Jag skäms…
Jag har flera gånger denna sommar tänkte skriva en text om frustrationen om att ingenting händer. Nyhetstorkan har varit enorm. Min föresättning om att skriva en ny text varje dag har gått om intet då det är svårt att ha åsikter när inga utspel görs..
Via twitter, facebook, krönikor, nyhetsartiklar och samtal med vänner och bekanta brukar jag få underlag till nya tankegångar och funderingar. Men i sommar har jag nog gått in i en mental dvala. Inte en enda text har jag kunnat producera…
Men så kom den stora katastrofen i fredags. Förs brisserade en bomb vid regeringsbyggnaden. Strax efter det nämndes det skjutningar vid en ö utanför Oslo. Ganska snart pratades det om att dessa två händelser hängde ihop. Nu, två dagar senare, vet vi mer. Polisen spekulerar i att bomben bara var en sidomanöver för det huvudsakliga dådet. Dödsskjutningarna på Utöya var huvudmålet. Som det ser ut idag åkte en eller två män till ön och kallblodigt sköt ner unga människor som samlats för en vision om ett bättre samhälle. Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade anordnat ännu ett sommarläger på ön. Denna ö som norske statsministern Jens Stoltenberg bevistat varje år sedan han själv blev politiskt engagerad. Chocken har inte ens gripit tag i oss ännu efter detta hemska dåd. Chocken är alltför stor att det kommer ta tid innan vi förstår omfattningen av vad som hänt. När sedan vi förstår det kommer många förlamas och mardrömmarna griper in. Det hände nu på ett politiskt ungdomsläger. Var kommer ondskan attackera härnäst? Vart kommer jag våga låta mina barn få åka? Vilka läger kommer kommer vara fredade från detta svarta, onda, hemska?
Jag kommer aldrig önska att nyhetstorkan försvinner. Inte hade jag kunnat ana att minst 92 personer kommer mördas i Oslo. Inte hade jag kunnat tro att nyhetstorkan skulle ersättas av att Amy Winehouse tagit livet av sig i en överdos på lördagseftermiddagen.
Jag längtar tillbaka till veckorna i nyhetstorkans tid.
med en dåres envishet...
.. tror jag på socialdemokratin. Jag är övertygad om att ideologin är den bästa grunden för att bygga ett bra samhälle. Men jag är medveten om att ideologin ibland sammanblandas med tidigare fattade beslut. Det är som religion och tradition blandas samman och det blir svårt att bena i vad som är vad..
Men under hela 1900-talet arbetade S för att de allra flesta skulle få det bättre. Idag har den socialdemokratiska politiska retoriken tippat över till att mest inrikta sig mot de som har det allra sämst. Men om 90 % av skattekollektivet känner att de får betala för de 10% sämst ställda - då backar vi valen. Om 90% av skattekollektivet känner att de vinner på en socialdemokratisk politik. Ja, då går i framåt. Det är enkel matematik! Men tydligen är det svårt att våga stå för det.. Speciellt sedan många inom medelklassen fått det så mycket bättre.
Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja, vänder sig i dagens DN mot en strategi som går ut på att locka väljare med olika sockrade budskap.
– Vi ska inte erbjuda förmåner till så många grupper som möjligt. Hederligt argumenterad politik håller ihop. När vi säger att vi vill satsa på vård, skola och omsorg för att det finns brister, måste vi också säga att vi får betala för det i form av skatter.
Jag anser att det är ett galet resonemang. Hur ska vi överhuvudtaget kunna vinna val när vi inte vågar stå för att människor ska få det bättre? Att de allra flesta är beredda på att betala skatt för skola, vård och omsorg vet vi. Men de vill inte betala för ett samhälle där det lönar sig att inte jobba. Där måste vi vara tydliga i vår retorik. Vi har en bra politik för att ta hand om de som inte klarar av att inte jobba. Men vi måste förtydliga att alla - och vi menar alla - måste bidra till det samhället.
Triggad...
Jag har hela mitt liv varit övertygad om att jag inte är någon tävlingsmänniska. Eftersom jag varit usel i alla sporter har jag inte trott mig ha några tävlingsgener. Men jag har den senaste tiden förstått att jag är en utpräglad tävlingsmänniska.. En god vän till mig sade i vintras när vi satt på en restaurang i Göteborg:
- Louise, du är ju en tävlingsinriktad kontrollbitch. (han är en av mkt få som får säga så till mig)
Men hans ord gjorde att jag började tänka efter vad jag triggas av. Och jag kanske kan hålla med om att vissa delar stämmer...
