Är Landet Lagom snart borta?
Vad händer med ”Landet lagom” när alla krafter arbetar för att bli radikalare och mer fundamentalistiska? För några år sedan skojades det om att vi skulle ha trängselskatt i politikens mittfåra. Idag lämnas mitten tom! Inte ens partiet som alltid stått för socialliberalism är kvar i mittens politik. Det gamla bondeförbundet har genom Stureplanscentern lämnat gamla ideologier och nu är kärnkraftsförespråkare. Moderaterna har interna maktkamper. Socialdemokratin vittrar sönder innefrån. Det är inte bara temperaturen som gör att landet känns kallt och fruset! Allt är upp och ner i Sverige. Men vad händer med ett land där allt helt plötsligt ställs på ända och nya påståenden blir självklara sanningar. Svenskt näringsliv är fienden, Socialdemokratin är egentligen höger, alla oliktänkande är köpta och så vidare.
Jag tror att det är bra att etablerade partier som Vänstern och kristdemokraterna håller kvar vid sina etablerade åsiktspositioner. Det behövs för att täcka upp planen och begränsa utrymmet för mer extrema politiska uppfattningar. Men samtidigt ser vi att allt fler människor röstar på de partier som representerar mitten av samhällsklasserna. Så länge medelklassen är nöjd så flyter allt på är ju en gammal devis. Moderaterna fattade det och lade om sitt partiprogram. I nya skollagen har detta uppfattats och därför pratar den om klassperspektiv.
Men om strömningarna fortsätter som kommer snart ”Landet lagom” vara ett minne blott. Sverige har ett ord som inte finns motsvarighet till i andra språk. Engelskans ”Enough” är väl det som liknar vårt ord, men det är inte helt överensstämmande. Att vara lagom, det vill säga varken kall eller varm, vara för mycket eller för lite, för stor eller för liten börjar suddas ut allt mer. I det Sverige som går 2011 till mötes är det inte längre tid för eftertanke och försoning. Nej, i stället tycks det vara tid för bakhåll och smutsiga vapen för att vissa grupper ska låtsas vara mer renläriga än andra. Frågan är väl hur väljarna, kommer döma partiernas interna bråk och strider i valet år 2014.
Vi vittrar sönder!
Efter valet var jag så naiv att tro att socialdemokratin skulle ta till sig människornas signal att partiet inte håller för 2000-talets Sverige. Värdemässigt håller vi, men hur vi utformar politiken, tar debatten och vilka frågor vi lyfter fram är otidsenliga. Jag trodde att nu skulle vi äntligen komma fram med rekonstruktion av bilden av partiet, retoriken, arbetssätt och organisation. Vi som jobbat länge i partiet vet att alltför mycket tid går åt för interna möten. Medan analys av samtiden uteblir. Det innebär att vi blir slavar under medias löpsedlar. Jag trodde att vi skulle göra en grundläggande analys av vad vi måste fokusera på. Men första bakslaget blev ju Kriskommissionens tillsättande. Jag kunde inte förstå att partiet trodde att allt skulle lösas genom att två personer från två olika falanger inom partiet skulle kunna lösa partiets dilemma. Men jag hade fortfarande tilltro till partiets förmåga att lösa problemen. Men längre tiden går desto mindre hopp har jag!
I stället för att lösa de grundläggande problemen och se det som utmaningar. Läggs allt fokus på olika personers eventuella svagheter. Radikaliseringen inom partiet ökar och acceptansen för oliktänkande minskar. Det blir ett allt tydligare ställningskrig mellan de två falangerna inom partiet. Och den ena sidans förkärlek till att utmåla den andra sidan som högerspöken är skrämmande. Jag har själv blivit beskylld för många saker – bland annat för att vara höger! Vad det bygger på vet jag inte eftersom jag aldrig handlat i strid mot partiprogrammet. Ett partiprogram som tagits i en demokratiskt vald församling. Däremot har jag alltid varit lösningsfokuserad och velat utgå från människors vardag. Det är väl det som den interna diskussionen handlar om? Att vi inte har en enad bild om hur samhället idag ser ut! Jag kan bli oroad av att 2% på våra valsedlar till kommunfullmäktige i VGR har en akademisk utbildning medan i samhället är motsvarande siffra 30%. Hur kan vi skapa en framåtsyftande politik där vi utesluter alla som har eftergymnasiala utbildningar? Det är en underlig sväng inom partiet eftersom vi alltid arbetat för människors rätt till utbildning! Efter gårdagens beslut från Högskoleverket att massor av högskolor mister sina lärarutbildningar. Detta sker som följd av den borgerliga politiken.
Paradoxalt så innebär den socialdemokratiska skolpolitiken att vi får fler akademiker – vilka vi inte vill ha inom partiet. De borgerliga partierna lyfter fram sina akademiker – men de vill inte utbilda några!
Vad jag inte förstår!
Vi lever mitt i ett nytt informationssamhälle. Vi vill gärna se oss själva som civiliserade människor som kommit långt ifrån Grottbjörnens folk. Men i informationssamhället ges också utrymme för olika typer av information. Det är saklig information, förtal, pajkastning med mera… Ibland känns det som om vi är publiken när Bödeln fäller bilan och vi står alla och applåderar. Vi hurrar när den misstänkta häxan bärs till bålet. Människor avrättas bildligen framför dataskärmen varje dag och vi befinner oss i ”The dark ages”. Skillnaden mot förr är väl att vi nu kan sprida lögner, ränker, kränkningar och förtal utan att behöva visa våra ansikten. Vi gömmer oss bakom tangentbordet och tar inte ansvar för vad människor egentligen får utstå i vår tid. Jag beundrar verkligen Petra Mede som i en intervju hos Robin sade att hon är så medveten om att hon provocerar. Men hon känner då att hon nått en öm punkt. Men det är få som är som Petra Mede. Inte alla klarar av en sådan hetsjakt som hon var med om som programledare för Melodifestivalen. Det som ska vara ett underhållningsprogram blev en bisarr jakt på programledaren som i filmen The running man från 1987.
Det finns massor av människor i vårt samhälle som vill göra skillnad, som vill göra något bättre. Men så fort de gör något så kritiseras det och förringas av anonyma inlägg. Nedvärderingarna och kränkningarna får deras förtroende att sjunka till botten av Marianergraven och deras strävan blir inget värt.
Vad jag inte förstår är hur vi med öppna ögon låter detta fortgå? Hur länge ska vi acceptera att människor blir vingklippta av anonymiteten? Det blir lätt en nedåtgående spiral i samhället där negationer och Herren på täppan-lek fostrar den uppväxande generationen. Det missgynnar civilkurage som vi värnat om så länge. Jag är för att kritiskt tänkande och rätten att få uttrycka sitt missnöje. Men gör det ärligt och rakryggat!