SMS-inlägg

dsc00351 (MMS)


Vi glömde leverera

 

Valresultatet talar sitt tydliga språk. Vi gjorde det sämsta valet på 100 år. Vill vi så kan vi få fram statistik på allt. Alla svar står att finna i siffrorna. Men vill vi se sanningen?  Är vi redo att ta till oss sanningen om vad vi måste göra för att vara ett modernt parti?

Vi betraktade valrörelsen i USA som ledde Barack Obama till seger och slogs av den enorma framgången med att mobilisera väljarna. Vi skulle nu göra samma sak i Sverige och började knacka dörr med enorm frenesi. Men det går inte att vinna ett val med att knacka dörr om vi inte har något att leverera!

Vi har länge fört en politik som bygger på att säga nej. Vi har målat upp våra motståndare som monster, vilket väljargrupperna inte kände igen. Vi har lagt mer kraft på att granska vad de gjort än vad vi velat genomföra. Därför framstår vi idag som ett mossigt och bakåtsträvande parti som inte är regeringsduglig.  Det är en bister sanning som vi måste se i ögonen.  

I Stockholm bor det 2 miljoner invånare. Det innebär att 22% av Sveriges befolkning bor i huvudstaden.  Därför är det av oerhörd vikt att vi har en tydlig politik för denna grupp. En grupp som är ytterst heterogen. Men Stockholmarna trodde inte på vår politik utan valde andra partier framför oss. Men det som är ännu mer skrämmande för ett arbetareparti är att inte heller arbetarna trodde på vår politik. Det var färre LO-medlemmar som röstade på S i detta valet än i förra.  När dessutom antalet LO-medlemmar sjunker för varje år bör alla nu få sig en tankeställare. Inte heller hos TCO eller SACO har vi stort förtroende. Och det är grupper som växer i samhället. I SVTs VALU undersökning framkommer att endast 16% av företagarna  röstade på S. Så den fråga vi ska ställa oss i första läget. Vilka väljare vill vi nå och hur ska vi nå dit?


Var är de manliga läkarsekreterarna?

Det är en sned könsfördelning inom högskolan. Andelen kvinnor som studerar på eftergymnasial nivå är betydligt högre än andelen män. I gymnasiet är det tjejerna som regerar. 91,5 procent skaffar sig behörighet för högskolestudier genom sina betyg. Motsvarande siffra för killarna är 86,3 procent samtidigt som tjejerna även har högst snittbetyg. Nu börjar allt fler oroa sig för hur man ska få killar att motiveras till högre studier. Jag håller absolut med om att det är viktigt att ha blandade grupper i samhället. Men visst blir det lite enformig diskussion när det handlar om att rädda männens positioner i yrkeslivet där kvinnorna tagit över? När lärargruppen bestod av män, var deras uppdrag att vara lärare. De hade en yrkeskompetens som skulle förmedlas till eleverna. Idag är de flesta lärare kvinnor. Och nu räcker det inte att vara kompetenta lärare. Nu ska de även vara manliga förebilder! Det blir ett skuldbeläggande av kvinnan som tagit en plats, en anställning, där det egentligen krävs en manlig förebild.

 

Nu vet, kära läsare, att många barn växer upp idag utan pappor. Papporna jobbar, ofta långa dagar, ofta långt bort. Och därför behövs det fler arbetande män i skolorna som kan stå upp för de arbetande papporna. Men när feminister runt om i landet ropar att det ska vara delad föräldrapenning för att ge barnen rätt till sina fäder. Då blir det ramaskri! Nej det är klassisk kvinnlig mark och bör inte beträdas av männen. Att föräldrapenning till 78 procent tas ut av kvinnor är inget problem. Det är i yrkeslivet som männen behövs och gärna i skolorna för att få vara förebilder. Men att det finns andra yrken där män inte är representerade är inte lika intressant. För det är inte klassisk mark för männen. Till exempel var är uppropet för att det behövs fler manliga läkarsekreterare? Nej, den diskussionen har jag missat. Däremot har det varit funderingar över att vi snart behöver fler manliga läkare.Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.  Det är inte bra utan bör göras något åt. Men låt oss då diskutera en jämlik arbetsmarknad oavsett yrke.

 


På stadig grund!

