louisepersson

ibland dyker sådana dagar upp där man inte förstår hur man ska ro dem i land.. Detta var en sådan dag!
eller... det började väl redan igår morse.
Igår morse kommer dottern och säger att hon ska har områdesredovisning på skolan på onsdag kväll. och de ska har med sig mat... Jag fick lätt panik eftersom jag hade lovat slutföra ett enormt stort arbete på tisdagskvällen och låg liiiiite sent i  tidsplanen.
- Ska jag laga mat också, Utbrast jag?
- Nej det är jag som ska göra det, sade dottern och började rota i alla kokböcker.
Men jag var inte sugen på att åka och handla mat för just denna händelse så jag ugnstekte kyckling på kvällen när barnen somnat. Sedan satte jag mig med lay out arbetet. Men jag hade även lovat göra research om ett annat arbete vilket tog 2 timmar att sammanställa. Det innebar att jag gick till sängs 02.30 i går natt!

Klockan 06.02 ringde klockan och jag välte ur sängen. Ut med lilla vovven!
kommer tillbaka och kommer på att jag inte kollat barnens veckobrev och ser till min fasa att dottern även ska till badhuset. Rota fram badkläder och allt annat bös till hennes simning.
Åker till jobbet med blomma i bilen. Vi ska fira arbetskamrat som snart fyller år. Sms:ar pianofröken för att säga att jag glömt beställa bok.
Jobbar hela dagen innan det är dags att åka till utvecklingssamtal med dottern. Sedan stressa för att få med sonen på sin pianolektion 30 minuter senare. Ringer min syster Åsa som ska vara barnvakt på kvällen. Berättar att hon även får följa med Dottern till Skolans redovisning. Släpper dottern hemma med besked om att hon ska dekorera kycklingbitarna med tomat.
Åker till pianolektion med sonen som helt plötsligt kommer på att han inte längre vill spela piano... Får övertala honom om att testa denna gången i alla fall. Efter lektionen har han kommit på att han vill fortsätta...
Ringer Hans och beställer pianobok hos Jansons musik!
Hem med pojken. Hämtar skivor och hushållsvåg samtidigt som jag kramar och hälsar syster och systerson välkomna till mig.
åker till jobbet där vi har föräldrakväll! äter tre kex och lite godis..
Sedan hem för att släppa iväg barnvakterna.
Går till datorn gör klart hushållsutskicket. Mailar över 1 maj-annons...
känner att NU är jag trött!
och klockan slår precis midnatt!....
Nu ska jag stupa i säng och sova i 6 timmar innan hunden ska ut på morgonpromenad igen..

Äntligen ska vi gå från att vara lamslagna till att vara ett aktivt parti som står på tå. Med ny partiordförande ska vi vända skutan och se morgondagens gryningsljus lysa upp vår färd mot valseger 2014. Vid sitt installationstal 26 mars tydliggjorde Håkan Juholt de viktigaste åtgärder för att vinna tillbaka regeringsmakten igen. Men även de åtgärder som krävs för att vi ska vinna varandras förtroende igen.  

Socialdemokratin är inte van att inte var i regeringsställning. Vi har format samhället under närmare ett sekel. När vi nu in den snabba samhällsförändringen som präglar 2000-talet, inte är med och styr är vi vilse. Vi har hamnat snett i många frågor och föreställningar. När vi beskrivit samhället är det många som inte känt igen sig. När vi har beskrivit lösningar på problem har vi haft fel ingång i problematiken. Men socialdemokratin omfattar många och vi har haft olika bilder av samhället beroende på glasögon, ryggsäckar eller vilket pinnhål vi stått på. Men i stället för att se varandras erfarenheter som styrkor har de setts som hot.

Jag, och säkert många med mig, gladdes väldigt över Håkan Juholts tal den 26 mars. Han tydliggjorde att det nu inte accepteras att vi placerar varandra i fack. Han sade att vi ska ha högt i tak där vår kraft utgörs av att vi förmår att företräda många människor. Vi anses vara ett mossigt och förlegat parti. En relik från en förfluten tid. Att våra värderingar håller än är självklart. Varför skulle annars Moderaterna använda sig av våra ord? Men hur vi debatterar, hur vi uppför oss och hur vi verkar är en helt annan sak. Vi har varit lamslagna en längre tid. Känslan var att ”Det är bättre att inget göra än att försöka och kanske misslyckas”. Rädslan för kritik fick partiarbetet att stanna av. Nu sade Juholt orden ” Vårt parti är vad vi heter. Vi är sociala demokrater, socialdemokrater, varenda en av oss” och med den uppmaningen får vi också kraft att utmana oss själva.

Louise Persson

Socialdemokrat Uddevalla

I år går vi mot den största förändringen inom svensk skola någonsin. Vi får bland annat en ny skollag, nya läroplaner/kursplaner, ny lärarutbildning, nytt betygssystem. Alla skolformer berörs av förändringarna.  Det ställer oerhört stora krav på att skolor och ekonomiska kompensationer för att klara av förändringarna har uteblivit. Kommuner och landsting är medvetna och förberedda för de förändringar som sker. Många saker går att förutse men det kommer även få oväntade följder. Det som nu uppmärksammas mer och mer är att elevernas sökmönster till gymnasiet förändras radikalt. Vi socialdemokrater har alltid strävat mot att skapa en enighet i skolgången. Genom införandet av bland annat CSN 1964 möjliggjorde vi för alla att fortsätta studera. Målet har varit att uppmana att elever sökt utbildning efter sitt intresse och inte sina föräldrars bakgrund. Men med årets förändringar inom skolan riskerar vår strävan att gå om intet. Med Jan Björklunds skolpolitik skapas återvändsgränder inom utbildningsväsendet. Vi vet att elever från bruksorter i allt större utsträckning söker sig till yrkesförberedande utbildningar. Vi vet att elever från studievana miljöer söker sig till studieförberedande program. Dessa mönster kommer befästas ännu mer med den nya gymnasieskolan. Från och med hösten 2011 kommer inte ett yrkesförberedande program ge behörighet till högskolan. Det har redan påverkat elevernas gymnasieval. På många orter i Sverige står nu yrkesprogram som tidigare varit hårt söktryck på med tomma platser. Dyra investeringar kommer stå outnyttjade trots att Sverige behöver hantverkare. Men vem vill idag utbilda sig in i en återvändsgränd? Efter att i många år fått oändliga möjligheter stängs nu de fria valen ner och eleverna föses in i två fållor. I dagens samhälle, i ett av världens mest individualiserade samhällen, vill inte unga människor hindras eller blockeras. Vårt mål för den uppväxande generationen borde vara att låta dem får mer luft under vingarna - inte mindre.

Louise Persson
Socialdemokrat Uddevalla