S-kongressen
NEJ! Jag vill inte införa nationella prov från årskurs 3! NEJ! Jag vill inte utsätta nioåringar för att behöva via prov visa om de duger! Det är jätteviktigt att eleverna i våra skolor får den bästa möjliga skolgång. Det är viktigt att de går ut skolan med förutsättnigar att kunna gå vidare i studier. Men då måste vi angripa skolproblem från rätt håll!
Jag såg just på 21-nyheterna på SVT som rapporterade från S-kongressen i Malmö. Där håller man i skrivandets stund på att debattera skolan och kunskapstester. Det är oerhört viktigt med fokus på skolan. Det är viktigt nu och det är viktigt för vår framtid! Men jag tror att det skulle vara olyckligt att fastna i tron att ett nationellt prov i tredje klass skulle lösa några problem. Det viktiga är att ge elever förutsättningar för en bra skolgång. Att värna om vikten av utbildad personal under alla stadier, från förskolan till vuxenutbildning! Ni som är anhängare av tidiga nationella prov, vad vill ni med dem? Är det rätt användna resurser att kontrollera om eleverna kan, framför att faktiskt fokusera på att lära ut?
Jag såg just på 21-nyheterna på SVT som rapporterade från S-kongressen i Malmö. Där håller man i skrivandets stund på att debattera skolan och kunskapstester. Det är oerhört viktigt med fokus på skolan. Det är viktigt nu och det är viktigt för vår framtid! Men jag tror att det skulle vara olyckligt att fastna i tron att ett nationellt prov i tredje klass skulle lösa några problem. Det viktiga är att ge elever förutsättningar för en bra skolgång. Att värna om vikten av utbildad personal under alla stadier, från förskolan till vuxenutbildning! Ni som är anhängare av tidiga nationella prov, vad vill ni med dem? Är det rätt användna resurser att kontrollera om eleverna kan, framför att faktiskt fokusera på att lära ut?
1 november
Vilken lättnad att S-kongressen sade nej till att testa nioåringarna i nationella prov. Av våra motståndare kommer vi nog få höra att vi är fega, saknar visioner och är allmänna motståndare till förändring. Det kan jag ta! Det är så att utvecklingen snurrar fyra gånger så snabbt i världen jämfört med hur skolan utvecklas. Det är naturligtvis inte bra om skolan inte hänger med i utvecklingen. Men samtidigt undrar jag - hur mycket press skall vi lägga på våra barn? Redan idag signalerar alla varningssystem att stressen i samhället är största faran i kampen mot ohälsa!
telemarketing
Usch! Jag gillar verkligen inte telefonförsäljning! Skulle nog tro att väldigt få människor gör det, vilket företagen märker allt mer och mer. Då hade jag ju kunnat tro att de hade resonerat: - Hm, vi kanske skulle försöka oss på att sälja våra produkter på ett helt annat sätt! Men så fungerar marknaden inte - tydligen! Förr när telefonförsäljarna ringde så presenterade de sig med namn, företag och ärende. Här om kvällen blev jag uppringd av en snabbpratande kille som otydligt mumlade namn och företag:
-Hej, jag söker Louise.
-Ja, det är jag, svarade jag försiktigt!
- Så bra då, jag ringer ringer från hmrhmrhmr och har bara en snabb fråga till dig!
-Jaha, svarade jag fåordigt!
-Vad använder du mest, strumpor eller strumpbyxor?
-Strumpor, jag svarade snabbt då det för en gång skull var en enkel fråga!
-Jättebra, sade killen, -Som tack för att du svarade på min fråga så skickar jag dig ett par strumpor. Vad har du för storlek?
-Vänta nu, sade jag för detta kändes skumt. -Jag blir inte medlem någonstans nu då?
-Jo...du blir medlem, men det är inget köptvång på våra produkter!
- Nej det vill jag inte, svarade jag med bestämdhet.
-Men då får du ju inte strumporna.
-Jag klarar mig nog ändå, sade jag och lade på luren.
Det är fula trix som telemarketing kör med. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt. Jag tror att telemarketing snart är passerat, ju fulare knep som företagen försöker med. Desto mer väljer kunderna bort dem. Jag är trött på att bli uppringd på kvällarna av försäljare som hurtigt vi nasa sina produkter. Jag är så trött på det, att jag inte ens känner minsta nyfikenhet eller behov av att prova deras produkter. Då har väl mediet misslyckats i sin uppgift och de borde förstå att det är dags att ändra till annan marknadsföring!
-Hej, jag söker Louise.
-Ja, det är jag, svarade jag försiktigt!
- Så bra då, jag ringer ringer från hmrhmrhmr och har bara en snabb fråga till dig!
-Jaha, svarade jag fåordigt!
-Vad använder du mest, strumpor eller strumpbyxor?
-Strumpor, jag svarade snabbt då det för en gång skull var en enkel fråga!
-Jättebra, sade killen, -Som tack för att du svarade på min fråga så skickar jag dig ett par strumpor. Vad har du för storlek?
-Vänta nu, sade jag för detta kändes skumt. -Jag blir inte medlem någonstans nu då?
-Jo...du blir medlem, men det är inget köptvång på våra produkter!
- Nej det vill jag inte, svarade jag med bestämdhet.
-Men då får du ju inte strumporna.
-Jag klarar mig nog ändå, sade jag och lade på luren.
Det är fula trix som telemarketing kör med. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt. Jag tror att telemarketing snart är passerat, ju fulare knep som företagen försöker med. Desto mer väljer kunderna bort dem. Jag är trött på att bli uppringd på kvällarna av försäljare som hurtigt vi nasa sina produkter. Jag är så trött på det, att jag inte ens känner minsta nyfikenhet eller behov av att prova deras produkter. Då har väl mediet misslyckats i sin uppgift och de borde förstå att det är dags att ändra till annan marknadsföring!
Villa Qrera
Igår 27 oktober fattade HSN3 beslutet att inte upphandla en privat vårdcentral i Ljungskile. Media har naturligtvis bevakat frågan eftersom det är av stort intresse. Jag skall inte säga att frågan upphandla eller inte upphandla var lätt, för det var den inte - ur flera aspekter! Men problemet med den diskussion som förts är att den inte varit tillräckligt tydlig! Diskussionen fastnade kring bevara Villa Qrera eller inte! Just det resonemanget hade fel ingång! Kontraktstiden med Villa Qrera är slut, vi får inte förlänga den. Det HSN3 skulle fatta beslut om hade ingen utgångspunkt i Qrera över huvudtaget - det privatföretaget är i anbudsgivargruppen bara en bland flera. Vi kan inte på något sätt garantera att Villa Qrera får anbudet. Hade HSN3 stått inför att kunna direktupphandla båda vårdcentralerna så hade utgången nog blivit annorlunda, hade HSN3 stått i val mellan vårdcentralerna - då vet jag inte vem som hade vunnit.
Men vad är då skillnaden mellan upphandlingen för fem år sedan och idag? För det första så har fler vårdgivarföretag startats upp. Sedan har beställarnämnderna fler kriterier i sina upphandlingskrav. Det är inte längre bara ersättning för läkarbesök - nytecknade vårdavtal sätter även fokus på andra kompetenser. Som till exempel beteendevetare. Tanken är även att få ut specialister till vårdcentralerna. För att detta skall vara effektiva satsningar krävs att man har ett tillräckligt stort patientunderlag. Lars-Arne Staxäng (M)uttryckte det som att vi snart kräver små sjukhus till vårdcentraler. Så långt skulle jag inte dra det. Men visst har han en poäng... (dock bara där) Det ger en ökad stabilitet med en större enhet där man kan dra nytta av varandras resurser och det är lättare att täcka upp för varandra.
Jag vet att jättemånga är nöjda med villa Qrera. Inte för att det är ett privat vårdgivare, utan för att det är en bra vårdgivare. Men det är baksidan med att ha upphandlingar överhuvudtaget. En vårdgivare kommer, etablerar sig, folka vänjer sig vid den och uppskattar den. Sedan är kontraktet slut! Utan någon laglig rätt för direktupphandling med vårdgivaren. Därför kände jag att jag ville ha en direktupphandling med den offentliga vårdgivaren i Ljungskile. Jag vill att man skall ha en långsiktig och kontinuerlig vårdgivare som patient.
Men vad är då skillnaden mellan upphandlingen för fem år sedan och idag? För det första så har fler vårdgivarföretag startats upp. Sedan har beställarnämnderna fler kriterier i sina upphandlingskrav. Det är inte längre bara ersättning för läkarbesök - nytecknade vårdavtal sätter även fokus på andra kompetenser. Som till exempel beteendevetare. Tanken är även att få ut specialister till vårdcentralerna. För att detta skall vara effektiva satsningar krävs att man har ett tillräckligt stort patientunderlag. Lars-Arne Staxäng (M)uttryckte det som att vi snart kräver små sjukhus till vårdcentraler. Så långt skulle jag inte dra det. Men visst har han en poäng... (dock bara där) Det ger en ökad stabilitet med en större enhet där man kan dra nytta av varandras resurser och det är lättare att täcka upp för varandra.
Jag vet att jättemånga är nöjda med villa Qrera. Inte för att det är ett privat vårdgivare, utan för att det är en bra vårdgivare. Men det är baksidan med att ha upphandlingar överhuvudtaget. En vårdgivare kommer, etablerar sig, folka vänjer sig vid den och uppskattar den. Sedan är kontraktet slut! Utan någon laglig rätt för direktupphandling med vårdgivaren. Därför kände jag att jag ville ha en direktupphandling med den offentliga vårdgivaren i Ljungskile. Jag vill att man skall ha en långsiktig och kontinuerlig vårdgivare som patient.
elevinflytande
Är i Hudiksvall på en konferens om elevinflytande. Det är jättespännande! Så många idéer som faller över mig som man får lust att ta med sig till det projektet i Barn och utbildningsnämnden med Elevinflytande. För jag har ju naturligtvis tyckt att projektet är bra och nödvändigt. Men sedan att sätta goda idéer i verket, det är mycket svårare. Konferensen är väl utformad och väl anpassad efter dagens ungdomar. Vi vuxna har jättemycket att lära oss där. Dagens första föreläsare, Sebastian, inledde med mörkt rum. pampig musik. citat i bildspel på duken. snabba presentationer. överraskningspresent under sätet. Honom kommer alla att minnas. Sedan kom Myndigheten för skolutveckling.... Det de sade var jätteviktigt, men presentationen och att de nästan bad om ursäkt för att de sade saker som inte Sebastian tyckte (tex. spräng skolan... (bildligt)gjorde att de blev lite gråa och tråkiga.
En lördag med brandövning
Igår var jag ute på lokal tillsammans med mina två svägerskor. Vi gick ut vid 23-tiden och kom in efter en kort stund i kön. Stället var nog halvfullt men fylldes på successivt. Då att vi varit där i en halvtimma så börjar plötsligt brandalarmet ringa - inte direkt högt! Det var snarare att jag funderade över - vad är det som låter egentligen? Jag tittade upp och såg den röda brandklockan slå. Jag tittade runt bland alla gästerna, men ingen registrerade brandalarmet!!! Ljuset var fortfarande släckt, musik dånade ur högtalarna, ingen information... Min hjärna började gå igång på mantrat: Hisingenbranden, Hisingenbranden, Hisingenbranden, Hisingenbranden...... Jag sade till min ena svägerska att vi måste gå ut, hon hade kollat var närmsta nödutgång fanns, sedan tog jag ett hårt tag om min andra svägerskas handled (hon stod inbegripen i ett djupt samtal med en träningstjej) drog henne till mig och sade: -Nu går vi ut! När vi kom till utgången, var en vakt precis på väg att stänga dörren. (Alla nödutgångar var stängda) Vi var de enda som gick ut och efter en stund slutade brandalarmet att tjuta. När vi gick in igen så frågade jag en vakt om vad som orsakat alarmet och fick reda på att en branddörr öppnats.
Detta var första gången som jag varit med om att ett brandlarm startat när jag varit ute på lokal, men jag hade nog trott att organisationen kring ett brandalarm skulle vara bättre. Speciellt efter Branden på Hisingen! Hade det inte varit rimligt att musiken stängts av och att någon hade informerat om vad som hände? Igår var det ingen fara, men nästa gång? En timma senare var lokalen så fylld av människor att jag knappt kunde röra på mig, det var inte längre roligt att vara där. klockan 00.35 sade jag till mina svägerskor att jag var trött och ville gå hem. Jag hade en mycket trevlig kväll men var lättad när jag väl var hemma i min mans famn. För faktum är att brandalarmet och agerandet kring det, gjorde att jag kände det svårt att andas. Brandkatastrofen på Hisingen kommer för alltid vara aktuell för mig, därför blev jag bekymrad över att ingen annan i lokalen reagerade över en sådan katastrofsrisk!
Detta var första gången som jag varit med om att ett brandlarm startat när jag varit ute på lokal, men jag hade nog trott att organisationen kring ett brandalarm skulle vara bättre. Speciellt efter Branden på Hisingen! Hade det inte varit rimligt att musiken stängts av och att någon hade informerat om vad som hände? Igår var det ingen fara, men nästa gång? En timma senare var lokalen så fylld av människor att jag knappt kunde röra på mig, det var inte längre roligt att vara där. klockan 00.35 sade jag till mina svägerskor att jag var trött och ville gå hem. Jag hade en mycket trevlig kväll men var lättad när jag väl var hemma i min mans famn. För faktum är att brandalarmet och agerandet kring det, gjorde att jag kände det svårt att andas. Brandkatastrofen på Hisingen kommer för alltid vara aktuell för mig, därför blev jag bekymrad över att ingen annan i lokalen reagerade över en sådan katastrofsrisk!
22 oktober 2005
Idag tycker jag nog ingenting! Vanligtvis när jag sätter mig vid ett tagentbord så kommer tankarna igång. Ju mer som jag skriver desto mer vill jag skriva, det blir som ett gift! Helt plötsligt så förstår jag att många journalister kompletterar sitt yrke med att bli författare. Se bara Johanne Hildebrant som skrev triologin om asagudarna - fantastiska! Jag diskuterade med en mamma till en 7-åring häromdagen. Pojken var galen i Pokymon/digimon och allt vad de heter. Att hade det inte varit bättre om man gjorde liknande spelkort, fast om asagudarna eller de grekiska..! På så vis kunde man även få en lektion i mytologierna samtidigt. Innan kaffekoppen var tömd hade vi gjort både projektplan, företagsanalys, marknadsundersökningar etc. Fast det blir nog bara ännu en idé som blommar upp och snabbt vissnar ner.
Men det är inte bara i skrift som man snabbt övar upp sig, det handlar även om tal. Ju mer man talar och argumenterar, desto mer vill man höras. Se bara på kommunfullmäktige, där vissa herrar alltid vill höja sina egna röster. Då tror jag att det är viktigt att även stanna upp och tänka efter om det som jag nu vill säga är viktigt! Visst vill man som politiker, författare, debattör synas och höras. Men som man lätt kan uttrycka det
"för mycket tårta kräks man av"
Idag, som alla andra dagar, tycker jag något! Det är ett friskhetstecken, men var finns alla andra tyckare och tänkare. Det är viktigt att alla höjer sina röster för att höras!
Men det är inte bara i skrift som man snabbt övar upp sig, det handlar även om tal. Ju mer man talar och argumenterar, desto mer vill man höras. Se bara på kommunfullmäktige, där vissa herrar alltid vill höja sina egna röster. Då tror jag att det är viktigt att även stanna upp och tänka efter om det som jag nu vill säga är viktigt! Visst vill man som politiker, författare, debattör synas och höras. Men som man lätt kan uttrycka det
"för mycket tårta kräks man av"
Idag, som alla andra dagar, tycker jag något! Det är ett friskhetstecken, men var finns alla andra tyckare och tänkare. Det är viktigt att alla höjer sina röster för att höras!
Ohälsan i Sverige
Problemet med ohälsa i Sverige är stort! Allt fler människor får utmattningssyndrom och blir borta från yrkesliv långa perioder. Vi kan bara gissa hur detta påverkar familjerna som drabbas av det!
Vad den ökade ohälsan beror på spekuleras det mycket kring, både bland dem som tror på sjukdomstillståndet och bland dem som menar att det bara är påhitt! Men jag tror på det! Jag är övertygad om att vi idag utsätts för alltför mycket stress som påverkar oss negativt. Jag kände av det själv senast i våras, när hela mitt jag fylldes av svarta, negaitiva tankar. Men jag backade i tid!
I Sverige i dag har vi valfrihet och vi skall vara flexibla. Och det kanske är bra? Men är det inte lätt att vi förlorar något på kuppen? I valfrihetens tid - kan vi kanske missa enkelheten. I flexibilitetens tidevarv - kanske vi missar långsiktighet och trygghet. För visst kostar det på att alltid stå i startblocken för att testa något nytt. Yrkeslivet borde väl vara som ett träningspass. Först värmer vi upp, sedan kör grundfys i kvantitetsträning, sist lägger vi kvalitetsträningen med spikskorna på!
Vi vet inte vad som påverkar ohälsan mest, men sannorligt handlar det nog om många faktorer. Men en stor faktor är naturligtvis trygghet. Tryggheten i att veta om man kan försörja sig och sin familj i morgon. Därför har man i Sverige talat om att kunna ha arbetstidsförkortning för att kunna minska ohälsan och långa sjukskrivningar. Inom vissa områden har detta kunnat lösas. Till exempel genom 3:3 systemet! Därför rimmar det illa att man nu på olika håll försöker få upp årsarbetstiden för vissa lärargrupper. Om man på vissa håll försöker få ner arbetstiden, kan man väl inte inom samma kommun försöka få upp den på andra håll? Varför skall dessa gå upp i arbetstid? - jo, för att öka valfrihet och flexibiliteten!
Jag är skeptisk!
Vad den ökade ohälsan beror på spekuleras det mycket kring, både bland dem som tror på sjukdomstillståndet och bland dem som menar att det bara är påhitt! Men jag tror på det! Jag är övertygad om att vi idag utsätts för alltför mycket stress som påverkar oss negativt. Jag kände av det själv senast i våras, när hela mitt jag fylldes av svarta, negaitiva tankar. Men jag backade i tid!
I Sverige i dag har vi valfrihet och vi skall vara flexibla. Och det kanske är bra? Men är det inte lätt att vi förlorar något på kuppen? I valfrihetens tid - kan vi kanske missa enkelheten. I flexibilitetens tidevarv - kanske vi missar långsiktighet och trygghet. För visst kostar det på att alltid stå i startblocken för att testa något nytt. Yrkeslivet borde väl vara som ett träningspass. Först värmer vi upp, sedan kör grundfys i kvantitetsträning, sist lägger vi kvalitetsträningen med spikskorna på!
Vi vet inte vad som påverkar ohälsan mest, men sannorligt handlar det nog om många faktorer. Men en stor faktor är naturligtvis trygghet. Tryggheten i att veta om man kan försörja sig och sin familj i morgon. Därför har man i Sverige talat om att kunna ha arbetstidsförkortning för att kunna minska ohälsan och långa sjukskrivningar. Inom vissa områden har detta kunnat lösas. Till exempel genom 3:3 systemet! Därför rimmar det illa att man nu på olika håll försöker få upp årsarbetstiden för vissa lärargrupper. Om man på vissa håll försöker få ner arbetstiden, kan man väl inte inom samma kommun försöka få upp den på andra håll? Varför skall dessa gå upp i arbetstid? - jo, för att öka valfrihet och flexibiliteten!
Jag är skeptisk!
17 oktober 2005
När är man privatperson och när skall man vara politiker? Jag hade häromdagen en diskussion med en god vän vad min blogg står för. Dvs, när jag skriver är det privatpersonen Louise eller är det den förtroendevalda, eller är det vice ordförande i Uddevalla arbetarekommun som för sin agenda på bloggen? JAg har inget svar på det.
Naturligtvis är det jag som skriver och som står för vad som skrivs, men hur är det med formuleringarna? Kan jag raljera över en person eller företeelse, eller måste jag i alla lägen väga mina ord. Ja, med ett sådant uppdrag så är det nog lätt att få fler att engagera sig i politiska partier?!! (inte?) Men samtidigt är det ju logiskt, jag får utgå från hur jag själv vill bli behandlad. Det är dock så att alla kan göra fel - det är en del i att vara människa. Det är även en del i att våga prova något nytt.
Hellre lyss till den sträng som brast
än att aldrig spänna en båge
Naturligtvis är det jag som skriver och som står för vad som skrivs, men hur är det med formuleringarna? Kan jag raljera över en person eller företeelse, eller måste jag i alla lägen väga mina ord. Ja, med ett sådant uppdrag så är det nog lätt att få fler att engagera sig i politiska partier?!! (inte?) Men samtidigt är det ju logiskt, jag får utgå från hur jag själv vill bli behandlad. Det är dock så att alla kan göra fel - det är en del i att vara människa. Det är även en del i att våga prova något nytt.
Hellre lyss till den sträng som brast
än att aldrig spänna en båge
14 oktober 2005
Idag har jag följt socialminister Berit Andnor runt i Uddevalla. Hon kom till Uddevalla klockan 10.00 i förmiddags (innan jag fick barn hade jag räknat det som morgon)Vi träffades på Familjeförskolan på Dalaberg. När jag kom in dit några minuter före Berit så möttes jag av, förutom Gudrun och Ulrika (personalen), två journalister och en fotograf. Fotografen kände jag igen men inte de andra. Jag presenterade mig: -Louise Persson vice ordf. Uddevalla Arbetarekommun!
De två journalister som var på plats var Jan Andersson från Ekot var en trevlig ung man som sedan följde med oss resten av dagen. Den andre journalisten hette Ulf Bäcklin från Bohusläningen. Honom hade jag inte träffat förut, utan bara sett i "Bildbyline" vid hans artiklar i tidningen. Innan mötet med Berit Andnor ägde rum, så hade personalen på Familjeförskolan ett krav att få läsa det som skrevs om familjeförskolan innan det skulle gå i press. Detta gick Ekot med på medan Bohusläningen var lite mer svårövertalad. Men när personalen tydligt förklarat att problemet inte låg i att de inte ville synliggöra sin verksamhet, utan att problemet låg i att verksamheten i sig var såpass sårbar. Efter detta tydliggörande så var alla överens.
Jag måste säga att jag imponeras av Berit Andnor! Inte bara för att hon är sosse, utan för att hon är lyhörd, påläst och ödmjuk. När vi under nyhetstimman besökte Radio Väst så fick hon fick hon några frågor av Jörgen Winkler som hon hade kunnat svara ja eller nej på. Men hon tog kommandot och ändrade frågan så att den passade till ett mer nyanserat svar.
Jag tycker att dagen var väldigt bra, Berit fick se många olika verksamheter och vi hade många skratt. Till exempel på Österängen, där vi blev rundguidade av en tjej. När vi kom till en avdelning så fick en annan tjej öppna ett rum för oss. Berit Andnor, jag, pressekr.Daniel Ferm, ombudsman Moa-Lisa Brommé travade in. -Oj så många ni var, sa den unga tjejen. Gäller det er mamma eller pappa som ska bo här? -Eh, jag är här på studiebesök, sade Andnor. Nej nej, sade guiden, hon är vår socialminister!
