louisepersson

Är nu på väg till en fotografering. Om ingen ser det så ska jag föreställa en legend. Marilyn Monroe kommer aldrig glömmas bort. Det var något magiskt över hela hennes person. Inte som jag, en figur som glöms efter bara några dagar...

Jag blev tillfrågad av en vän som påstod att han var lik James Dean om jag kunde vara hans Marilyn under en fotografering. Eller snarare sade han:
-Jag skulle behöva en blond, storbystad, dum tjej som kunde ställa upp.
-Självklart ställer jag upp på det, svarade jag!

Så nu väntar jag med spänning ifall det blev några användbara bilder. Kanske är det dumt att larva sig med sådant här. Men jag har alltid känt vikten av att aldrig ta sig själv på för stort allvar.

Joonas Rahkola, Jag och Merit Wager

Hur kan det komma sig att det aldrig blev någon debatt om avdraget för hushållsnära tjänster i Finland när debatten varit så ofantligt stor och omfattande i Sverige? Vad gjorde Socialdemokraterna i Finland för att undvika hamna i en pigdebatt eller i en debatt om att det endast är höginkomsttagare som tjänar på en sådan reform? Vilka misstag gjorde alliansen i Sverige? För visst har RUT-avdraget inneburit nya vita jobb, det kan ingen förneka. Detta som är så viktigt i en tid av hög arbetslöshet.

Möte med Arja Alho

Jag var nyss i Finland och fick chansen att få prata med fd finansministern, Arja Alho,  som pekas ut som en av upphovspersonerna till avdraget för hushållsnära tjänster. Eller ”Kotitalousvähennys” som det heter på finska. Hon berättade för mig att avdraget infördes på försök redan 1997. Finland stod i ett läge med hög arbetslöshet och hela regeringens uppgift var att öka sysselsättningen. Arja Alho var övertygad om att de nya jobben fanns inom servicesektorn. Samtidigt hade de stora problem med svartjobb i landet. Resultatet blev ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster där all form av stöd och hjälp i hemmet räknas in. I Finland är det nämligen ett och samma avdrag för det som vi kallar RUT och ROT. Sedan 2009 ingår även avdrag för IT dvs RIT.

När skatteavdraget för hushållsnäratjänster infördes i Finland kunde det räkna ut att svartjobbsmarkanden minskade. Avdraget användes 1997 av 4600 personer och de drog av för ungefär 3 000 kronor per hushåll. Idag har summan som man kan dras av ökats från 7500 kronor till 30000 kronor och används av 300 605 personer i Finland. Men Arja Alho var kritisk till de sista förändringarna i skatteavdraget. Höjningen som skedde vid ingången till 2009 ansåg hon vara en åtgärd som bara riktar sig till de rikaste. Hon såg inte att det var en förändring som hade samma ingång som det system som hon var med att införa. Med tanke på att den ekonomiska kristen även drabbat Finland så sade hon att den senaste höjningen bara plockade skattepengar utan att generera något.

Lindas hemtjänst

Under mitt besök i finska huvudstaden Helsingfors jag mötte även en företagare som startat verksamheten efter att hushållsavdraget permanentats i Finland. 2003 startade Lindas hemservice sin verksamhet och idag var det ett företag på 20 heltidsanställda som går ut i hemmen samt 4 personer på kontoret. Linda berättade om sin verksamhet och hur skatteavdraget påverkat synen på hemhjälp att det nu ses som ett riktigt jobb. Hon berättade att hennes kunder framförallt var mellan 30 och 50 och de köpte hushållstjänster för att få mer tid över till familjen. Ingångslönen för en anställd hos Lindas hemtjänst låg på 1 800 euro och efter fyra månaders provanställning fick de en löneförhöjning. Det kan jämföras med minimilönen på 1 500 euro. Skillnaden i upplägg för skatteavdraget mellan Sverige och Finland är att i Sverige görs avdraget i samband med fakturan. I Finland görs avdraget i samband med deklarationen.

Joonas Rahkola, Ekonom på FFC (Finska LO)

Merit Wager, Erik Laakso och Joonas Rahkola

Joonas Rahkola är ekonom och sekreterare på FFC som är den finska motsvarigheten till LO. Han bekräftade att det inte har varit någon debatt mot hushållsavdraget i Finland. Däremot har det varit protester mot höjningen av avdraget som genomfördes 2009. Alla är nöjda med själva systemet men inte med höjningen. Joonas Rahkola lyfte snarare frågan att man måste sänka avdragsnivån eftersom den finska ekonomin är ansträngd. Han berättade att 80% av avdraget går till husrenoveringar och 20% går till hushållsarbete. Ungefär 10% av alla skattebetalare i Finland använder sig av avdraget. De räknar med att svartarbetet minskades i samband med införandet av Hushållsavdraget. Men de tror att det är på väg att öka nu igen vilket Finland måste arbeta mot.

Det Joonas Rahkola kunnat se är att antalet anställda minskat med 100 000 personer i Finland under den senaste ekonomiska krisen. Men samtidigt har antalet egenföretagare ökat. På direkt fråga om detta kan innebära en lönedumpning, dvs att kringgå minimilönen så sade han att risken är överhängande. Detta är en särskilt viktig fråga som bevakas noga.

 

Reflektioner

Heta Välimäki (fd ordförande för socialdemokratiska ungdomsförbundet) och jag

Det som är anmärkningsvärt både i Finland och i Sverige är att man särskiljer olika former av servicetjänster. Några får skattelättnader och andra får inte. Orsaken kan naturligtvis handla om att få bort svartjobb samt skapa ett nytt behov av tjänster. Men då bör reformen utvärderas mycket tydligare. I Finland är det nu en diskussion om att sänka avdragsnivån. I Sverige diskuterar Alliansen att höja nivån ännu mer. Frågan som jag tycker att man ska lyfta är hur hög bör tjänstemomsen vara. Ska den vara 25% eller är det dags för en sänkning?

 

Det finns en möjlighet för lönedumpning i och med att allt mer läggs ut på egenföretagare. Lindas Hemtjänst trodde inte att det skulle innebära någon större risk eftersom det krävs så mycket arbete att driva företaget att det inte finns så stor möjlighet för att underfinansiera verksamheten. I alla fall inte om man vill vara kvar på marknaden.

Men visst finns risken att grunden i vår välfärd med rimliga lägstanivåer för lönesättning rubbas då fler blir egenföretagare. Det är därför viktigt att vi ser över situationen för småföretagaren så att den får liknande trygghet som en anställd.

 

Det är nu hög tid för oss alla att ta diskussionen om synen på jobb på allvar. Vem är det som har rätt att säga vilka jobb som är ”riktiga” och vilka jobb som inte är det. Många gånger i lågkonjunkturer har det satsat statliga pengar och resurser på traditionellt manliga jobb. ROT-avdraget i Sverige var det ingen diskussion om alls. Medan RUT är oerhört omdiskuterad. Ingången i diskussionen för de olika avdragen skiljer sig markant åt. När vi diskuterar ROT-avdraget är det fokus på hur en arbetsmarknad ska fungera i en lågkonjunktur. När vi diskuterar RUT-avdraget är det fokus på den som använder sig av tjänsten, dvs inte branschen alls. I Finland infördes avdraget som en helhet utan särskiljning mellan olika branscher. Det tror jag är en framgångsfaktor för införandet i Finland.

Få kan väl ha undgått att det är ett bröllop på gång idag. En av de stora debatterna kring bröllopet har handlat om att Kronprinsessan velat bli överlämnad av sin pappa i kyrkan. Debatten har svallat och Svenska kyrkan har protesterat högt mot detta. Argumenten har ju framförallt handlat om att i svensk tradition så överlämnas ingen till en annan. Vandringen uppför kyrkogången ska symbolisera att de är två jämbördiga som överlämnar sig till varandra.

