Vad Facebook innebär...



Jag har alltid rört mig i olika miljöer. Har bytt umgängen med jämna mellanrum. Varför vet jag inte men eftersom jag är så vetgirig (låter bättre än nyfiken som jag precis raderade) och älskar att träffa nya människor så glömmer jag ofta bort att underhålla gamla kontakter. Det är ju lite synd för det innebär att jag har massor av bekanta men väldigt få nära vänner. Men vi är alla olika och sådan är jag. Har lärt mig att acceptera den person jag är med alla mina nackdelar och några fördelar. För så är det. Det är alltid lätt att berätta vad man är dålig på och vad som är dåligt i ens liv. Men vad som är bra, det glöms så lätt bort. Där är jag en Mästare!

Men den senaste tiden, ungefär i ett år, så har jag börjat blicka tillbaka. Jag börjar minnas alla människor jag mött, saker jag gjort. Och många av dessa händelser och människor som jag lärt känna och sedan tappat bort igen börjar jag nu sakna. Var blev de av? Vad hände sedan? Varför slutade vi umgås? Sådana frågor har börjat dyka upp i huvudet. I min jakt på utveckling, min längtan efter något nytt har i massor av år inneburit att jag bara tittat framför mig. Aldrig åt sidan och absolut aldrig bakåt! Men nu vid 37 års ålder kommer funderingarna. Var detta rätt? Gjorde jag de rätta valen? Ja, det får jag ju förutsätta att jag gjorde. I annat fall skulle man ju leva i en livslögn och vem vill det?

Men för snart ett år sedan började min svägerska Susanne prata om något som heter Facebook. Hon pratade och tjatade att även jag skulle gå med i detta och skaffa ett konto.

-          Men det är ju jätteroligt, sade hon. – Man träffar jättemycket gamla kompisar och man kan hålla kontakt  med folk där.

-          Nej, det är inget för mig, svarade jag och log. Jag har ingen tid för sån´t där!

-          Det tar bara den tid man vill att det ska ta, svarade hon snabbt.

-          Ja, ja då!

 Susanne hjälpte mig att starta ett konto på Facebook och visade hur man skulle göra. Hon lade snabbt in sig själv som vän. Sedan föreslog programmet själv några personer som jag kunde lägga till som vänner. Det gick väl någon vecka eller två innan jag kom på att några av mina gamla kompisar från förr kunde finnas där. Och faktum är att massor av gamla bekanta och vänner fanns redan registrerade. Ibland fick jag vänförfrågan från dem och ibland frågade jag. Till en början var jag euforisk över hur många vänner jag lyckades samla på mig på bara några månader. Nu för tiden är det väl bara några nya kontakter per vecka som läggs till och jag räknar inte längre hur många det är. Ganska snart fick jag bestämma mig för om jag ska ha den som ett fönster till den officiella politikern jag skulle ha det till, eller om jag ska ha det för bara de som är nära. Jag hade en snabb överläggning med mig själv:

-          Louise, vill jag vara reserverad mot nya människor eller vill jag vara öppen?

-          Ja, jag vill vara öppen, svarade jag mig själv snabbt!

-          Jag gillar att lära känna nya människor, lade jag till.

 Så efter den överläggningen så var jag klar över att det är ett öppet fönster till min person. Jag har aldrig sagt nej till någon som vill vara min vän. Blir man uppbjuden till dans så tackar man Ja!

Helt plötsligt öppnades en ny värld för mig. Jag kunde fortfarande vara här och nu, samtidigt som jag fick möta gamla vänner från förr. Nu hade jag möjlighet att leva i flera världar samtidigt.

Senast i lördags kom jag ihåg en kille som jag hade umgåtts med i början av 90-talet i Göteborg. Han brukade alltid nypa mig i kinderna och vara sådär underbar. Han är en av de mjukaste, vackraste killarna jag någonsin lärt känna. Jag kom tyvärr bara ihåg hans förnamn, Aslan. Då gick jag in på Facebook och sökte på hans förnamn. Jag fick då upp tre förslag på personer och en av dem var vän med en annan kompis till mig. Nämligen den ljuvliga Henrik. Puss på dig! Så jag lade till Aslan som vän och skickade med ett meddelande för att förklara vem jag var då han kanske glömt bort mig… Men han bekräftade snart och skickade ett meddelande till mig.

