inte oerfaren, jag vill vara vild men inte farligt galen"
Tack Eva för en magisk kväll!