att gå vidare...


Jag har i 14 år varit engagerad i socialdemokraterna. Jag kommer absolut inte från en politisk miljö. Jag har aldrig haft lätt för mig. Jag har alltid kämpat med en dålig självkänsla. Du vet... innan jag började med politik så klarade jag inte av att prata mer än tre ordsmeningar och inte mer än tre meningar i rad. Bröt jag det så kände jag att jag tog för mycket utrymme, talartid. Jag trodde inte att jag någonsin hade något klokt att tillföra.
Jag vet så många gånger som jag tänkte en tanke, formulerade den noga, byggde upp argumentationen, men orden som kom ut var endast slutsatsen i några få ord!

Med tiden har det förändrats. Idag pratar jag i de flesta sammanhang. Känner jag mig trygg så kan jag verkligen argumentera för min uppfattning. En folkpartist har till och med sagt att jag har mundiarré. Det var oförskämt sagt (för vem säger så till en man) Men jag är ändå glad att jag utvecklats så mycket att jag inte skäms av att ta plats.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är så mycket fantastiska saker som jag fått vara med om som politiker. Det är så många otroliga människor som jag fått lära känna. Men nu är det dags att gå vidare...

Jag vet idag inte vad jag ska göra. Ibland får jag ångest över det, ibland är det faktiskt ganska skönt att inte veta vad som väntar runt hörnet. Men jag börjar allt mer fyllas av en framtidstro igen och det är skönt att kunna känna igen sig själv. Dessutom känner jag mig friare än vad jag gjort på mycket länge. Det är inte lika många hänsyn som måste tas.

Att ta ett beslut som blir så omvälvande som mitt beslut att sluta med politik var lätt. Själva beslutet var lätt! Men alla tankar, allt känslospel, funderingar och ånger var svårt att tackla. Men efter att både beslutet fattats och att de störta förändringarna genomförts så tror jag att det var ett bra beslut. Det finns alltid en mening med allt!
Nu var det dags för mig att gå vidare...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback