louisepersson

Nu har jag haft semester i 1 och en halv vecka.. Vädret är inte ens omväxlande längre. Det är bara kallt, regnigt och blåsigt. Snart väntar ett halvår med jobb igen innan det vankas några dagars ledighet vid jul. Det är ett evigt ekorrhjul vi springer runt i. Men trots det så är allt livet gott! Med fantastiska vänner ser man inte de grå molnen. Jag åt idag pannkaksfrukost hos min bästa vän Stefan och hans dotter. Hon hade gått upp jättetidigt för att bjuda oss på nygräddade amerikanska pannkakor med lönnsirap. Sedan satt vi och filosoferade över livet med var sin kopp kaffe. Så fort solen tittade fram gick vi ut i trädgården, för att vid nästa regnskur gå in igen...
Vi sade att vi nästan kunde identifiera oss med karaktärerna i "Vänner" eller snarare i Parisbohemerna med Strindberg i spetsen vid sekelskiftet 1900. Nästa äventyr ska väl bli att undvika att gå vilse i svampskogen på lördag!

Jo, så är det. Jag hade det för exakt 6 år sedan i båda lungorna. Då hade jag lyckats dra på mig en kraftig förkylning och åkte till Bosnien i ett partiarbete. Flyget blev försenat och det var ruskigt kallt. Sömnen fick jag lägga åt sidan och i stället hålla mig vaken i genomrökta lokaler. Jo, det blev dubbelsidig lunginflammation med lite vätska i lungorna då. Eftersom jag i samma veva började jobba för S i VGR som pol.sek så ville jag inte hålla mig hemma utan försökte klara mitt nya jobb. Efter en vecka med Kåvepenin ville jag må bättre – men gjorde det inte. Jag fick kollat min sänka för andra gången vilken låg på 125 och inte hade sjunkit något alls. Jag fick en andra penicillinkur och blev snart bättre igen. Men fyra dagar vågade jag vara hemma utan att missa för mycket på jobbet.

Efter den pärsen har jag varit livrädd för att dra på mig samma infektion igen. Jag har försökt vila när jag blivit sjuk, har inte gått och tränat. Samt sovit så mycket som möjligt!

Men nu gick det inte längre. På nyårsdagen fick jag vansinnig feber som höll i sig i flera dagar. Jag frös som en tokig, hostade och hade huvudvärk utan like. Men samtidigt var jag ensam med barnen och behövde aktivera dem. Så tillräckligt med vila blev det inte.

Jag började få ont att andas. Eller kanske inte ont… snarare att jag inte längre kunde djupandas. Jag kunde inte jäspa, ligga på sidan eller gå i trappor. Det gick inte!

Så igår kom jag till läkaren och han lyssnade på lungorna. Det rosslade så kraftigt att han konstaterade lunginflammation direkt. Jag fick tyvärr bara Kåvepenin, men det är ju en start i alla fall. Nu väntar jag bara på att få bli bra igen och få tillbaka kraften i kroppen. Jag vet ju att jag vanligtvis är väldigt stark. Nu finns inte energi alls i mig.

En förhoppningsvis är jag bättre i morgon!

Jag har alltid rört mig i olika miljöer. Har bytt umgängen med jämna mellanrum. Varför vet jag inte men eftersom jag är så vetgirig (låter bättre än nyfiken som jag precis raderade) och älskar att träffa nya människor så glömmer jag ofta bort att underhålla gamla kontakter. Det är ju lite synd för det innebär att jag har massor av bekanta men väldigt få nära vänner. Men vi är alla olika och sådan är jag. Har lärt mig att acceptera den person jag är med alla mina nackdelar och några fördelar. För så är det. Det är alltid lätt att berätta vad man är dålig på och vad som är dåligt i ens liv. Men vad som är bra, det glöms så lätt bort. Där är jag en Mästare!

Men den senaste tiden, ungefär i ett år, så har jag börjat blicka tillbaka. Jag börjar minnas alla människor jag mött, saker jag gjort. Och många av dessa händelser och människor som jag lärt känna och sedan tappat bort igen börjar jag nu sakna. Var blev de av? Vad hände sedan? Varför slutade vi umgås? Sådana frågor har börjat dyka upp i huvudet. I min jakt på utveckling, min längtan efter något nytt har i massor av år inneburit att jag bara tittat framför mig. Aldrig åt sidan och absolut aldrig bakåt! Men nu vid 37 års ålder kommer funderingarna. Var detta rätt? Gjorde jag de rätta valen? Ja, det får jag ju förutsätta att jag gjorde. I annat fall skulle man ju leva i en livslögn och vem vill det?

Men för snart ett år sedan började min svägerska Susanne prata om något som heter Facebook. Hon pratade och tjatade att även jag skulle gå med i detta och skaffa ett konto.

-          Men det är ju jätteroligt, sade hon. – Man träffar jättemycket gamla kompisar och man kan hålla kontakt  med folk där.

-          Nej, det är inget för mig, svarade jag och log. Jag har ingen tid för sån´t där!

-          Det tar bara den tid man vill att det ska ta, svarade hon snabbt.

-          Ja, ja då!

 Susanne hjälpte mig att starta ett konto på Facebook och visade hur man skulle göra. Hon lade snabbt in sig själv som vän. Sedan föreslog programmet själv några personer som jag kunde lägga till som vänner. Det gick väl någon vecka eller två innan jag kom på att några av mina gamla kompisar från förr kunde finnas där. Och faktum är att massor av gamla bekanta och vänner fanns redan registrerade. Ibland fick jag vänförfrågan från dem och ibland frågade jag. Till en början var jag euforisk över hur många vänner jag lyckades samla på mig på bara några månader. Nu för tiden är det väl bara några nya kontakter per vecka som läggs till och jag räknar inte längre hur många det är. Ganska snart fick jag bestämma mig för om jag ska ha den som ett fönster till den officiella politikern jag skulle ha det till, eller om jag ska ha det för bara de som är nära. Jag hade en snabb överläggning med mig själv:

-          Louise, vill jag vara reserverad mot nya människor eller vill jag vara öppen?

-          Ja, jag vill vara öppen, svarade jag mig själv snabbt!

-          Jag gillar att lära känna nya människor, lade jag till.

 Så efter den överläggningen så var jag klar över att det är ett öppet fönster till min person. Jag har aldrig sagt nej till någon som vill vara min vän. Blir man uppbjuden till dans så tackar man Ja!

Helt plötsligt öppnades en ny värld för mig. Jag kunde fortfarande vara här och nu, samtidigt som jag fick möta gamla vänner från förr. Nu hade jag möjlighet att leva i flera världar samtidigt.

Senast i lördags kom jag ihåg en kille som jag hade umgåtts med i början av 90-talet i Göteborg. Han brukade alltid nypa mig i kinderna och vara sådär underbar. Han är en av de mjukaste, vackraste killarna jag någonsin lärt känna. Jag kom tyvärr bara ihåg hans förnamn, Aslan. Då gick jag in på Facebook och sökte på hans förnamn. Jag fick då upp tre förslag på personer och en av dem var vän med en annan kompis till mig. Nämligen den ljuvliga Henrik. Puss på dig! Så jag lade till Aslan som vän och skickade med ett meddelande för att förklara vem jag var då han kanske glömt bort mig… Men han bekräftade snart och skickade ett meddelande till mig.

 Henrik ja, denna underbart rolige och galna kille. Driftig till tusen! Han lade jag ju till som vän i våras. Flera gånger försökte han få ner mig till Cabaret Lorensberg men jag kunde inte vilket jag ångrar idag. Men då jag bodde i Göteborg hängde jag med på allt som han föreslog. Vi levde ett förfärligt dekadent liv i hans lya ovan för hans butik Cum. Jag orkade bara med det i några månader, men han är nog fortfarande igång. En gång skulle han anordna en modevisning på en mycket märklig klubb. Jag skulle föreställa en Barbiedocka i babydollklänning i svart gummi och andra personer skulle visa andra, lika udda, kläder. Men där på klubben så fanns många olika sorters människor som man annars sällan ser. Jag har aldrig sett dem i det politiska rummet i alla fall. En kille låtsades vara hund och kröp på golvet med halsband och koppel. En annan person höll i kopplet! När ”hundföraren” såg mig så sade han bara:

-          Här, nu är det din tur att hålla honom!

-          Nä, det vill jag inte, sade jag förskräckt men då hade jag redan kopplet i handen.

Jag lyckades bli av med ansvaret ganska snart och mötte lite andra udda människor. De var jätterara men väldigt exhibichonistiska lagda. Men mitt i havet av människor så träffade jag en kille från min hemstad. Han såg lite chockad ut vilket inte var så konstigt med tanke på att han nog var nyss fyllda 18 år. Jag själv var ju världsvan 22-åring!.... Jag och Andreas är också vänner på Facebook idag!

Jag gick modevisningen och sedan festade jag med Henrik fram till 5 på morgonen. Jag sov hos honom (ja, vi var väl närmare 20 personer som sov över där) i två timmar för att sedan ta bussen hem till mig i Uddevalla. Kära nån så kul vi hade det då. Men av någon anledning slutade vi umgås.

 Men Facebook är rolig och underhållande på många sätt. Jag kan göra små Quiz och få reda på saker om mig själv utifrån hur jag svarat på frågorna. Jag har fått de mest märkliga resultat. Jag har varit allt från politiker, dansare, Iggy pop, häxa, spöke, Barba zoo. Jag har fått reda på vilket tecken jag passar ihop med, vilken färg mitt chakra har, och vilken dag jag kommer att dö.. Men det mest roliga jag varit med om på Facebook var när jag lade ut frågan:

-          Hej. Berätta gärna om första intrycket du har av mig och vad vi gjorde!

 Det var många roliga händelser som mina FB-vänner berättade där. Jag skrattade så jag grät! Jag har nog varit med om ganska många saker i mitt liv vilket tyvärr gjort att jag glömt bort mycket. Men då gavs ingen pardon!

 Det var nämligen så att jag jobbade på en krog i Stenungsund under ett års tid. Stenkrogen hette det. Ägarna ville ha lite rolig stämning på detta ställe och anställde mig för att hitta på lite event där. Ja, jag gjorde nog många olika saker där, men hittade på tävlingar, tog hand om artister, stod i biljettkassan, serverade öl och så vidare. Men någon gång hade jag bokat in några tjejer från Uddevalla. Vi var 4 tjejer totalt! Och så skulle vi ha en tävling som hette Miss Hot legs! Helt galet! Vi tjejer gick in på scenen med en säck över huvudet och så skulle publiken rösta på vilka som hade de snyggaste benen…. Jag begriper idag inte var en sådan tävlingsidé kom ifrån! Ja, jag kom nog sist i den tävlingen för snygga ben har jag aldrig haft. Samantha vann naturligtvis. Hon är genomsnygg fortfarande idag. Alla vi fyra tjejer är vänner på Facebook idag.

Äntligen!
Idag har vi haft presskonferens på majoritetens budget i Västra Götalandsregionen. Denhar vi jobbat med sedan jag började jobba som regionesekreterare i januari. Nu på slutet har naturligtvis arbetet intensifierats. Men det har varit många saker som vi har fått pyssla med och jag har fått lära mg saker varje dag. Till exempel att jobba med PageMaker - det hade inte jag en aning om tidigare. Jag har fått gå en kurs i PowerPoint som jag har haft god hjälp av nu när presentationsmaterialet skulle skapas.
Det känns verkligen som detta vikariat som jag har fram till sista september har gett mig möjligheten att få jobba med två saker som jag verkligen tycker om. Politik och datagrafik!

