louisepersson

Jag ser just nu på Sex and the city, den första filmen.  Och funderar på hur jag hamnade där framför tvn…

Jag har alltid avskytt det ytliga. Jag längtat efter ett mer samhällsengagemang hos människor. Jag har jobbat, strävat, kämpat och slitit för ett mer jämställt samhälle. När det varit som mest intensivt har jag arbetat 18 timmar per dygn för att vara påläst, engagerad och inspirerande i samhällsengagemanget. Jag har under många år valt bort vänner, semester, nöjen för att jag trodde att jag hade ett högre mål! Jag ville vara seriös, klok och betyda något.

Men gjorde jag verkligen rätt val?

För ett år sedan var jag av med alla mina politiska uppdrag. Vissa var frivilliga avgångar - andra inte..  Första tiden var jag nog i chock. Var skulle jag nu ta vägen med min seriositet och klokhet? Jag klättrade på väggarna, sprang i ekorrhjulet.. för att hitta en ny plattform för att komma framåt..

 Jag hade i många år valt att inte ta itu med saker jag borde tagit itu med. Nu hade jag inget val längre. Hade ingenstans att gömma mig! Jag var tvungen att se mig själv och mina egna önskningar. Hitta mig själv!

Ett år har gått och mycket vatten har runnit under broarna. Så mycket har hänt! Jag har nu i en månad varit sjuk. Men jag har hittat mig själv, mår bättre än någonsin. Är närmare mina syskon och min mamma än på många, många, många år. Och i kväll när jag ser på Tv. När jag ser Sex and the city kommer jag ju på att jag hittat min egen Mr Big. Han som jag väntat på i hela mitt liv.

I höstas var jag dagens gäst i Radio Väst p4. Jag var helt oförberedd på att bli dagens gäst. Jag hade trott att jag skulle prata om en modemässa. Men fem minuter före sändning frågade de om jag kunde hoppa in som gäst. – Naturligtvis, sade jag!

Och genom det beslutet frångick jag allt jag tidigare stävat mot. Jag lät mig vara oseriös. Nästan hela programmet gick ut på att jag älskar skor. Om man tar undan kängor och trista dojor/sandaler så har jag väl ca 54 par skor med klackar. Trots att jag försökt undvika allt glamoröst i många år, så har jag i hemlighet samlat på mig så många par skor.  Vad har det stått för?

Men ju mer avslappnad jag blivit i mig själv. Ju längre från strebern jag glidit desto mer har jag börjat älska det enkla, avslappnade och glamorösa livet. Att bara gå ut med en väninna och ta en drink. Att bjuda hem vänner på middag. Att gå hand i hand på Strandpromenaden med sitt livs kärlek. Det livet lockar allt mer.  

Men just i kväll sitter jag ensam framför tv:n och ser på en film med allt jag tidigare undvikit. Glamor, kärlek och ytlighet. Men vet du.. jag älskar det!