Varför ska socialdemokratin förnya sig? Den frågan möter jag ofta i debatten om förnyelsearbetet.

”Vi ska inte förnya oss för förnyelsens skull”, 

Jag är medlem i S för dess åsikters skull, inte för att vinna val om väljarna tycker annorlunda”

Det är några av kommentarerna jag fått höra. För vissa är det viktigare att vi går till vänster på den politiska skalan än att komma i regerande ställning igen. För andra är det en självklarhet att vi ska hålla mittenfåran för att klara av att bli ett regeringsalternativ i nästa val.

Vad handlar förnyelsen om egentligen? I en förnyelseprocess ändras begrepp och arbetssätt. Det finns vissa som vinner på att ändra på strukturer och andra som förlorar. Det finns rädslor och förhoppningar. Om detta finns många studier. Ledarstrukturer i stora organisationer har varit forum för många böcker och forskningsuppsatser. Nya företag konkurrerar ut gamla. Hierarkiska organisationer sätts mot platta organisationer. Många pratar om att vi idag har ett paradigmskifte i synen på hur man leder företag. Det är så samhället ser ut och vi måste förhålla oss till det.

Det kan tyckas vara självklart för var och en av de politiska partierna att vilja förnya sig. Men historia, strukturer och en allt äldre medlemskår gör att det inte uppfattas som lika angeläget. Med kunskap och erfarenhet av hur det är att leda landet i kris har inte krismedvetenheten slagit in. Det förlorade vi på.

Ingvar Persson skrev i Aftonbladet dagen före valdagen den 18 september:
Tillsammans med fackföreningsrörelsen har socialdemokratin i Sverige byggt ett välfärdssamhälle som tillhör de mest anständiga genom historien.”

Han har helt klart rätt. Vi har i en allmän välfärd i Sverige som saknar motsvarighet i något annat land. Vi har en välmående medelklass som skapar balans mellan de som tjänar mycket och de som tjänar lite. Vårt skattesystem jämnar ut klyftorna mellan grupperna. Men vi kan inte vila på gamla meriter. Ingen människa vill rösta på ett politiskt parti om det partiet bara pratar om vad det gjort och inte vad det vill göra. Vi människor vill ha en tro på en bättre morgondag! Då vill vi också veta hur partierna vill arbeta för att nå dit.

Jag vill mena att ingen förändring sker bara för förändringens skull. Däremot kan stagnation ske bara på grund av att rörelsen är stagnerad. Om världen förändras, miljökatastrofen lurar runt hörnet, industrijobben försvinner, individualismen ökar, befolkningssammansättningen i Sverige ändras.. Ja, då måste vi hantera det. Och det måste vi göra både i sakpolitik och organisation. Men grundvärderingarna om solidaritet, jämlikhet och syskonskap. Nej, där står vi stadigt!


BILDEN AV PARTIET

Två veckor före valdagen var jag på en stor valdebatt mellan de sju riksdagspartierna. Podiet bemannades med riksdagskandidater, riksdagsledamöter och ungdomsförbundare. Åhörarna var gymnasister och förstagångsväljare.

Det var en oerhört bra debatt och debattledaren gjorde ett fantastiskt jobb med att försöka pressa deltagarna i podiet till att förtydliga sin politik. Det lyckades till stora delar förtydligas var blocken stod någonstans i olika frågor. Valdebatten var upplagd på följande sätt att på första passet var elever från yrkesförberedande program där och andra passet besöktes av studenter från studieförberedande program. Jag slogs av att under första passet gick de flesta applåderna till den rödgröna sidan, det var mest vänsterinriktade frågor som ställdes av ungdomarna. Medan andra passet var det framförallt den blå sidan som fick mest stöd i applåder och frågor. Hur kommer det sig? Hur kan det vara en så tydlig uppdelning bland ungdomarna vilket block, vilka partier som står för deras åsikter. Vad baserar de åsikterna på?

Kan det vara så illa att vi som parti inte har en politik för de som planerar att arbeta inom service eller tjänstesektorn? Har vi bara en politik inom Socialdemokratin för de stora industriernas arbetare? Nej, så är det naturligtvis inte! Vi har i vårt partiprogram politik för alla grupper i samhället. Men förmedlar vi ut det? De som vi väljer som våra företrädare för partiet, representerar de pluralismen, mångfalden, som vi står för? Vi vet att de allra flesta svenskar står för de åsikterna som vi har som grund i ideologin.

En jämförelse som UnitedMinds gjort om svenska folkets värderingar är tydligt:

Skolan ska främst satsa på de elever som är duktigast

23

77

Skolan ska främst satsa på de elever som har det svårast

Människor som satsar och jobbar hårt ska ha det klart bättre än de som inte gör det

63

37

Alla människor ska få ha det ungefär lika bra

De som vill ska kunna få betala mer för att på så sätt kunna få bättre sjukvård, äldreomsorg eller utbildning för sina barn

21

79

Alla ska lika bra sjukvård, äldreomsorg och utbildning oavsett hur mycket pengar de har

Medborgarna ska själva kunna få välja skola, vårdcentral och annan offentlig service

39

61

Alla ska ha tillgång till en bra skola, vårdcentral och annan offentlig service i närheten av där man bor

Staten har ett ansvar för att gå in och stödja svenska företag när dessa har problem

41

58

Staten ska inte gå in och hjälpa svenska företag som har problem

Företagarna är på det stora hela främst inriktade på att göra så bra saker som möjligt för sina kunder

51

49

Företagarna är på det stora hela främst inriktade på att tjäna så mycket pengar som möjligt

Invandring och att människor kan flytta mellan olika länder är på det stora hela något positivt

76

24

Invandring och att människor kan flytta mellan olika länder är på det stora hela något negativt

På det stora hela går samhällsutvecklingen åt fel håll och det var bättre förr

43

57

På det stora hela går samhällsutvecklingen åt rätt håll och framtiden är hoppingivande

Jag är villig att gå ned i ekonomisk standard om det behövs för miljön och klimatet

61

39

Jag är inte villig gå ned i ekonomisk standard om det behövs för miljön och klimatet

Det är dags att vi lyfter debatten om hur vårt parti uppfattas och genomför en förändring i hur vi förmedlar vår politik. Det fungerar inte år 2010 att några starka gubbar går ut och säger att " Så här är det". Det är dialogen som är avgörande för att partiet ska gå i fas och åt samma håll.


BLOCKPOLITIKENS UPPGÅNG OCH FALL

Hade någon sagt till mig för 4 år sedan att vi kommer förstärka de olika blocken i svensk politik så hade jag inte trott dem. Jag var vid den tiden övertygad om att människor inte vill ha två partier att rösta på. Det är ju så effekten blir av gemensamma valplattformar och gemensamma utspel. Jag var övertygad om att trenden skulle fortsätta med fler och fler partier. Men jag hade både rätt och fel för fyra år sedan. Det var fler partier som hade möjlighet att komma in i riksdagen och i kommunerna. Men samtidigt som trenden sker med fler partier på den politiska arenan, så delas de etablerade partierna upp i två block, två kolosser. Blockpolitik är en form av flerpartisystem som till karaktären liknar ett tvåpartisystem. Även om det finns flera etablerade partier i parlamentet, finns det i mångas ögon bara två regeringsalternativ, eftersom man oavsett valutgång på förhand vet vilka partier som kan tänkas samarbeta med varandra.

Det blir märkligt att partierna delar upp sig i block när väljarna själva blir allt mindre benägna att hålla sig till blocken. Större vandring mellan blocken än i detta val har aldrig skådats. UnitedMinds gjorde en opinionsundersökning innan valet som visade på att nästan 19% som bestämt sig för ett av blocken skulle kunna tänka sig att byta block. De största potentiella blockbrytarna fanns hos centerpartistiska väljare.

Bertil Torekull skrev i Expressen 25 augusti 2010:
Blockpolitik gör oss till kreatur

"Jag ser blocken som monteringsfärdiga hus bågnande av inbyggda värderingar som inte platsar. Deras verklighetsbeskrivningar mörkar viktiga frågor för att inte störa kompromissandet, begränsar vår utsikt och politiska insikt och hindrar oss att möta framtiden med öppen blick men polariserar svaga majoriteter och starka minoriteter"

För så är det, många väljare känner inte sig hemma i blockpolitiken. Kompromissandets förbannelse är att de särskiljande dragen i de olika partierna suddas ut och lämnar öppen ridå för de partier som inte finns uppdelade i block.