Men nu är budgeten släppt och faktabladen har skickats till tryck. Nu gäller det att ha koll på vad de andra partierna kommer lägga in i deras budgettexter. Men jag är stolt över vår budget. Den är verkligen genomarbetad, granskad och processad. Det är bra!

Äntligen har jag fått lite tid över att skriva på bloggen. Det är en härligt spännande tid just nu med aktiviteter, möten, utbildningar, budget osv. Men detta innebär att man får ganska lite egen tid.
Idag har jag fyllt i en enkät, där jag i egenskap av kommunpolitiker fått svara på massor av frågor. Hur mycket tid lägger jag på kommunala förtroendeuppdrag (inkl. inläsning, möten...) Hur mycket tid lägger jag i den egna politiska organisationen. Ja, jag kan ju lätt avslöja att jag lägger nästan dubbelt så mycket tid på den egna organisationen som i förtroendeuppdrag i Uddevalla Kommun. Sedan jag tagit hand om Hemsidan för Uddevalla arbetarekommun så har tiden inte blivit mindre....
Men det är kul!
Men jag gillar enkäter. Jag tycker att det är roligt att få svara på frågor, att få tänka efter hur mycket jag graderar vissa områden. Men det mest spännande är sedan att få se enkätsvaren sammanställda.

Jag fick vara med på en föredraging om medborgarnas uppfattningar i Västra Götaland som SOM-institutet gjort. (SOM - Samhälle, Opinion, Media) Det var verkligen intressant att se.

Ciao! Har precis kommit hem från ett träningsläger i Italien. Det har varit en härlig vecka med mycket träning och nya upplevelser. Hade min italienska bara varit något bättre.... så hade jag förhört mig om italienarnas syn på det gångna valet. Men min italienska sträcker sig till att jag kan berätta vad jag heter, var jag kommer ifrån, beställa kaffe med mjölk och fråga vad klockan är. Dessvärre förstår jag inte vad den är när de svarar på italienska (så jag frågar aldrig det)
Med på resan var även Jan Uddén, ornitolog. En morgon vid 07.00 stack jag och han ut för att kolla fågellivet i Lignano. Vi var ute i ungefär 90 minuter och såg 24 fågelarter.
Turkduva, Ringduva, Koltrast, Talgoxe, Italiensk sparv, Ladusvala, Kråka, Skata, Grönsångare, Svartvit flugsnappare, Svarthätta, Steglitz, Sydnäktergal, Grässångare, Stare, Gulhämpling, Större hackspett, Svarthakad busksvätta, Fasan, Törnskata, Eksångare, Sammetshätta, Sommargylling och Medelhavstrut.

Någon dag efter vår utflykt fick jag titta på dessa fåglar i hans fågelbok. Efteråt tänkte jag: Har jag verkligen sett alla dessa vackra fåglar. Jag känner inte riktigt igen dem... Jag är nog ett hopplöst fall. Men Janne berömde mig för att jag kan se skillnad på en kråka och en Skata. Det var ju alltid något! Så jag drämde till med skatans latinska namn Pica Pica! det blev han nog riktigt imponerad över.

Imorgon har vi årsmöte i Västsvenska repskapet. Ordförandeklubban ska lämnas över från Frank andersson i Göteborg till Britt-Marie Andrén Karlsson i Bohuslän. Fast Frank är ju nästan Bohusläning han mé.... Han e en rejäl gosse från Hällevadsholm...
Jag skall fylla två rockar i morgon. Dels är jag ombud från Uddevalla, dels är jag där i egenskap av regionsekreterare. Vi fem sekreterare ska anteckna alla förslag till förändringar som ombuden kommer fram till under grupparbetet kring Regionpolitiska handlingsprogrammet inför kommande mandatperiod.
Det ska bli spännande, naturligtvis hoppas vi att det inte blir för mycket förändringar eftersom vi jobbat med programmet under en längre tid. Men något kommer alltid!

