louisepersson

Som kusinen från landet har jag varit i Stockholm. Jag bodde i Stockholm en gång i tiden men det är förfärligt länge sedan. Nu som boende i en mellanstor stad på 50 000 invånare märker jag de stora skillnaderna som Sverige erbjuder. Det är en annan rytm, ett annat förhållningssätt och ett helt annat liv som en Stockholmare lever jmfr med en liten Uddevallabo. Jag kunde ibland känna mig som Mike Dundee rån 80-tals filmen Crocodile Dundee när han reste från Australien till New York! Han hälsade på folk, pratade med okända och såg människorna. Samma situation upplevde jag. När jag åkte tunnelbanan, linje 13, genom Stockholm gick det inte att låta bli att titta på människorna. Men jag kom på mig själv en morgon att jag var den enda i hela vagnen som hade lyft blicken för att betrakta omgivningen. En morgon började jag till och med prata med en mamma och hennes dotter som kämpade med matte-läxan innan skolan började för dagen. När jag, min bror och vackra Agnes tog taxin hem en sen kväll satt jag och babblade med taxi-chaffisen. Det ska man tydligen inte göra i Stockholm. Där ska man ha 100 meter blicken för att passa in i omgivningen. Men ju fler dagar jag var i Stockholm desto mer skärmade jag av. Mornarna satt jag med blicken i Metro för att slippa titta på andra. 100 meter blicken nådde jag inte men jag närmade mig det… Jag och några tjejer satt och pratade om det idag. En tjej sade att det krävs att man är så social på jobbet att efter arbetet så skärmar man av. Men det är så mycket folk hela tiden runt omkring en hela tiden i Stockholm att det tar alldeles för mycket energi att ta in alla människor i medvetandet. Det blir en energisparande åtgärd att stänga ute och blockera intryck.

Annat var det när jag växte upp på Herrestadsfjället. 3 kilometer från närmaste buss och inte en gatlampa i närheten. Vintertid när jag skulle gå hem från kompisar såg jag inte handen framför mig och jag fick gissa var vägen var. Kom det en människa i närheten så blev den granskad från topp till tå.

Nu är jag på hemväg till min lilla stad igen. Alla intryck, möten med människor och händelser har förändrat mina perspektiv. Det är bra! Alla behöver vi komma som Crocodile Dundee till en helt annan plats och se sitt eget liv ur en annan vinkel. Det är bra för en själv men det är också bra med tanke på att hela Sverige ska leva!

Det är en sned könsfördelning inom högskolan. Andelen kvinnor som studerar på eftergymnasial nivå är betydligt högre än andelen män. I gymnasiet är det tjejerna som regerar. 91,5 procent skaffar sig behörighet för högskolestudier genom sina betyg. Motsvarande siffra för killarna är 86,3 procent samtidigt som tjejerna även har högst snittbetyg. Nu börjar allt fler oroa sig för hur man ska få killar att motiveras till högre studier. Jag håller absolut med om att det är viktigt att ha blandade grupper i samhället. Men visst blir det lite enformig diskussion när det handlar om att rädda männens positioner i yrkeslivet där kvinnorna tagit över? När lärargruppen bestod av män, var deras uppdrag att vara lärare. De hade en yrkeskompetens som skulle förmedlas till eleverna. Idag är de flesta lärare kvinnor. Och nu räcker det inte att vara kompetenta lärare. Nu ska de även vara manliga förebilder! Det blir ett skuldbeläggande av kvinnan som tagit en plats, en anställning, där det egentligen krävs en manlig förebild.

 Nu vet, kära läsare, att många barn växer upp idag utan pappor. Papporna jobbar, ofta långa dagar, ofta långt bort. Och därför behövs det fler arbetande män i skolorna som kan stå upp för de arbetande papporna. Men när feminister runt om i landet ropar att det ska vara delad föräldrapenning för att ge barnen rätt till sina fäder. Då blir det ramaskri! Nej det är klassisk kvinnlig mark och bör inte beträdas av männen. Att föräldrapenning till 78 procent tas ut av kvinnor är inget problem. Det är i yrkeslivet som männen behövs och gärna i skolorna för att få vara förebilder. Men att det finns andra yrken där män inte är representerade är inte lika intressant. För det är inte klassisk mark för männen. Till exempel var är uppropet för att det behövs fler manliga läkarsekreterare? Nej, den diskussionen har jag missat. Däremot har det varit funderingar över att vi snart behöver fler manliga läkare.Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.  Det är inte bra utan bör göras något åt. Men låt oss då diskutera en jämlik arbetsmarknad oavsett yrke.