louisepersson

Idag har jag varit på Billströmska Folkhögskolan på Tjörn! Jag och fyra andra partier var representerade i en skoldebattspanel. Det var jätteroligt att få vara ute och debattera bland ungdomar! Men jag kände att det var väldigt länge sedan jag var med i en skolpresentation. Jag behöver komma ut mera för att öva upp tekniken som det innebär att göra en presentation om det det egna partiet! Även om jag sitter inne med fakta så gäller det att kunna förmedla i enkelt budskap - och inte tappa tråden!
Men det märktes var eleverna hade sin politiska övertygelse.... bara att se deras ansiktsuttryck och kroppspråk kunde det konstateras att de var väldigt långt ifrån Moderaterna. Men det var även moderaten som de gick hårdast åt i sina frågor. Även jag fick några tuffa frågor och kommentarer. Åhörarna åsikter låg närmast V och Mp. Men jag fick en kombinerad fråga och kommentar:
Du säger att du är stolt över Sverige i jämförelse med andra länder. Är det inte så att vi fått det så bra på bekostnad av andra länder?
Jag minns inte riktigt vad jag svarade, men jag tänkte mycket på den frågan efteråt! Visst har vi som ett land i västvärlden varit med i exploateringen av tredje världen. Men vi försöker ju betala tillbaka genom biståndspolitiken och flyktingpolitiken. Och faktiskt tycker jag att det är lite orättvist eftermäle som våra föräldrar och far/morföräldrar får. De har försökt skapa ett bättre samhälle för sina barn och nu säger vi:
-Nej det var fel!
Jag är tacksam över att jag fått växa upp och leva i Sverige. Jag är tacksam över det våra förfäder gjort för att vi skall kunna få ha ett bra liv. Nu är det vårt uppdrag och ansvar att föra det vidare! Men det som vi också måste tänka på är att vi lever i global värld idag! Vi har ett ansvar inför andra länder och andra människor.
Samma elev ifrågasatte även vårt medlemskap i EU:
- Varför skall man vara medlem i EU när man vet på förhand att vi inte har så mycket att säga till om?
Jag fick aldrig möjlighet att svara henne på det, men hoppas verkligen att det var en fråga för att sätta igång en diskussion och inte ett avslutande konstaterande! Det är jättevikigt att vi aldrig ger upp, att vi kämpar på det vi tror på. För skulle vi ge efter för att saker är tunggrodda, jobbiga och verkar hopplösa... Om inte vi kämpar - vem gör det då?

Jag fick massage i fredags. När massören Christer Bodström tryckte på höger sida vid skulderbladet skrek jag nästan av smärta! Jag har haft en låsning just där sedan mitten av augusti. Några gånger har jag varit på "Rygg och led" för att komma tillrätta med låsningen och det hade nästan löst sig. Massören frågade vad det kunde vara som gjorde att jag återkommande fick just denna låsning? Han frågade om jag satt mycket vid datorn eller om jag har ett stillasittande jobb. Jag svarade att som förskollärare så sitter man inte stilla och det är inte mycket dataarbete. Men vi kom nog fram till att det handlar om vanlig enkel spänningsvärk! Men så frågade han om jag motionerar mycket... Jag var tyst en stund och brottades med samvetet: Vad skall jag svara, frågade jag? Säg du sanningen, sade Christer lugnt. Jag var sugen på att säga att jag nog motionerade en gång i veckan, men jag visste att han nog skulle genomskåda det efter att ha knådat ryggen: Nej, det är väl kanske inte så ofta nu för tiden...men jag tänker ofta att jag ska...,svarade jag slutligen. Jag kände mig grymt skamsen över att jag inte är den typen som alltid prioriterar motionen. Är man sedan gift med en friidrottstränare så känns det som om alla förutsätter att man lever för idrott! Så är det inte i mitt fall.. jag är nöjd med en god bok, ett teaterbesök...
När jag var färdigknådad och hade druckit det obligatoriska vattnet efteråt fick jag order om att promerera mera - gärna med stavar (!!!) Jag skall absolut ut och gå - snart någongång! Men det finns tusen ursäkter för att inte komma igång. Jag skall börja motionera mera men bara inte nu...

Vi har inte lyckats ta hand om våra invandrare på bästa sätt. Det kan vi nog alla erkänna! Men var det har brustit har de olika partierna varierande uppfattningar om... Jag tycker att det är viktigt att ta emot de människor som behöver hjälp!  Om en människa flyr sitt land, lämnar allt bakom sig - även sin familj, släkt, vänner osv. så är det ett tecken på att denna människa är i kris och behöver hjälp!
Då tycker jag att detta behov står före vårt behov av att få fin statistik för hur betygen ser  ut för de som går ut skolan. För nog finns en koppling mellan hur betygstatistiken för svenskan ser ut och hur många med utomnordisk bakgrund vi tar emot i vårt land.
Jag vill inte bagatellisera vikten av att gå ut ett gymnasium med godkända betyg, för vi har inte lyckats få till de resurser som krävs för att ge alla elever den hjälp som de behöver. Men jag går inte med på diskussionen om att minska antalet invandrare för att kunna fixa till några siffror i en internationell statistik.

Jag gillar språk - alla former av det! Men allra mest gillar jag det icke verbala språket. Det som man aldrig kan klarlägga helt och hållet, utan det talar till det subtila och till det omedvetna! Vad är det otalade språket kanske man undrar? Ja, det är ju faktiskt allt det språk som just är stumt! En av dessa, är kroppsspråket. Det använder man sig mycket av i teaterns värld, men det är ju även bra att veta vilka signaler man sänder i andra lägen! Ibland kan jag komma på mig själv att hålla en mycket låst och blockerad position när jag lyssnar på ett inlägg från oppositionens sida. Det kan ju tjäna sina syften ibland.. men inta alltid bra. Men att använda sig av kroppspråket som signalsystem är bra. Genom att jag använder mig av en aktiv kroppshållning så aktiverar jag även sinnena och jag blir vaken.
Men ett annat "vetenskapligt" språk som jag tycker är spännande är grafologin - handstilens psykologi! Jag har precis läst en bok om detta och det var jättespännande. Genom att läsa denna bok och jämföra med min egen handstil så kunde jag helt plötsligt förstå vem jag var! Och faktskt..... jag är precis sådär normal som jag alltid strävat efter att inte vara!!! Mina bokstäver i min handstil håller i snitt tre millimeters höjd som de flestas bokstäver. Men sedan fanns det faktiskt godbitar i min enkla handstil som stack ut något. Jag kan sammanfatta min handstil som enkel - utan utsmyckning, Lutningen är oregelbunden, jag skriver snabbt med en vid, utsträckt stil.
Man kan ju undra om det går att utläsa något ur detta men det gör det enligt denna "vetenskap". för att ta några exempel ur min enkla personlighet så är jag:
positiva egenskaper
Ivrig, initiativrik, har kombinationsförmåga, snabb uppfattning, sorglös, livfull,utåtriktad, strävsam, expansionsbehov, målmedveten, generös, sensibel, obunden och så vidare...
mindre positiva egenskaper
obetänksam, otålig, slarvig, ytlig, flyktig, ombytlig, orolig, nervös, vankelmodig med mera........

På de mindre positiva sidorna fanns många fler exempel, i alla fall några. Men det är dumt att lägga fokus på det dåliga!
En undersökning bland gymnsieungdomar som publiserats i dagarna sade att vår svenskhet sitter i språket. Jag håller med att det ligger en sanning i det, men frågan är dock för mig - vilket av alla våra språk?

Idag har jag för andra gången i mitt liv haft medarbetarsamtal. Ett medarbetarsamtal är det som tidigare kallades för utvecklingsamtal. Det första medarbetarsamtal var ett lugnt samtala där min gamla schef och jag diskuterade allt mellan himmel och jord. Efter avslutat samtal sade han att: "Detta var det märkligaste medarbetarsamtal som jag varit med om"  Efter att nu har varit med om ett andra samtal och sett att man kan strukturera upp dem mera, så kan jag nog hålla med om att det första skilde sig från mängden!
Idag skulle vi tala om framtiden! Hur jag såg på arbetet, vad jag gjorde bra, vad jag gjorde mindre bra vad jag skulle vilja utveckla, vilken kompetensutveckling som jag kände att jag behövde, vad jag gör om 3 år......
En sak vet man med säkerhet - att om framtiden vet man inget! Man kan ha drömmar och strävansmål men det är aldrig något som är säkert. Det gäller att leva i nuet och glädjas över de små sakerna i tillvaron. Som ett litet mail från en god vän!!

Medarbetarsamtalet idag var jättebra. Det kändes som om min chef lyssnade och tog till sig mina förslag till förbättringar i vissa delar inom avdelningen. Han kompletterade även med egna förslag så att det kändes som en stor enighet kring idéer till förändring. Genom att jag kände mig synliggjord så känner jag ett ansvar att utveckla de tankar som jag har. Idag på samtalet fick jag både vara liten och resonera smått, men jag fick även vara stor och diskutera brett! Jag vet inte hur ett medarbetarsamtal skall gå till, men jag kände mig glad efter dagens studiebesök!

Hur kan du... som är född samma år som Deep Purple släppte plattan "Made in Japan" och Rolling Stones släppte "Exile on Main Street".........hur kan du lyssna på "Ring så spelar vi"?
Detta sade min man upprört i morse? Vi diskuterar detta varje lördag när jag stänger av hans "upptemposkiva" och sätter på radion !
Inte vet jag varför, men jag mår så himla gott av sådana program! Jag är fascinerad av alla människor som berättar om sina liv i radion, om saker som de skall göra i helgen, om beskrivningen om platsen som de bor på och så vidare. Själva frågorna är oftast bra och ledtrådarna övertydliga, lite som att gissa en gåta! Men det som jag tycker allra bäst om är alla deras olika låtval. Vissa väljer låtar som jag aldrig hört förr, och kommer aldrig höra dem igen. Andra väljer låtar som spelas nästan dagligen i radion och det tycker jag är märkligt! Hur tänker de? Skulle jag komma fram dit någongång så skulle jag nog välja en låt som jag har gammal relation till, något som väcker minnen.. Fast vilken egentligen? Kanske Prince "Purple Rain" eller....... nej, jag vet inte! Kanske "Under vinrankan" med Monika Zetterlund (den är bra!)Sedan är jag allra mest fascinerad och imponerad av programledarna. De kan banne mig prata med precis varenda människa och om precis vad som helst! De lyckas på kort stund få den mest tystlåtne att prata glädjeämnen i vardagen. Det tycker jag är stordåd!
Jag tror att sådana program som "Ring så spelar vi" behövs. Det är alldeles för få program som värnar om det lilla och enkla. Jag tror att de behövs för att sprida lite glädje till oss!

En god vän frågade mig häromdagen: -Varför bloggas det så mycket i Sverige idag? Jag och många med mig har skaffat sig en blogg. På denna blogg kan jag skriva om precis allt möjligt - allt som faller mig in. Det är en direkt länk till läsare vad jag tycker och står för, utan att ha blivit filtrerad. Visst är journalistens vassa penna en viktig punkt i informationssamhället - men det är även viktigt att få berätta själv vad man tycker utan att bli avbruten. Det är jättekul att skriva och ju mer jag skriver desto mer vill jag skriva. Det är som ett gift....
Men varför skall man ha en blogg, vad är syftet, vem är egentligen intresserad av att läsa all smörja som läggs ut. Är Bloggen viktig för framtiden? Är bloggen en del av framtidens arbetsredskap för att få ut sina åsikter? Eller är bloggen ytterligare ett forum där människor utelämnas på samma sätt som de görs i dagens förnedrings-TV genom dokusåpor? För visst blir det motsättningar mellan de människor som värnar om den lilla människans integritet och de som lämnar ut hela sitt liv på Internet, för världen att beskåda!
Jag vet inte vilken betydelse bloggen har. Kanske är det en fluga som snart är borta, eller så blir den lika vardaglig som mailen är idag. Jag vet bara att jag mår bra av att skriva. Jag rensar mina tankar genom att formulera dem i ord och sedan är jag redo för nytt.

Idag hade M, Fp, C och Kd en gemensam insändare i Bohusläningen som handlade om barnomsorgen. De vill ha större valfrihet - naturligtvis! Nu driver de hårt visionen om att privata dagmammor skulle vara ett bra utbud för invånarna i Uddevalla Kommun. Om det är så eller inte vet jag inte - men jag är skeptisk! Tendensen i Sverige i dag är att allt fler föräldrar söker sig profilerade klasser och skolor. Allt för att kunna få sig en slags varudeklaration, över vad barnen lär sig i skolan! Därför är det många föräldrar som söker sig till olika pedagogiska inriktningar i förskolan - utan att  många egentligen vet vad den pedagogiska inriktningen står för! Detta är tendensen i samhället!
Jag är själv småbarnsmamma och känner själv att det är viktigt för mig att veta vad mina barn är med om, vad förskolan lägger fokus på och att det inte handlar om förvaring för barnen. Jag vill att barnen skall få vara i en pedagogiskt utvecklad miljö! Med den nya skollagen som är på gång, kommer även skolverket sätta den pedagogiska verksamheten på förskolan i centrum - förslaget är att förskolan skall bli en egen skolform! Men motsätter då detta att vi har privata dagmammor? Nej, egentligen inte! Det är inte anställningsformen som är det viktiga för mig. Det viktiga är vad vi skulle kunna kräva av en privat dagmamma! I Österåker har de satt ett pris på barnen som dagmamman får. Denna summa skall täcka allt! Dagmamman är sin egen intagningsnämnd, kompetensutbildare, rektor etc. och där tycker jag inte att det verkar okej! Som privat dagbarnvårdare har de inte heller reglerat arbetstidsavtal och hur är det med vikarier? Men skulle vi kunna garantera familjerna att vi har en rektor kopplad till barnomsorgen, ha en pool med vikarier, reglerad arbetsstid (vilket är viktigt för att vårdaren skall vara utvilad och orka med arbetet) se till att vi har dagbarnvårdare med adekvat utbildning etc. Ja, då skulle jag kunna tänka mig att diskutera frågan. Men så seriösa har inte dagens insändarskrivare varit! Nej, det är den vanliga retoriken som känns ofantligt trist.

Politik i all ära, men inget går upp mot att få uttrycka sig i kulturens former. I somras behövde jag ett avbrott från det raka och stela systemet som ett politiskt arbete innebär. Jag ville få uttrycka mig och mina tankar genom konstnärens verktyg. Under drygt en månad målade jag akvareller i massor. Dessa ställde jag ut i folkets hus där Evjagänget håller sina  "Good old days" föreställningar! Då jag vid sex tillfällen fått måla deras affischer så var jag välkommen att ställa ut där.
Efter alla mina akvareller så började jag skriva sånger. Små enkla visor med Bohusanknytning! Vi lever i ett fantastiskt landskap som oavsett väder eller årstid - skänker inspiration! Jag tror jag skrev cirka 15 små visor. Vissa var inte alls bra, men fem av dem tror jag håller! Jag har i flera månader gått och väntat på att få visa upp mina sånger för bedömning och på måndag skall det bli av! Jag skall hos min kompis Lennart Bertilsson, en vissångare som jag beundrar jättemycket, få spela upp mina sånger. De sånger som är bra skall han arrangera med olika instrument. Visst är det smålöjligt av mig att tro att jag jag kan sådant här! Men jag älskar sång, dans, teater och mycket annan konst. Det skall bli så otroligt roligt att få höra en liten sång, första gången framplinkad på gitarr, växa i Lennarts musikstudio.

Jag har inga drömmar om att få försörja mig som konstnär, men att ibland få använda mig av detta redskap för att rensa själen - Det är en gåva!
De som missat Rune Hurtigs utställning på Bohusgalleriet på Kungsgatan i Uddevalla - skynda er dit! Denna utställning är den bästa han gjort - tycker jag! Se på motiven. Kombinationen av det föreställande och det abstrakta. Men se framförallt hur han fångat ljuset!

10 november
Var i måndags hos Lennart Bertilsson. Det var jättehäftigt att få spela upp sin musik för ett proffs! Skall dit på måndag igen och se om några går att spela in.

14 november
Har precis kommit hem från Lennart. Har idag spelat in tre av sångerna. Två av dem var riktigt bra! Att jag inte är en sångerska - det hörs! Men det är så fantastiskt roligt att få sjunga! Jag har alltid velat sjunga i band. Men "konstigt" nog har jag aldrig blivit inbjuden av några trots att jag visat tydligt att jag varit intresserad av sång och musik!

17 november
Nu är det tredje gången som jag varit hos Lennart och spelat in musik. Idag hann vi med två sånger samt att vi övade på en tredje. Det är så otroligt roligt! Idag försvann tre timmar i  ett nafs... Det är som de nätter när man sovit riktigt gott och man tror att man bara blundat en stund, men att det visar sig att åtta timmar gått. I Lennarts studio är jag fokuserad på en enda sak, jag är tvungen att vara här och nu! Annars i min vardag är jag här och där, nu, då och sedan....

29 november
Nu har jag besökt Lennarts musikstudio fyra gånger. Jag känner hur jag utvecklas för varje gång! Den första inspelningen "Sommar i Bohuslän"  var jättenervöst att spela in. När jag hör den inspelningen märker jag att jag inte har vågat använda rösten fullt ut! Igår spelade vi in en sång "Den gamla vägen hem" och där vågade jag blotta min sårbarhet i rösten. Det gav en helt annan känsla till text och melodi!
Men sedan skall jag inte låtsas som att jag är duktig på det här! Min röst är platt och jag släpper igenom alltför mycket luft. Det märks framförallt i duetten med Lennart i låten "Jag står här".

6 december
Det var med tunga steg som jag gick till Lennart idag. Idag skule vi spela in den sista sången som jag skrivit. Att gå hem till Lennart har varit balsam för själen under denna höst! Väl hemma hos honom har allt stängts av - mobiler, datorer, tankar osv.. Varje gång som jag kommit hem till honom har jag fått slå mig ner i soffan och blivit serverad en stor kopp varmt te. Där har jag inte behövt vara duktigt och redig - jag har bara kunnat vara... Nu sätter snart ett valår igång med mycket jobb och förväntningar. Men det har varit roligt att fått prova på att vara musiker ett tag. Vi är faktiskt bokade för två uppträdande redan. Hjälp - hur skall det bli?

22 december
Min skiva är klar! Kanske inget mästerverk, men jag är stolt över den. Den har jag gjort! Det är inte ofta jag kan känna efter en dags eller en veckas hårda slit att jag verkligen har gjort något! Men när jag lyssnar på skivan så märker jag nu att jag ibland fegat i texten. Jag har velat använda andra ord eller formuleringar - men inte vågat! Det skulle innebära att jag blev blottad och det är läskigt! Jag har börjat skriva på några nya visor nu - tre är klara! Kanske vågar jag undvika de lätta utvägarna nu?

Låt föräldrarna själva få avgöra hur de lägger upp föräldraledigheten. Vi som parti kan inte veta hur varje enskild familj ser ut. Hur deras arbetssituation ser ut, hur deras ekonomi ser ut, hur deras livssituation i stort ser ut! Rör inte föräldraförsäkringen! Jag är övertygad om att varje förälder ser till sina barns bästa, och försöker räcka till så långt det är möjligt för dem. Jag är övertygad om att för att hjälpa familjerna och sätta barnen i fokus, så gäller det att se till familjen som helhet. Om en familj anser att det bästa för alla är att den ena föräldern är hemma mera med barnet, så måste det väga tyngre än ett tyckande att pappor skall vara hemma mera. Vårt uppdrag måste väl vara att få familjerna att må bra på lång sikt? Min egen familj hade inte klarat av det ekonomiskt om min man hade gått hem tidigare än han gjorde! Om vi vann eller förlorade på vår uppdelning av föräldradagarna så har vi resten av livet att ta igen det! Varje familj är unik, och så måste det förbli!