louisepersson

 I torsdags var jag med om ett fantastiskt rolig äventyr. Vi var på Resta gård i Vänersborg på samverkansdag med jobbet. När jag vaknade på morgonen hade himlen öppnat sig och regnet vräkte ner. Det var en dag man helst ville dra täcket över huvudet och inte besöka den yttre världen. Men jag mindes lappen från min chef: "Samling klockan 8.30 och kläder för väder" Så det var bara att leta upp regnkläderna och åka till Villa Herne där vi skulle samlas. När alla kommit var det dags för oss att plaska ut i parken och in i en rökfylld kåta. Där, äntligen, serverades vi kaffe innan det var dags för oss, uppdelade i två lag, att gå ut i vädret igen! Efter en kort promenad i regnet så var vi framme vid första övningen. Vi skulle spela fotboll! En väl dold hemlighet om mig är att jag älskar att spela fotboll, så jag gick igång och kände adrenalinet pulsera. Problemet med detta uppdrag var att hälften av deltagarna i gruppen skulle ha ögonbindel! Den andra hälften skulle vara ledsagare. Första halvlek bar jag ögonbindel och min ledsagare hade fullt sjå med att hålla mig lugn. Vid nästa halvlek skulle jag vara ledsagare och guida fram "min blinda" till bollen. Efteråt kan jag se mig själv lyfta och dra henne för att komma till bollen. När vi hade eftersamtal med "ledarskapsutvecklaren Jens" så sade jag att jag blev mycket varmare av att vara ledsagare än att spela själv. -Vad intressant att just du säger det, sade Jens med gapskratt! Då repeterade han vad han sagt innan vi spelade fotboll, som ingen lyssnat på.... -Ni skall skapa förutsättning för att den ni leder skall kunna spela fotboll. Ledsaga med en lätt hand på axeln!  Jag kände mig lite skamsen, med tanke på att jag bland annat slet av en nagel i matchen.....

Vi gjorde flera samarbetsövningar under dagen och det roliga var att vi alla glömde bort det usla vädret och hade fantastiskt roligt! När vi sedan hade avslutande samtal sade alla att detta blivit en dag som ingen någonsin kunnat föreställa sig! Nu, några dagar efteråt så känner jag mig stolt! Jag kände att jag växte som människa. Även inom mig finns en kraft som bara väntar på att få växa! Detta var en dag för samarbete och vi var alla en viktig pusselbit för att klara av att lösa uppgifterna.