Men allvarligt talat... Detta är ju bara larv. Vi lever i världens mest individualiserade samhälle där religionen knappt drabbat en bråkdel av svenska befolkningen. Vem bryr sig egentligen om hur en vigsel ser ut? Det viktiga är ju att brudparet får den vigsel som de vill ha.

Därför tycker jag att Kronprinsessans negligering av kyrkans protester är ett sunt teckan på att här är en individualiserad kvinna som inte böjer sin nacke för mobben.

 

Den Svenska skolan är oerhört omdiskuterad inom alla politiska partier idag. Jan Björklund har byggt hela sin politiska karriär på att berätta om hur dålig den svenska skolan är. Redan innan han blev minister agerade han med samma övertygelse, då som stadsborgarråd i Stockholm. Att han inte har med sig sina tjänstemän har nog aldrig bekymrat honom. Att vår Svenska förskola är världsledande är inget som han anser vara värt att bevara. Nej, under denna mandatperiod har hela alliansen arbetat för att undergräva hela den svenska pedagogiska modellen. Lagen om Pedagogisk omsorg har inneburit ett hån mot alla fantastiska förskolors arbete.

Jo, nu ska ju statusen höjas inom förskolan. Det ska bli mer pluggskola. Förskollärare ska bara jobba pedagogiskt och barnskötare med omsorgen. Vad Björklund och kompani inte förstått är att den svenska modellen är att man inte särskiljer dessa två saker. Men det allra märkligaste är att de blandar två olika reformer vilket får till följd att den röda tråden saknas och man tappar greppet.

På samma sätt är det inom grundskolan och gymnasiet. Alliansen har under många år varit hänförda över resultaten i Finland och velat bygga om den svenska skolan för att likna den finska skolan. Jag kan förstå det, det finns många bra saker inom den finska skolan. Även om studier visar på att de finska eleverna mår dåligt över all press. I Finland är det tydligt uppdelat vad som är yrkesutbildning och gymnasium. Gymnasiet i Finland är en riktig pluggskola där bara de bästa eleverna går. Det är en mycket formell utbildningsform där examensskrivningar avgör om man får ta studenten. Under en examensskrivning är allt mycket väl reglerat för alla situationer.

”Om en elev behöver gå på toaletten under en skrivning ska denne elev följas av assistent. Eleven får stänga dörren men inte låsa”

Detta är den finska modellen som blivit den svenska Alliansdrömmen.

Men Alliansen ropar efter allt. Samtidigt som de ropar efter ordning och reda. Det ska vara formellt och regelbundet… Samtidigt har de lämnat över hela skolan till näringslivet som använder skattepengar till aktievinster. Deras oändliga tal om valfrihet har till slut bara landat i att handla om vem som äger skolan – inte vilken verksamhet som bedrivs. Visst finns många bra privata utbildare i Sverige idag. Men det har aldrig varit fokus för alliansen….

Alliansen har frånsagt sig allt ansvar för skolan genom att lämna över den till andra att sköta. Samtidigt vill de ha en skola som i Finland. Och där finns knappt någon friskola alls!
Dessutom har de 10 lärare på 100 elever. Ungefär 20 elever i varje klass.

Hur många skiljda modeller kan man jobba efter för att få en bra skola? Är det möjligt att få en världsledande skola genom att ha olika regler för olika skolor? Hur går det då med tanken att alla ska ha rätt till en likvärdig skola? I alliansens Sverige måste föräldrar välja rätt redan när barnet är 1 år.

Nej, Alliansen har tappat greppet om den svenska skolan. De gapar efter för mycket och kommer snart att missta allt. Ta fasta på det som är bra med den svenska skolan idag –vilket är mycket. Förbättra det som sedan inte är lika bra. Ge mer resurser till skolan så kommer vi åter igen vara i topp i jämförande internationella studier. Arbeta med innehållet inom skolan. Se till att skattemedel används till ökad kvalitet och lärartäthet. Då börjar vi arbetet med att skapa den bästa skolan.

 

 Vi var 26 personer från Uddevalla som åkte till Loima i Finland. Vänortsbesök görs vartannat år och i var kommun, Våra vänorter är (förutom Skottland och Japan) Skien i Norge, Thisted i Danmark, Jöhvi i Estland och Mossfeldsber på Island.

Under dessa dagar är vi indelade i olika arbetsgrupper och gör olika studiebesök. Jag som är vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden blev gruppledare för den svenska delegationen i kultur och skola. Vi besökte den nyrenoverade gymnasieskolan och deras gymnastiksal. Vi fick även möjligheten att besöka en lokal konstnärshem hos Alpo Jaakola och hans Statypark. Det var fantastiskt att gå omkring i parken och se hans livsverk. De som hade träffat honom när han ännu var i livet vittnade om ett riktigt original. Men han hade en enorm arbetskapacitet vilket framkom med all tydlighet.

Loima är en kommun med 17 000 invånare. De har varit med om stora förändringar på kort tid. Det har varit med om två kommunsammanslagningar på 5 år vilket satt stora krav på kommunen. Dessutom har de många små skolor och år 2012 ska de lägga ner fem skolor. I vår arbetsgrupp jämförde vi våra olika situationer i skolorna. I Loima räknar de att de har ungefär 20 elever per lärare inom grundskolan. För några år sedan hade de 16 elever per lärare men nedskärningarna inom kommunala sektorn på grund av globala ekonomiska krisen gjorde att skolorna fick minskade anslag.

Skolsystemet skiljer sig åt markant från det svenska skolsystemet. Gymnasiet är en riktig pluggskola där eleverna gör studentskrivningar innan de kan gå ur skolan. I Loimas gymnasium går 600 elever där många kommer från andra kommuner också. De elever som inte har betyg nog för att komma in i gymnasiet får gå på yrkesskolan. Lärarna säger själva att det är mycket formellt inom den finska skolan. När studentskrivningarna görs finns det regler för varje tillfälle. Om en elev behöver gå på toaletten så får eleven stänga dörren men inte låsa och följs noggrant av en vakt. Allt för att motverka fusk. Deras egna reflektioner om varför Finland gör så bra resultat i internationella jämförelser lät:

• De har färre invandrare
• Högre utbildade lärare
• Färre elever i klassen
• Mer formell struktur.

 

Tydligen samverkar dessa punkter på ett sätt som skapar bra skolresultat. Men en fundering jag hade och som jag fick bifall från en av de finska lärarna var: mäter vi rätt färdigheter hos ungdomarna? Eller kan det vara så att skolan är en helt egen verksamhet som är avskild från den övriga världens behov av kompetens.

Min fråga bygger på att jag möter ofta ungdomar som är oerhört engagerade, kloka och pålästa. Men deras kompetenser värderas inte i skolornas betygsystem.

 

På kvällen hade vi nordisk afton. Alla länder ska ha med sig ungdomar som jobbar utifrån ett visst tema. I år var temat Konst och kunskap. Tyvärr hade vi misslyckats med att få med oss några ungdomar. Det skulle varit elever från musikskolan som spelade blåsinstrument med på resan. Men i år var det inga från Uddevalla med. Kvällen startades med välkomsttal och musik av ungdomarna. Sedan var det ett band från Loima med sångerska från Helsingfors som underhöll oss med jazzstandards. Det var en helt fantastisk afton.

Under den nordiska aftonen brukar man alltid sjunga visor från varandras länder. Så även denna gång. När vi satte oss till bords låg sånghäften vid alla platser. När jag bläddrade i den såg jag alla fina visor som vi skulle sjunga. Det var: Det var en lördagsaften, Ridum Ridum, Jag trivs bäst i öppna landskap med flera…. Men när jag sedan vände på bladet så jag en annan svensk sång…. Diggelo diggeley!!!! Vem katten hade kommit på att sätta den visan där? Men eftersom visan fanns där så kände jag helt plötsligt en oerhörd lust att sjunga den. Så tillsammans med Anna-Lena, Stellan, Henrik, Jaana, Marie, Alf m fl så sjöng jag låten med all kraft jag kunde uppmana. Till och med gjorde jag rörelserna till! Vilken succé!!! Att jag kom fel i tonartshöjningarna och tappade texten (vilket var ganska tydligt då jag höll i mikrofonen)  glömde alla snart bort och det blev stående ovationer för vårt framträdande….