Nils-Eric Hallström, fil.dr, statsvetare skrev i Svenska dagbladet 21 oktober 2009:

Blockpolitiken – en omprövning nödvändig

"Skattereformen för 20 år sedan, den ekonomiska krisen på 1990-talet, pensionsreformen och EU-medlemskapet är stora frågor, som fått sin lösning genom breda blocköverskridande överenskommelser. Energipolitiken, försvaret och skolan är dagsaktuella frågor, som borde lösas på ett likartat sätt för att garantera stabilitet och långsiktighet.

Det vore önskvärt att det som går att ha en gemensam partiöverskridande linje om skulle partierna enas kring. Men med blockpolitiken skapas en konstgjord plattform för partier där de inom blocken står långt ifrån varandra i viktiga frågor. Dessutom har det under alla opinionsmätningar visats att Sverigedemokraterna kommer in och ingen av blocken varit

öppna för att göra blocköverskridande lösningar för att inte ge Sd vågmästarrollen. Så låsta har de etablerade partierna varit av blocköverenskommelser att de till och med kunnat tänka sig att de ett främlingsfientligt parti den makten.

Det är dock så att S och Fp historiskt har stått närmare varandra i flera frågor än till exempel Fp och M eller S och V. Vi har flera gånger gjort partiöverskridande överenskommelser i riksdagen för att få till stabila beslut, som till exempel synen på vårt deltagande i Afghanistan. Men alliansens mediastrateger har i denna valrörelsen, gång efter annan, använt våra partiöverenskommelser som en kil för att poängtera att den Rödgröna oppositionen är splittrad. Det har försvagat oss vid ett flertal tillfällen. Statsvetarna är oense om Sverigedemokraterna gynnas av den skarpare polariseringen inom inrikespolitiken. Men enligt SvD 9 december 2008 jublar Sd-ledaren Jimmie Åkesson. Han var redan då övertygad om att chansen nu fanns att partiet skulle bli den "tredje kraften" i svensk politik. Nu vet vi att så är fallet. I Aftonbladet den 20 september, dagen efter valet, uttalar sig

Sverigedemokraternas andre vice ordförande Carina Herrstedt:
"Jag är villig att fälla vilken regerings som helst för att få igenom min politik."

Ursula Berge, samhällspolitisk chef för akademikerförbundet SSR menade i en intervju på Praim PR måndagen den 20 september att det är Fredrik Reinfeldt som cementerat blockpolitiken genom att skapa Alliansen och därmed framtvingat en motpol i den Rödgröna oppositionen. Nu är inte det längre relevant vem som förstärkte blocken i svensk politik. Nu måste vi analysera valresultatet och där är jag övertygad om att alla inser vikten av att stå som självständiga partier framöver.


de osynliga barnen


I Kina är arbetstagare tvungna att åka långa vägar för att hitta ett jobb. De som har familj får lämna sina barn hos mor och farföräldrar långa tider. Barnen växer upp med vetskapen att någonstans i detta stora rike finns mina föräldrar.
I Sverige har vi det inte så.
I Sverige kan föräldrar få stanna med sina barn. Följa dem till skolan, hjälpa dem med läxor och uppleva vardagen med dem. Men jag är rädd för att detta är på väg att ändras.. 

Vi socialdemokrater har länge arbetat för att öka integrationen och för att motverka en känsla av utanförskap här i Sverige. Vi lägger och har lagt enorma resurser på att de mest utsatta känner sig delaktiga i vårt gemensamma samhälle. Vi vill lyckas skapa ett samhälle för alla! Men jag är tveksam om vi nått målet eller ens kommit in på vägen mot målet ännu.

Däremot är jag orolig för om vi, just nu, är med om att skapa ett nytt utanförskap. Kan det vara så att våra mått för att mäta utanförskap är alltför trubbiga? Mäter vi rätt saker i den föränderliga värld som vi lever i?

I flexibilitetens Sverige där alla förväntas vara beredda på att ge allt för sina arbeten och även att resa långt för att få jobb. Där en arbetsdag, inklusive resväg, lätt kan bli upp mot 11-12 timmar. I det samhället lämnas barnen kvar! Jag känner många barn som redan från ett års ålder gör mycket långa arbetsdagar i förskolan vilket även fortsätter upp i skolåldern. Dessa barn växer upp i ett samhälle med mycket lite vuxenkontakt. Deras föräldrar är långt borta, far- och morföräldrar likaså. Skolan där de går har inga extraresurser eftersom deras område inte tillhör något prioriterat mål. Men vi glömmer då barnperspektivet. Bristen på ekonomiska resurser får till följd att lärartätheten ofta är lägre där just dessa barn går. Ett barn som växer upp utan att bli sedd och bekräftad riskerar att få dålig självkänsla. Det blir en personlig tragedi för den unga person som är på väg mot vuxenlivet men även ett problem för samhället.  Vi behöver unga människor som vågar, vill och kan! Om det nya samhället kräver en flexibel arbetsmarknad måste vi även se till att ingen lämnas efter. Vi behöver ett barnperspektiv oavsett i vilket område barnen växer upp i.


Unitedminds opinionsundersökning

Var idag på en analys av den opinionsundersökning som Unitedminds presenterade förra veckan. Rubriken för dagens frukostseminarium var ”I väljarens huvud när det är en månad kvar”

Deras opinionsundersökning skiljer sig genom att de gör den enkom på webben. Det innebär att väljaren ser alla alternativ framför sig precis som i vallokalen. Dessutom finns ingen som bevakar deras svar vilket innebär att väljaren inte behöver dölja sitt svar för någon – det har gynnat Sd som i undersökningen fick 5,6% av rösterna. Vi kan tycka vad vi vill om det men resultatet visar på ett växande missnöje i några frågor och vi måste möta upp där.

Hemma hos min bror där jag sov i natt hade det kommit valinformation från många olika partier. Bland annat från Sd. Jag läste broschyren som hade snygg layout och tillrättalagda budskap. ”Allt går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt” ropade vi glada studenter när jag gick ur gymnasiets Reklamlinje. Och så är det…

 

Calle Melin från Unitedminds sade att Sd kommer till 70 procent in i riksdagen i detta val!  Gör de det så har vi misslyckats. Rejält! Framförallt i VGR utanför Göteborg växer sig Sd starka och hade där 9,7%

 

I dagens aftonbladet står det dock att den rödgröna oppositionen tar in på alliansen vilket är bra. Men räcker det? Enligt partiledarutfrågningen av Fredrik Reinfeldt så anser han att det block som bli störst bilda regering. Oavsett om Sd blir vågmästare. Jag anser att det är på tiden att vi en gång för alla bryter blockpolitiken! Det är ute och passé i människors vardag! En relik från en annan tid!

 

En opinionsundersökning ger många nya fakta och infallsvinklar. Vi fick lära oss att ju konstigare husdjur väljarna har desto större benägenhet har de att rösta på Sd….Men framför allt så vet man att den viktigaste frågan för väljarna är Jobben och där har fortfarande alliansen större förtroende. Det är i den frågan som vi måste vara tydligare med att leverera budskapet att vår politik kommer innebära fler jobb och fler i sysselsättning. ”Vi ska inte ta bort något av de 18 000 nya jobb som RUT och ROT inneburit!” Tjänstesektorn är en växande marknad och vi måste föra en politik som utvecklar den. ’

 

Jag åt lunch idag med en gammal kompis som jobbar på Huskvarna. Han sade att när han lever i en värld där allt färre internationella företag tillverkar saker. Allt fler företag producerar tjänster! Tjänstesektorn är en framtidsbransch som vi måste stimulera genom vår politik.

 

 

ALLIANS

RÖDGRÖNT

Överväger blått

99,6

18,1

Överväger rödgrönt

18,7

98,9

Överväger Sd

9,7

4,2

Med förestående tabell kan man urskilja att överväga blockbyte finns hos de som väljer Alliansen. Men de allra flesta blockbrytare finns hos C och Sd. Det innebär att det finns en stor möjlighet att S knappar in på alliansen på bekostnad av Sd och Centern.

 

Men alla undersökningar säger samma sak. Vi har tappat i Stockholm, inte lika stort i Göteborg eller Malmö. Så det är där vi måste sätta in de sista krafterna. Och vi måste göra det på deras villkor. Då är en undersökning som den Unitedminds presenterade bra. Vi vet vad den urbana människan värdesätter och vill ha!

 

  • Uppskattar den urbana miljön
  • Värdesätter mångfald och jämställdhet
  • Tror på sig själva och sin drivkraft
  • Positiva till konsumtion
  • Nyfikna och öppna för förändring/förnyelse
  • Ständigt på jakt efter utmaningar.

Mitt Sverige om 20 år


17 dagar kvar till valet. Det är ett oerhört viktigt val! Men av olika anledningar är jag inte med i detta valet. För första gången sedan jag gick med som 23 åring så står jag vid sidan av och betraktar en valrörelse.

I morse såg jag en debatt mellan Maria Larsson och vår underbara Ylva Johansson. Jag har alltid beundrat henne utifrån hennes kunskap, saklighet och tydlighet. Men jag var trots allt lite besviken idag när jag knäppte av tv:n. För debatten hade inte klartgjort något för tv-tittarna. Det hade blivit ett jytter av detaljer som ingen egentligen kunde följa med i.

Satsningen på äldreomsorgen hur många fler timmar skulle vårdtagarna få?

 

Likadant är det i dagens Expressen. S säger att de kommer skapa 100 000 nya jobb med den rödgröna politiken. Anders Borg kontrar och säger att det kommer försvinna 25 000 jobb i stället. Vad innebär det egentligen för alla arbetstagare? Hur mycket sanning ligger i det påståendet? De olika blockens fokusering på varandras politik skapar ingen trygghet för väljarna. De vill veta var man är på väg.

 

Jag skulle vilja se frågan: Hur ser ditt Sverige ut om 20 år. Och få ett öppenhjärtigt svar från framstående partiföreträdare. Då först ser väljaren vart alla partier är på väg!

 

Om jag skulle få frågan skulle jag försöka svara:

Jag vill ha en skattefinansierad välfärd även i framtiden och det vill jag ha på grund av flera olika anledningar.

 

1                                        Trygghet

Ska ett samhälle utvecklas måste vi känna gemensam trygghet och tillit. Tryggheten är grunden för att varje invånare ska våga utmana sig själv. Från det att man föds måste vi ha en trygg sjukvård, barnomsorg och skola. Vi ska ha en aktiv fritid. Sent i livet ska vi ha en trygg äldrevård. Allt detta finansieras av våra gemensamma skattepengar. Då är det viktigt att alla pengar som vi gemensamt betalar in går till just dessa saker. Inte till pengar i företagarens fickor. För mig är det att sno pengar från varje skattebetalare.

2                                        Livslångt lärande

I Sverige om 20 år har vi möjlighet att gå i världen bästa skola. Var ligger den, kanske någon undrar? Jo, den ligger i just din kommun, i din kommundel! För var vi än går så är skolan lika bra. Det garanterar vi genom bra lärarutbildning, bra personaltäthet. Tydliga regler och gränser för hur den sociala samvaron ska vara. Förskolorna har åter igen fått tillbaka sitt höga anseende och även borgerliga politiker inser hur bra just den barnomsorgsformen är. Skolan arbetar med kunskapsförmedling och kunskapsinhämtning. Och de elever som behöver stöd kommer att få arbeta i mindre grupper. Efter gymnasiet kommer de som vill kunna gå vidare till högre studier och vi kan åter säga: Vi konkurrerar med kunskap och inte låga löner. För detta behövs våra allmänna medel för att kunna satsa på skolan

3              Arbete

vi kommer ha en rörlig arbetsmarknad om 20 år. EU-samarbetet kommer innebära att rörligheten ökas för varje år. Det är positivt! Det är bra för människor att inse att Sverige är en del av något mycket större. Det ökar kreativiteten hos människor. Men vi kommer ha en stor fördel jämfört med många andra länder. Vi har en trygg personal som vill och vågar, vi har människor som är anställningsbara eftersom de har gått i världens bästa skola. Och vi har enorma möjligheter att bygga företag eftersom vi genom alla nya svenskar har broar till världens alla länder!


SMS-inlägg

dsc00322 (MMS)