1 ) Jag är värsta badkrukan (förstår inte alls faschinationen av att bli nerkyld av havsvatten) Men triggades av utmaningen att bada i oktober. Vem som kommer först i vinner sades det vilket jag hakade på.
2) kanske inte så bra.. Men ölhävartävlingar vinner jag...
3) utmanades att lära mig 100 bosniska ord för att en kompis skulle sluta röka - vilket jag var på god väg att klara när han blev dålig och lade av med rökningen på grund av det.
4) Cyklade med några till Lane häromdagen. Gillar inte att cykla egentligen, men var ju tvungen att ligga först i ledet...
5) Får jag en fråga om jag kan göra något så svarar jag alltid ja. Det är så härligt utmanande att testa sina egna gränser. Hur många bollar kan jag jonglera med..
6) Hade samverkansdag på jobbet. Vi skulle köra Gocart.. I slutracet låg jag tvåa hela tiden... Fram till sista kurvan då chefen körde om mig.. Jäklar vad arg jag var efteråt...
7) ja.. och så lite fler händelser..
Jag börjar nu förstå lite mer om hur jag fungerar.. Jag behöver utmaningar och mår bra av att triggas..
politikens dilemma...
Reinfeldt menar att de har gjort överenskommelser med Mp i den viktigaste frågan för att kunna isolera Sverigedemokraterna - nämligen asylpolitiken.
Nu är han kritisk till Juholts agerande som han anser öppnar upp för Sd. Flera gånger har vi kunnat läsa i tidningar om att det sker hemliga överläggningar mellan regeringen och Sd - eller Socialdemokraterna och Sd.
Ingen vill stå för att det sker samtal mellan detta främlingsfientliga parti.
Men det är väl det som är politikens dilemma just nu. Regeringen vill driva igenom sin politik, oppositionen vill stoppa förslagen och i båda fallen behövs en majoritiet för att klara av det. Då står ett demokratiskt valt parti och väntar på att bli uppvaktade. Hur de röstar i riksdagen är avgörande för vilken väg Sverige kommer att ta.
Tidigare har Socialdemokraterna styrt i minoritet. Det har ofta gått bra. Inför varje större fråga har vi förhandlat med olika partier. Nu är den dörren stängd på många sätt. Alliansen är låsta i sina egna interna överenskommelser - de primära är att hålla samman regeringen. Oppositionens tre partier S, V och Mp hade inför valet en egen valplattform och polariseringen åt höger skapar en polarisering åt vänster. Kvar som vågmästare är Sd utan några överenskommelser alls.
Jag hörde dagen efter valet en valanaltiker berätta att när de nationalistiska partierna väl kommit i riksdagen i andra länder så har de gjort det för att stanna. Vi måste inse det och lägga upp en tydlig stategi för hur man hanterar frågan. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och tro att de bara försvinner. Som det nu är så blir agerandet otydligt.
Almedalsveckan...
Idag börjar Almedalsveckan. För alla politiskt intresserade är denna veckan likställd med sk pilgrimsvandring. Alla bör någon gång besöka den för att få uppleva nerven i svensk politik. Det som skulle vara ett mellanår där intresset för att delta i Almedalen skulle vara svalt. Har i stället blivit mer uppschaussat än tidigare. Det är trots allt mycket som händer just nu. Miljöpartiet har fått två nya språkrör som vill positionera sig debatten och vara opinionsbildare. Maud Olofsson har meddelat sin avgång och vilken väg kommer Centern nu ta. Dessutom är det första gången som Sverigedemokraterna deltar på samma villkor som de tidigare etablerade riksdagspartierna. Vad de kommer leverera vet ännu ingen.
Håkan Juholt är en retoriskt duktig talare. Men vilket budskap kommer han ge? I veckan gjorde Ylva Johansson ett upprop för jämställdhet inom socialdemokratin. Kommer han ge besked om det. Dessutom har Tankesmedjan ett seminarium om socialdemokratins väg. "Har S och LO en gemensam framtid" torde ju vara ett intressant seminarium. Jag bara önskar att man hanterar den frågan med värdighet då det finns för och nackdelar med båda vägarna.
Själv är jag dock inte på plats i år. Jag tar semester i min solstol och hoppas på strålande väder!