Socialdemokraternas vägval!
Det är intressant att följa alla yttringar och läsa av vad som skrivs mellan raderna. I kritiken mot det egna partiet nämns att vi inte vet vilka väljare vill nå. Andra lyfter åsikten att vi inte vet vad vi vill ha för politik. Men det absolut vanligaste yttrandet är om vilken väg som är lämpligför partiet att gå; Höger eller vänster?
Men vad handlar då de olika yttringarna om? Det handlar om synen på det egna partiets roll i samhällsutvecklingen. Det enda socialdemokratin historiskt behövt tänka på har varit att peka med hela handen för att få samhället dit partiet velat. Vi har haft egen majoritet och även klarat av att leda landet med en minoritetsregering. Men så är det inte idag. Vi har på bara några år tappat oerhört många väljare. På 8 år har vi tappat över 8 procentenheter. Då är det dags för oss att komma överens om vad vi vill med partiet. Ska vi vara ett tydligt oppositionsparti eller vill vi vara med och påverka samhällsutvecklingen? För dessa inriktningar går inte att ena på ett trovärdigt sätt.
Många partimedlemmar anser att Socialdemokraterna gått för långt till höger. Det har skett så en gång tidigare. Det var 1917 när Socialdemokraterna splittrades i två grupper och Vänsterpartiet kommunisterna bildades. Men socialdemokraternas grund har alltid varit att ta avstamp i samtiden. De som driver idén om partiets tagit vägen mot höger grundar sig i att de vill ha ett tydligt oppositionsparti som tar avstånd från alla överenskommelser med de borgerliga partierna. Då är det lätta att kritisera de socialdemokrater som gjort uppgörelser i stora frågor som tex; Utrikespolitik, EU medlemskap, pensionsuppgörelsen, utbildningsfrågor etc. Eftersom de vill ha ett tydligt oppositionsparti och då är det viktigare att vara hålla fast en ideologi utan kompromisser. Själva gick vi med i ett politiskt parti för att vara med och påverka. Genom att vara med och förhandla om politiken skapar vi stabilitet. I bästa fall blir det en bättre politik än om vi inte är med och påverkar alls. Det vi nu står inför är vägvalet: Ett minoritetsparti som säger nej till borgarna eller ett parti som är med och formar morgondagens samhälle!
efter Mona...
Hade valet varit en vecka senare - eller några månader tidigare hade troligtvis Regeringsbildningen sett annorlunda ut. Efter beskedet att S tappat så mycket i väljarstöd sade Mona att vi gjort det sämsta valet på 100 år. Men samtidigt hade hon som partiledare vunnit i förtroende de sista veckorna innan valet. Just valnatten hade hon stöd inom partiet. Därför stod hon inför valvakande socialdemokrater och lovade föra partiet genom en förnyelseprocess. Därför valde hon att stanna kvar.
Men snart minskade förtroendet och kritiken ökade internt. Medvetenheten om katastrofvalet infann sig och nu ville man ha syndabockar. Partiet stod stilla, höll andan i väntan på vilket besked Mona Sahlin skulle ge. Vilken färdriktning skulle nu partiet ta? Men Mona Sahlin är den hon är - en sann demokrat! Hon ville inte själv fatta beslutet utan ville att hela partiet skulle vara en del av förnyelseprocessen. Därför tillsattes en kriskommisson. Så långt var det nog rätt tänkt. Precis som Toyota-reklamen tidigare pratat om ville Mona ha alla partimedlemmar att fråga Varför då? Men i stället för att alla människor inom partiet frågade Varför politiken inte gick hem, så svarade många i stället - Därför!
Strax efter valnatten gick flera ut och öppet kritiserade henne som partiledare. Det är inte lätt att vara objektiv när man själv är pjäsen i spelet. Hon litade för mycket på sin rådgivare och lämnade rodret. I samma sekund som hon sade att hon ställer sin plats till förfogande blossade rosornas krig upp. Socialdemokraterna ska ha en extra partikongress i vecka 12 år 2011. Fram till dess ska en ny partiledare utses. Det kommer vara en smutsig kampanj bakom kandidatlanseringarna.
Det som händer efter Mona beror på vem som väljs. Men kanske framförallt Hur den väljs. Ett parti lutar sig inte bara på en partiordförande. Det ska finnas väl fungerande människor i ledande ställningar inom partiet runt om i hela Sverige. Men hur sarjat kommer partiet vara efter alla personkonflikter?
Vad blir kvar efter Mona?..
Tillsammans fixar vi det
Socialdemokratin står inför stora utmaningar framöver. Vi vet nu resultatet av att inte seriöst analysera varje valresultat. Förnyelsen har uteblivit och kampen formats kring att ena ett parti som stretar åt olika håll. Men ett jämkande av olika politiska åsikter och viljor genererar inga visioner. Den politiken står och stampar.
Socialdemokraterna förlorade valet för att vi inte berättade om det samhälle vi vill skapa. Vi berättade om det samhället som vi inte vill ha.
Världen förändras ständigt. Globaliseringen, EU, demokratiutvecklingar i andra länder, nya stormakter, nya arbetsmarknader och så vidare påverkar oss dagligen. Mycket mer än vad vi inser. Bara vetskapen om att det, just nu, inte bedrivs något krig mellan länder i världen gör att vi ser på vår trygghet på ett helt annat sätt än tidigare.
Kalla kriget är över sedan länge. Det största hotet för oss just nu är hur effekterna av den globala finanskrisen tacklas. Det innebär att vi, inom alla områden, måste förändra politiken utifrån hur världen och samhällets förändrats.
Socialdemokratin har en lång tradition. Det är både bra och dåligt. Bra för att vi kan och vi vet hur man leder ett land. Dåligt för att vi sitter fast i gamla strukturer och uppfattningar, eller kalla det för låsningar. Människor uppfattar socialdemokratin som en mossig relik från förfluten tid.
Men så är det ju inte. Vi vet ju att vår värdegrund behövs mer nu än på mycket länge. Men strukturen i partiorganisationen är mossig. Vi lägger allt för mycket tid på interna möten och för lite på att hämta information, förmedla kunskap och möta människor utanför partiet.
Det finns många organisationer som är kunskapsbärare och som skulle vinna på ett samarbete med S, men partiet stänger dem ute på grund av gamla lojaliteter.
Nätverksbyggande, samarbete och vinna-vinna-lösningar, som är den nya tidens framgångsfaktorer, är inget som hyllas inom socialdemokratin. Klustersamhället ställs mot vår hierarkiska organisation. Och vi förlorar på det!
Vi vet alla att det nu pågår en omfattande diskussion mellan medlemmar inom partiet. Olika flanker ställer sig på barrikaderna och tjuter att deras lösning är den enda vägen. Det är en sund reaktion på katastrofvalet.
Reaktionen fanns där redan efter valet 2006, fast inte lika tydlig. De som ville förnya partiet och ta in den nya världen i politiken misslyckades på grund av att de inte var överens om vilken väg socialdemokratin skulle gå. De som ville bevara strukturen och argumenten vann genom att vara tydliga och enade.
Nu ser jag samma situation igen. De som anser att partiet inte behöver någon förnyelse stampar med foten och säger nej. De som vill ha en förnyelse springer åt olika håll, spridda för vinden.
Eftervalsdebatt.se, Netroots, öppna kriskommissionen och partiets utsedda kriskommission ställer sig mot varandra och vill inte ta in de andras argument. Risken är nu att vi tar ut varandra och kvar blir inget av det vi ville skapa.
Därför har jag en önskan och bedjan till alla oss som vill lyfta blicken och föra in partiet i 2010-talet låt oss göra det tillsammans!.
Louise Persson
Vice ordförande (S) barn- och utbildningsnämnden, Uddevalla
Avveckla pedagogisk omsorg!
Svensk förskola har varit en oerhört framgångsrik modell, med en bra balans mellan omsorg och pedagogik. Men 1 juli, 2009 förändrades arbetet inom den svenska barnomsorgen. Då infördes lagen om pedagogisk omsorg! I min lilla kommun, Uddevalla, utvecklades snabbt pedagogisk omsorg till att bli en ensam företagares Klondike. Företagaren lanserade företagsidén på att anställa långtidsarbetslösa kvinnor, främst med invandrarbakgrund. Det borgliga styret i kommunen hade fokuserat på att minska utanförskapsindex och hejade på ivrigt företagarens idé om att anställa invandrarkvinnor. Där skulle historien kunnat sluta bra om inte det fanns en baksida.