 

Tyvärr tog all allsång sådan lång tid att det inte fanns tid för någon dans vilket var planerat. Så till min besvikelse fick jag inte dansa Humpa eller finsk tango. Men jag och Stellan sörjde inte så länge över det! Vi dansade Flamenco till tonerna från min telefon där jag hade en spansk blues inspelad. Sedan hade jag steppkurs i högklackat på gatusten med Stellan och Torben (från Danmark) Nåväl, om man inte vågar bjuda på sig själv blir det heller inte så kul. Och jag hade riktigt kul!

 

Det som ger dessa vänortsmötena lite mervärde är att vi får chansen att bo i familj. Det är inte alla som tar chansen när de är i väg. Men själv gillar jag det oerhört mycket. På så vis får jag möjlighet att lära mig mer om själva livet i Finland. Jag och Anna-Lena Heydar bodde i samma familj och vi hade oerhört trevligt där. De månade så väl om att vi skulle ha det bra. Vi pratade till exempel en del om det finska RUT/ROT systemet. (de har det kombinerat i samma avdrag på max 3000 euro per person) I Sverige har vi en stor debatt om det men i Finland har det inte varit någon diskussion alls.

 

Sista dagen åkte vi på rundresa i Loima. Vår finska guide sade: Har vi ingen sjö i Finland så gräver vi en… Och så hade de gjort! De höll på att gräva en enorm sjö på 12 kvm som fylldes med grundvatten som på djupaste stället når 16 meter. 2004 började de gräva sjön och 2012 ska den vara klar. Sjön har inte kostat staden något utan företaget som grävt har i stället fått all sand, jord och lera som de gräver upp. Den har varit oerhört populär och sommartid besöker ungefär 200 stranden varje dag. Det finns till och med abborrar i sjön. Byföreningen får anslag för att sköta området med stugor och bastu. På vintern håller de bastun igång och vaken öppen för pigga vinterbadare.

 

Dagarna i Loima tog snabbt slut och vi vände hemåt via färjan från Åbo till Stockholm. Jag vet att vänortsarbetet inte varit direkt högprioriterat i vår kommun. Men det ger så mycket intryck och lärdomar att ta med hem till det fortsatta arbetet. Varje möte ger en extra sporre att utveckla sin egen kommun men också att fördjupa samarbetet i Norden. Vi har trots allt mer som samlar än som skiljer och bara det är en fantastisk grogrund för fortsatt arbete.

Olof Palmes internationella center.

Tvådagars konferens inför ny ansökningsperiod för internationella arbeten. Vi sitter på Ersta diakoni för att utveckla våra projekt och fokusera kring tre huvudspår. Jämställdhet, HIV/AIDS, hållbar utveckling eller antikorruption . I vår verksamhetspolicy och verksamhetsstrategi kommer det bli alltmer viktigt att renodla projekten vilket bland annat Olle Burell från OPC berättade om. Vi ska förtydliga OPC mervärde genom:

a)      tematiska avgränsningar

b)      geografiska avgränsningar

c)      landsstrategier

d)      programmering

e)      genomgående perspektiv

f)        strategisk samverkan

 

Under 2009 hade OPC verksamhet i 37 länder där det framförallt är Palestina och Bosnien- Hercegovina som har många projekt. Det som nu händer framöver är att 10 länder kommer fasas ut. Inte på grund av att projekten inte håller måttet utan för att det är för få projekt i landet vilket gör det svårt att hålla bra kontinuitet med landet/projektet. Det blir även svårt att skapa ett projekt som ger större samband.

