louisepersson

”Allting går att sälja med mördande reklam”. Den sången sjöng jag glatt på studentavslutningen då jag slutade min tvååriga gymnasieutbildning, Reklam och dekoration” år 1990. Idag är den devisen allt mer sann. Med glänsande foldrar och kataloger, reklamfilmer och radioreklam, tidningsannonser och USB-minnen så säljer dagens gymnasieskolor drömutbildningar. Målet är att få så många ungdomar att tro på just deras produkt. De lockas med bärbara datorer och piffiga kursnamn.

Jag har inget emot reklam. Jag gillar reklam och marknadsföring. Men trots det slås jag emellanåt av funderingen om detta är samhällsekonomiskt försvarbart? Är vi riktigt kloka som använder skattepengar till marknadsföring till gymnasiet? Vi vet att nära på alla ungdomar går en gymnasieutbildning. Men i stället för att lägga varje krona på att låta dem få så mycket utbildning som möjligt. Ha så många lärare som möjligt. Ha ny, uppdaterad kurslitteratur. I stället lägger vi allt större fokus, allt mer resurser, på att köpa på oss elever.

Samtidigt vet vi att med den hårdare konkurrensen mellan skolorna. Tvingar till mer offensiv marknadsföring. Det handlar om överlevnad för många skolor.

I FyrBoDal vet vi att elevkullarna minskar med en fjärdedel. Trots det kärva läget sprutar Skolverket ut godkännande på allt fler gymnasieutbildare. Så idag slåss allt fler gymnasieskolor om allt färre elever. De slåss med verksamhetspengar som hade behövts så väl på andra ställen i utbildningen.

Men trots att vi vet att svenska ungdomars skolresultat går ner i internationella jämförelser så fortsätter hela skolväsendet att fokusera på fel frågor. Vi fokuserar på valfriheten! Men bara på valfrihet i utförare – inte i innehåll. Mycket, mycket sällan – eller kanske aldrig fokuserar vi på vilket innehåll det är i elevernas utbildning.

Jag tror att det är dags att göra om och göra rätt! Sätt målen. Vad vill vi med Svenska skola idag? Formulera ett enkelt mål och ta ut kurs! Se upp för alla blindskär. Skolan och dess elever kan inte och bör inte fånga varje boll, följa varje trend. Fokusera på kunskapsinnehållet så att ungdomarna är konkurrenskraftiga när de kommer ut på arbetsmarknaden. Låt inte skolorna konkurrera mot varandra utan låt dem få arbetsro att genomföra sitt uppdrag.