Kvinnorna har helt oreglerad arbetstid. Kvinnornas löner baseras på hur många barn de har och eftersom de får samla ihop barn själva, är det flera som endast har ett eller två barn i sin grupp. Kvinnorna får välja mellan högre lön eller pensionsförsäkring. En lön ligger på ca 3000 kronor per barn, trots att det dubbla betalas ut från kommunen företagaren får statligt anställningsstöd för de långtidsarbetslösa kvinnorna. Eftersom det är kvinnorna själva som får samla ihop barn blir de slutna i sina egna etniska/kulturella grupper och det mångkulturella tänkandet havereras. Många av kvinnorna väljer att inte ens börja på SFI för att de nu får en försörjning genom att vara kvar i hemmet.
Men arbetssättet som bedrivs genom lagen om pedagogisk omsorg blir ju som att kissa i sängen. Det värmer för stunden… Uddevalla ställer nämligen inga pedagogiska krav. Snart kommer dessa barn att börja första klass utan att kunna ett ord svenska. Skillnaderna mellan förskolebarn och de som funnits inom pedagogisk omsorg blir enorma. Det är dags att uppvärdera det pedagogiska arbetet som bedrivs inom förskolorna. Det är dags att avveckla pedagogisk omsorg nu!
Louise Persson
Socialdemokrat
Uddevalla
Var är politiken?
Efter valet var jag övertygad om att krismedvetenheten skulle innebära ett omtag när det gäller politik, partiarbete och vilka som skulle få representera Socialdemokratin. Jag trodde att partiledningen skulle visa färdriktning och fart med samma tydlighet som Moderaterna hade gjort vid sin "total makeover". Men dagarna blev till veckor, veckor blev till månader utan att något besked kom. Det var tyst från yttersta toppen. Jag hade ett samtal med en ur partiledningen och sade att vi i partiet behöver ledning - innan inbördeskriget utbryter.
Men det levererades inte ut något budskap. Det var tyst - till igår!
Då får vi besked. Hon ställer sin plats till förfogande och anser att alla i partistyrelsen ska göra detsamma.
Som följd av beskedet igår har dammluckorna öppnats och vårfloden rusar ner i de torrlagda flodfårorna. Alla driver sitt eget namn. Eventuella hot undanröjs genom läckor till press. De personer inom partiet som stöttar fel ”kandidat” kritiseras och förlöjligas. Nu är tid att intrigera, liera sig med rätt person för att vinna eventuella fördelar. Jag lämnade skutan innan den riskerades att förlisa i vattenmassorna. Men jag är ledsen över att det parti som jag är medlem i och den politik jag arbetat för, nu blir allt smutsigare.
Det är i alla fora en enorm fokus på personfrågorna. Vem kan bli en lämplig efterträdare. Kan Mona Sahlin bli omvald. Är det bara ett taktiskt spel av partiledningen att låtsas lämna sina platser till förfogande? I alla diskussioner är det manliga namn som lyfts upp som eventuella kandidater. Thomas Bodströms namn dyker upp som Gubben i lådan hela tiden. Detta trots att han själv är ganska långt borta från den interna s-politiken just nu. Men skulle han visa intresse för partiledarposten så skulle snart media vara nedringd av käcka små ”tips” om honom.
Vi har ett ålderstiget parti med föråldrad syn på ledning. Socialdemokratin bygger på en hierarkisk struktur. Den strukturen gynnar konservativa maktpositioner och missgynnar progressivitet. Trots att vi har många kloka människor inom partiet som kan dessa bitar om hur man bygger en framtidssyftande organisation. Så har dessa personer blivit åsidosatta och misstänkliggjorda.
Vi förlorade valet på att vi inte levererade en politik som människor kände igen sig i. Vi förlorade valet på att vi inte levererade framtidstro. Vi förlorade inte valet på vår organisationsstruktur. Men genom den strukturen vi har gavs inte utrymme att tänka fritt eller leverera lösningar på våra samhällsproblem. Det hänger ihop!
Mona Sahlin lämnade över rodret igår till – ingen! Nu driver vi utan styrning. Med ett sådant förhållningssätt har vi redan förlorat valet 2014. För väljare kommer fråga om 4 år. Vad vill socialdemokraterna? Var är politiken?