 Henrik ja, denna underbart rolige och galna kille. Driftig till tusen! Han lade jag ju till som vän i våras. Flera gånger försökte han få ner mig till Cabaret Lorensberg men jag kunde inte vilket jag ångrar idag. Men då jag bodde i Göteborg hängde jag med på allt som han föreslog. Vi levde ett förfärligt dekadent liv i hans lya ovan för hans butik Cum. Jag orkade bara med det i några månader, men han är nog fortfarande igång. En gång skulle han anordna en modevisning på en mycket märklig klubb. Jag skulle föreställa en Barbiedocka i babydollklänning i svart gummi och andra personer skulle visa andra, lika udda, kläder. Men där på klubben så fanns många olika sorters människor som man annars sällan ser. Jag har aldrig sett dem i det politiska rummet i alla fall. En kille låtsades vara hund och kröp på golvet med halsband och koppel. En annan person höll i kopplet! När ”hundföraren” såg mig så sade han bara:

-          Här, nu är det din tur att hålla honom!

-          Nä, det vill jag inte, sade jag förskräckt men då hade jag redan kopplet i handen.

Jag lyckades bli av med ansvaret ganska snart och mötte lite andra udda människor. De var jätterara men väldigt exhibichonistiska lagda. Men mitt i havet av människor så träffade jag en kille från min hemstad. Han såg lite chockad ut vilket inte var så konstigt med tanke på att han nog var nyss fyllda 18 år. Jag själv var ju världsvan 22-åring!.... Jag och Andreas är också vänner på Facebook idag!

Jag gick modevisningen och sedan festade jag med Henrik fram till 5 på morgonen. Jag sov hos honom (ja, vi var väl närmare 20 personer som sov över där) i två timmar för att sedan ta bussen hem till mig i Uddevalla. Kära nån så kul vi hade det då. Men av någon anledning slutade vi umgås.

 Men Facebook är rolig och underhållande på många sätt. Jag kan göra små Quiz och få reda på saker om mig själv utifrån hur jag svarat på frågorna. Jag har fått de mest märkliga resultat. Jag har varit allt från politiker, dansare, Iggy pop, häxa, spöke, Barba zoo. Jag har fått reda på vilket tecken jag passar ihop med, vilken färg mitt chakra har, och vilken dag jag kommer att dö.. Men det mest roliga jag varit med om på Facebook var när jag lade ut frågan:

-          Hej. Berätta gärna om första intrycket du har av mig och vad vi gjorde!

 Det var många roliga händelser som mina FB-vänner berättade där. Jag skrattade så jag grät! Jag har nog varit med om ganska många saker i mitt liv vilket tyvärr gjort att jag glömt bort mycket. Men då gavs ingen pardon!

 Det var nämligen så att jag jobbade på en krog i Stenungsund under ett års tid. Stenkrogen hette det. Ägarna ville ha lite rolig stämning på detta ställe och anställde mig för att hitta på lite event där. Ja, jag gjorde nog många olika saker där, men hittade på tävlingar, tog hand om artister, stod i biljettkassan, serverade öl och så vidare. Men någon gång hade jag bokat in några tjejer från Uddevalla. Vi var 4 tjejer totalt! Och så skulle vi ha en tävling som hette Miss Hot legs! Helt galet! Vi tjejer gick in på scenen med en säck över huvudet och så skulle publiken rösta på vilka som hade de snyggaste benen…. Jag begriper idag inte var en sådan tävlingsidé kom ifrån! Ja, jag kom nog sist i den tävlingen för snygga ben har jag aldrig haft. Samantha vann naturligtvis. Hon är genomsnygg fortfarande idag. Alla vi fyra tjejer är vänner på Facebook idag.


Kommentarer
Postat av: Karin Engdahl

Du är underbar! Vilket spännande liv! Vad har jag hunnit med? Pluggat, pluggat, varit på möte, kurser, diskuterat, skrivit, men om jag tänker efter, också levt lite crazyliv i korta perioder.

Tack för intressant läsning. Vad för tävling ska vi ha för att lätta upp nästa repskap? Gissa ben kan vara en lagon farlig tävling.

2010-04-19 @ 22:39:07
Postat av: Louise

Jag lovar... Jag kommer inte bli Miss Hot Legs då heller... ;-)

2010-04-20 @ 14:29:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback