Jag har lunginflammation...
Jo, så är det. Jag hade det för exakt 6 år sedan i båda lungorna. Då hade jag lyckats dra på mig en kraftig förkylning och åkte till Bosnien i ett partiarbete. Flyget blev försenat och det var ruskigt kallt. Sömnen fick jag lägga åt sidan och i stället hålla mig vaken i genomrökta lokaler. Jo, det blev dubbelsidig lunginflammation med lite vätska i lungorna då. Eftersom jag i samma veva började jobba för S i VGR som pol.sek så ville jag inte hålla mig hemma utan försökte klara mitt nya jobb. Efter en vecka med Kåvepenin ville jag må bättre – men gjorde det inte. Jag fick kollat min sänka för andra gången vilken låg på 125 och inte hade sjunkit något alls. Jag fick en andra penicillinkur och blev snart bättre igen. Men fyra dagar vågade jag vara hemma utan att missa för mycket på jobbet.
Efter den pärsen har jag varit livrädd för att dra på mig samma infektion igen. Jag har försökt vila när jag blivit sjuk, har inte gått och tränat. Samt sovit så mycket som möjligt!
Men nu gick det inte längre. På nyårsdagen fick jag vansinnig feber som höll i sig i flera dagar. Jag frös som en tokig, hostade och hade huvudvärk utan like. Men samtidigt var jag ensam med barnen och behövde aktivera dem. Så tillräckligt med vila blev det inte.
Jag började få ont att andas. Eller kanske inte ont… snarare att jag inte längre kunde djupandas. Jag kunde inte jäspa, ligga på sidan eller gå i trappor. Det gick inte!
Så igår kom jag till läkaren och han lyssnade på lungorna. Det rosslade så kraftigt att han konstaterade lunginflammation direkt. Jag fick tyvärr bara Kåvepenin, men det är ju en start i alla fall. Nu väntar jag bara på att få bli bra igen och få tillbaka kraften i kroppen. Jag vet ju att jag vanligtvis är väldigt stark. Nu finns inte energi alls i mig.
En förhoppningsvis är jag bättre i morgon!