På eftermiddagen i morgon med start klockan 16.00 börjar nästa äventyr. Då börjar kandidatutbildningen för de 14 första på regionvalsedeln och de 6 första på riksdagsvalsedeln. Då skall jag iklä mig rollen som kandidat. Det blir en häftig helg!

Just nu är diskussionen om byggnaden om olika hallar ett mycket omdiskuterat ämne. Alla föreningar i kommunen har uppfattningar, Kultur och fritid har en egen uppfattning och vi politiker har våra... Men jag tycker att det vore självklart att innan man gick till beslut som måste en behovsanalys göras. Vad behöver kommunens verksamheter? Vad behöver idrottsföreningarna? Vilka faktorer måste vi politiker ta hänsyn till innan vi går till beslut? Detta är inte gjort - det måste göras innan vi kan fatta beslut i frågan.
Men som jag ser det idag så lutar jag åt att Rimnershallen är det bästa alternativet. Där har skolan klart uttryckt ett behov av den sortens hall, där har flera idrotter gått samman och kommit överens om en gemensam anläggning. Framförallt är handikappidrotten intresserad av den hallen. Jag tycker att det vore självklart att vi sätter denna gruppen i fokus! En annan uppgift som jag fått är att fotboll, friidrott och handikappidrott utgör nära 40% av ungdomsidrotten i Uddevalla. Därför tycker jag att Rimnershallen är det alternativ som lockar mest.

Wow, jag fick en sjätteplats på riksdagslistan för socialdemokraterna i Bohuslän. Vi har precis avslutat distriktsårskongressen där alla ombuden röstade för mig utan motkandidat! Det känns stort! Jag är så fantastiskt glad över att ha fått det förtroendet. Visserligen har vi idag endast fem mandat, men att vara förste ersättare...
Det är lite lustigt att just jag fått den placeringen! Vid 1809 års riksdag så var Lars Olsson bondeståndets talman. Han kom från Herrestadsfjället i Uddevalla. Bohusläns s-distrikts första kvinnliga riksdagsman var Tyra Johansson - hon kom också från Herrestadsfjället! Nu i år står jag som riksdagskandidat på plats sex och ska få vara med i kandidatlanseringen - Jag är uppvuxen på Herrestadsfjället.
Det är lite roligt med en sådan historia. Det märkliga är att jag inte träffade Tyra Johansson förrän jag gick med i partiet för 10 år sedan. Sedan tog det ett tag innan vi kom på att vi båda var från fjället.

Vilket uppdrag har jag som ledamot i Barn och utbildningsnämnden? Jag hamnade igår i samtal med en från Kd om privata dagbarnvårdare. Det blev en ganska hetsig diskussion där jag fick frågan om jag tror att jag är bättre lämpad att välja barnomsorg för barnen än föräldrarna själva...

Jag är övertygad om att föräldrar är bättre på att se barnens behov än jag jag som pedagog eller som politiker gör. Men frågan handlar för mig om att jag som pedagog och politiker vill kunna erbjuda en bra, trygg och säker  barnomsorg. Som det privata alternativet är formulerat så är blir jag osäker på kvaliten. Jag är inte intresserad av att "latcha" med barnens säkerhet bara för att Hans borgerlighet vill skapa en sorts vårdnadsbidrag.

Vi har en bra barnomsorg i Uddevalla kommun. Vi har flera olika sorters barnomsorg och föräldrarna har möjlighet att välja. Det jag skulle önska var att de startades fler Förskolor med andra pedagogiska inriktningar. Idag har vi Montessori - där ser jag behov av förstärkning! Men det är ju klart.... jag är ju sosse och ser pedagogik som något bra. Tillhör man Uddevallas opposition så är det något dåligt? Eller varför annars strider man för outbildad barnomsorgspersonal och outbildade vuxenutbildare på Eductus? Fast det är ju klart.... de på Eductus är ju hemskt framgångsrika.... de arbetar med de svagaste eleverna som inta klarar komvux . Men andelen av elever som får MVG är mycket större på Eductus än de på Komvux. Kanske läge att skrota all lärarutbildning då..........

Min ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet Nalin Pekgul har uttalat sig om sveriges statschef. Detta har väckt stor förundran och dagens GP kunde vi läsa på ledarsidan under TYKET att hon ändrat åsikt och nu blivit medelklass. Men jag skall nu avslöja en sak.... Jag gick inte med i socialdemokratiska arbetarepertiet för att avsätta kungen eller föra Sverige till en republik. Faktum är att jag inte ens visste om att sossar över lag skall vara motståndare till monarkin. Jag vet första gången jag stötte på den debatten. Det var en mellanvalskongress för SSU i Göteborg där vi skulle lämna ut flygblad i detta ämne.
För mig finns det många andra frågor som jag tycker är viktigare att driva. Det är min ståndpunkt i den frågan.

I tisdags hade Hälso och sjukvårdsnämnden för  trestad sammanträde. Det var ett möte med bara information och inga beslutsärenden. Men på eftermiddagen hade vi besök av tre brukarorganisationer. Det var Demensföreningen, föreningen för Parkinsson och Hörselskadades förening. Jag fick möjlighet att sitta med i diskussionsgruppen med de hörselskadade. Det var oerhört intressant och de lyfte fram aspekter som jag aldrig tidigare reflekterat över.
Men det som jag fäste mig vid var rapporten om att antalet hörselskadade kvinnor ökar markant. Det handlar framförallt hos kvinnor som arbetar inom förskola och skola. Där har det varit en ökning med 30%. Om personalen inom våra verksamheter riskerar att få bestående hörselnedsättningar och tinnitus, hur ser prognosen då inte ut hos våra barn? Arbeten med traditionellt manliga arbetsplatser har ju länge arbetat med förebyggande åtgärder, men hur ser det ut vid traditionellt kvinnliga arbetsplatser?

En annan information som de lämnade var att en sammansatt organisation för hörselvård och hörselterapin ger effektivisering till gagn för de hörselskadade. Ett hörselhjälpmedel går inte att jämföra med glasögon. Med ett hörselhjälpmedel måste man omkoda alla ljud och det krävs cirka 1000 timmar för att bli van vid sin hörapparat. Det innebär att de hörselskadade behöver mycket hjälp och stöd vid anpassningen till hjälpmedlet. Om man inte får det stödet riskerar hörapparaten att bli en byrålådesak. De sade att hörapparaterna som hamnar i byrålådan pendlar mellan 10 och 40%. Allt beror på hur mycket stöd de får i början.

Nu börjar våren närma sig. Visserligen  vaknade jag i morse och upptäckte ett nytt snölager på tjugo centimeter. Men det är vår i luften och vi stackars frusna som levt i en frysbox i ett halvår börjar tina upp. I min trädgård ser man snödropparna blomma och krokusbladen börjar sträcka på sig.
Att det är vår känns i bröstet, det finns en glädje där som inte märkts av tidigare. Allt det tunga, dystra  får snävare yta att vistas på. God vår på er alla!

Det går en TV-serie på SVT just nu som heter "Kronprinsesan". Den är baserad på en bok med samma namn och var ganska uppmärksammad när den kom.
Jag har följt serien med stort intresse för den är läskigt spännande  - tycker jag! Min mamma sade att hon sett ett och ett halvt avsnitt - sedan orkade hon inte med den mera... Men jag tycker att de träffat så rätt. Som åskådare blir jag både frustrerad och kittlad. Ena sidan av mig kan inte förstå hur hon medvetet väljer bort sin familj så mycket. Men min andra sida lever med i utmaningarna, känslan av att kunna påverka och förbättra, stimulansen i att själv få sätta dagordningen/agendan. Men vad vinner man egentligen på att syssla med politik? Kan vi förtroendevalda egentligen påverka något? Fungerar vår demokrati som vi önskar och tror? Jag har inte läst boken, men jag har hört att hennes fall kommer påminna om Mona Sahlins. Snart sätter någon kniven i ryggen på henne också....

