louisepersson

Jag har länge drömt om att skriva en bok. Men mitt ständiga dilemma är att jag har svårt för att fokusera på en enda sak. Jag vill göra allt – vilket resulterar i att det blir pannkaka av allt jag tar mig för. Dessutom verkar det som om jag retar på mig människor som inte trivs med kreativa människor runt sig. Men det är svårt att ändra på den man är. Huvudsaken är ju att jag inte blir bitter – Hu jeda mig!

Men jag låg och läste här för någon dag sedan när min gode vän Stefan knackade på dörren med bok och choklad. Jo, för sjuklingar ska ha presenter… ;-)

Det var bra att han knackade just då, för då fick jag satt ord på det jag funderade över. Då minns man ju mycket lättare det man tänker. Fast samtidigt är det kanske tur att jag inte sätter ord på ALLT jag funderar över. Tyvärr är väl standarden på mina tankar något varierande..

Men häromdagen låg jag utsträckt på min härliga dubbelsäng och började läsa en deckare av Helene Tursten som handlar om Irene Huss. Det var en av julklappsböckerna från Stefan förresten. Men så började jag tänka på hur konventionella alla deckare är. De följer samma slags mönster. I stort sett är det så att en manlig författare skriver om manliga kriminalinspektörer, deckare eller andra former av manliga hjältar som alla har dåliga hemförhållanden. Kvinnliga författare brukar ha en kvinnlig hjältinna som till skillnad från de manliga kollegerna har bra privatliv. Undantaget är väl Donna Leon och hennes kommissarie Brunetti? (och ja.. Camilla Läckbergs alster)

Eftersom jag avskyr principer och det konventionella såå började jag fundera över hur en annan form av deckare.

Jag vill skriva en deckare med läskiga äventyr och en manlig polisinspektör som är superbög. Det hade varit så roligt att få skriva en text som bryter mot alla normer. Jag lovar… jag har många härliga förebilder som skulle kunna hjälpa mig att skapa denna inspektör. Att få gestalta hans normbrytande, följa det fega baktaleriet som så många av oss råkar ut för. Att få låta honom ställa sig framför de fega kollegerna som gjort sig lustiga på hans bekostnad. Men även få följa honom ut på krogen med hans vänner. Där det är darling-prat i bästa ”Helt hysteriskt” stil.

Men tyvärr blir det nog aldrig en sådan bok… Det är en härlig bokidé som jag skulle njuta av att få läsa. Men jag skulle inte kunna komma på ett hållbart brott, som sedan luskas ut. Men jag är övertygad om att min hjälte. Den homosexuelle med strålande intellekt och integritet skulle gjort succé i bokhyllorna. Allvarligt talat är jag ju till och med så inkompetent att jag inte kan skriva själv ens. Jo, så är det ju sagt bakom ryggen i några år. Så hur skulle jag kunna skriva en bok?

Tur att jag inte är bitter… ;-)