 

Det som slår mig på konferensen är att det finns så mycket internationellt arbete att göra. Sverige utvecklas genom att skapa så många broar som möjligt till andra länder. Hur ska vi arbeta för att bygga fler broar? Dt är framförallt viktigt att berätta om resultatet av det arbete som har bedrivits och som bedrivs idag. OPC är och ska vara en berättande organisation, en opinionsbildare som tydliggör vikten av internationellt arbete. När regeringen sänkt budgeten till biståndsarbetet så drabbar det även OPC verksamhet. Det spelar ingen roll att de allra flesta arbetar ideellt för att hålla internationellt arbete. Om det inte finns pengar tillräckligt inom organisationen så blir det inget alls. Därför behöver alla som är intresserade av internationellt arbete hjälpa till och gärna bidra till Olof Palmes solidaritetsfond.

 

Att göra budget och följa avtal

Dag två på konferensen med Olof Palmes internationella center diskuterade vi olika budgetposter. Kostnad för utländsk organisation och kostnad för svensk organisation definierades. I budgeteringen ska man tydliggöra hur mycket pengar som kommer vilken organisation till del. Vem får nyttan av pengarna?

Budgetposter

Aktiviteter

Direkta kostnader för aktiviteter i projektet tex konferenskostnader. Tilltugg, teknik, kostnad för inbjudningar.

Internationella resor

Lokala resor, inrikes

Kost och logi

Palmecentret ersätter inte kost och logi genom traktamente. Projektgruppens kostnader i samband med projektresor ersätts mot kvitton.

Expertmedverkan

Innefattar arvoden för externa experter som medverkar i projektet, exempelvis inhyrda föreläsare under seminarier

Expertarvode ska utbetalas i enlighet med det aktuella landets lagar gällande löner och skatter.

Material

Tolk

Projektledning

För lokalorganisation: lokal projektledare/ekonomiansvarig

För svensk organisation: projektledare/ekonomiansvarig max 10% av beviljad projektbudget.

Revision

Utvärdering

Tex workshop, intervju av målgrupp etc. kan ske i slutet av året och i slutet på projektperioden.

Övrigt

Oförutsedda kostnader rekommenderas att alltid finnas med som budgetpost.

Projektadministration

Kostnader som är direkt anknutna till projektet, tex telefonräkningar, post, möteskostnader, måste verifieras. Viktigt att det inte förväxlas med administrationsbidrag.

Administrationsbidrag

En schablon som utgörs av 3% av beviljat Sidaanslag och ska användas till icke projektbundna kostnader hos den svenska projektorganisationen (beloppet läggs på budgeten automatiskt)

 

Revision

• Alla revisioner i Sverige och utomlands måste revidera enligt ISA 800.
• Alla projekt ska revideras av godkänd eller auktoriserad revisor.
• Vem reviderar i samarbetslandet?
• När och hur upphandlades revisorn? Dokumentera!
• Är revisorn oberoende?
• Vilken titel har revisorn? (CPA eller CA)

 

Upphandling

Inköp och kostnadseffektivitet

Konkurrensmöjligheter ska sökas och utnyttjas i alla köp av varor och tjänster

Sidas Upphandlingsbestämmelser för enskilda organisationer måste följas.

Allt måste dokumenteras.

 

Sigrid från Forum Syd pratade om Risk och korruptionsbekämpning. 

Området Risker

Risker riskanalys riskhantering

Att genomföra en riskanalys är att systematiskt undersöka potentiella risker samt bedöma deras sannolikhet och förmåga att motverka att projektet uppnår sina mål

Risker finns omfta inom följande områden

• Politiska förändring
• Konflikt- och säkerhetsrisker
• Katastrofer
• Personalrelaterade, ex hög personalomsättning, sjukdom etc
• Ekonomisk hantering, korruptionsrisker men också instabila banksystem
• Juridiska, svårigheter att registrera organisationen, svårigheter med olika typer av tillstånd.