Ja så var det då klart - Carola åker till Aten. Hon är en fantastisk artist med en fantastisk utstrålning. Men låten.... nej, den håller inte! Jag kunde nästan höra Israelsound och takter i låten. Den har inget förnyande eller utmanande drag i sig. Jag är tveksam om den kommer till finalen utan får stanna i kvalet. Nej min favorit var Andreas Johnsons låt Sing for me. Den var stilig och stark, enkel men ändå maffig. Jag, liksom många andra, försökte ringa och rösta på den men vi kom inte fram. 
Nu ser vi fram mot fortsättningen i denna lek.
Kanske skulle vi införa samma system i höstens val. Vi tar partiledarna som får hålla sina valtal, sedan får svenska folket ringa in och rösta... Ring på det dyra eller det billiga alternativet... Ringer ni på det dyra alternativet så går hela 8.50 till partistöd.
Det hade kanske ökat valdeltagandet då vi inte behöver resa oss ur tv-soffan utan mellan pizzatuggorna så hade vi kunnat ringa in till en automatisk rösträknare.
Nej, jag ångrar mig. Det är nog inget bra förslag...

Fågelinfluensan och ett fall av "Galna ko sjukan"! Vi blir dagligen uppmärksammade på att vi lever med stora risker. Experter har varnat för att fågelinfluensan skulle komma till Europa nu i vår. Att den skulle komma så här tidigt var nog få beredda på. I drabbade områden skall katter hållas inomhus för att inte dra på sig smitta och föra det vidare till människorna. Samtidigt säger experter att risken för pandemi är liten och att rapporterna i media varit lite obalanserad. Men visst blir vi oroliga! Jag är vill inte att något farligt ska hända mina barn och föräldrar....
I ett sådant läge som vi har just nu känner jag en trygghet i att vi i Sverige inte står ensamma. Vi har ett väl fungerande samarbete inom EU där vi gemensamt arbetar för att reducera riskerna för smittspridningar. Med gemensamma krafter och med olika erfarenheter kan vi skapa den bästa möjliga beredskap.

Pratade för en stund sedan med min mamma som både har fågelfä och katter. Jag frågade henne om hon var orolig. "nä, inte ett dugg. Det finns alltför många hysteriska människor redan"

Jag kandiderar till fortsatt  offentliga uppdrag inom socialdemokratiska arbetarepartiet. Idag fick jag kandidathandlingar i brevlådan. Dessa handlingar skall fyllas i och skickas tillbaka till partiet där jag godkänner att jag kandiderar för sossarna i 2006 års val. I pappren skall jag fylla i vad jag heter, mitt yrke, utbildning, politiska uppdrag, personliga intressen m.m. Det är enkelt! Men sedan kommer det svåra: Det handlar om att fyla i vad jag helst vill jobba med politiskt. Under mandatperioden jobbar man stenhårt med de frågor som rör verksamheten i den nämnd man sitter i. Sällan hinner jag med att tänka efter vad jag mer är intresserad av. När jag gick med i socialdemokraterna så var det ett allmänt samhällsintresse som gjorde att jag ville gå med. Men ju mer involverad jag blir i en nämnds område desto mer vet jag vad jag vill göra där. När jag skulle sluta i socialnämnden var jag jätteledsen och kände att jag brann för de frågorna. Nu brinner jag för skolfrågorna! Skulle jag få sitta i tekniska skulle jag nog snart brinna för att utveckla vatten och avloppssystemen....
Men nu skall jag fylla i vad jag helst vill jobba med. Men jag vill ju jobba med allt!