Men trots att vi hade en bra dag, så undrar jag ändå över syftet med en sådan här dag! Sveriges socialminister flänger landet runt, skall hon träffa väljare eller skall hon se verksamheter? Jag skulle vilja ha större fokus på att visa fram de goda exemplen i kommunerna. Detta skulle kunna utgöra en erfarenhetsbank. Men då skulle fler från departementet behöva komma med ut på besöken. För tyvärr är det ju så att vi möter inga väljare under dessa besök. Jo, ett fåtal såklart..
Men vi hade en lång diskussion om Lunarstorm och andra liknande företeelser. Där är det viktigt att vi möter upp för ett ökat engagemang i framtiden!
De två journalister som var på plats var Jan Andersson från Ekot var en trevlig ung man som sedan följde med oss resten av dagen. Den andre journalisten hette Ulf Bäcklin från Bohusläningen. Honom hade jag inte träffat förut, utan bara sett i "Bildbyline" vid hans artiklar i tidningen. Innan mötet med Berit Andnor ägde rum, så hade personalen på Familjeförskolan ett krav att få läsa det som skrevs om familjeförskolan innan det skulle gå i press. Detta gick Ekot med på medan Bohusläningen var lite mer svårövertalad. Men när personalen tydligt förklarat att problemet inte låg i att de inte ville synliggöra sin verksamhet, utan att problemet låg i att verksamheten i sig var såpass sårbar. Efter detta tydliggörande så var alla överens.
Jag måste säga att jag imponeras av Berit Andnor! Inte bara för att hon är sosse, utan för att hon är lyhörd, påläst och ödmjuk. När vi under nyhetstimman besökte Radio Väst så fick hon fick hon några frågor av Jörgen Winkler som hon hade kunnat svara ja eller nej på. Men hon tog kommandot och ändrade frågan så att den passade till ett mer nyanserat svar.
Jag tycker att dagen var väldigt bra, Berit fick se många olika verksamheter och vi hade många skratt. Till exempel på Österängen, där vi blev rundguidade av en tjej. När vi kom till en avdelning så fick en annan tjej öppna ett rum för oss. Berit Andnor, jag, pressekr.Daniel Ferm, ombudsman Moa-Lisa Brommé travade in. -Oj så många ni var, sa den unga tjejen. Gäller det er mamma eller pappa som ska bo här? -Eh, jag är här på studiebesök, sade Andnor. Nej nej, sade guiden, hon är vår socialminister!
Men trots att vi hade en bra dag, så undrar jag ändå över syftet med en sådan här dag! Sveriges socialminister flänger landet runt, skall hon träffa väljare eller skall hon se verksamheter? Jag skulle vilja ha större fokus på att visa fram de goda exemplen i kommunerna. Detta skulle kunna utgöra en erfarenhetsbank. Men då skulle fler från departementet behöva komma med ut på besöken. För tyvärr är det ju så att vi möter inga väljare under dessa besök. Jo, ett fåtal såklart..
Men vi hade en lång diskussion om Lunarstorm och andra liknande företeelser. Där är det viktigt att vi möter upp för ett ökat engagemang i framtiden!
13 oktober 2005
Jag tycker att det är alltid lika spännande inför redovisningen av vem som får årets nobelpris i litteratur!
- har jag hört talas om människan? - kommer jag någonsin klara av att läsa vad pristagaren skrivit?
Vad gäller förra årets pristagare så kan jag svara nej på båda frågorna!
Men i år kunde jag svara ja! Jag hade hört talas om honom och jag har sett en av hans dramer uppsatta på Dramaten i Stockholm.
När jag klockan ett idag fick höra hans namn så flyttades jag tillbaka till hösten 1993 när jag läste på Kulturama i Stockholm. En klasskompis och jag valde att gå och se "Hemkomsten" av Harold Pinter. Regi av Thommy Berggren. Det var aktörer som Allan Edvall, Jan-Olof Strandberg, Marie Rickardsson m.fl.
- Jag somnade som en sten i första akten! Andra akten såg jag och den var bra.
Vad är det som gör att alla pristagare måste vara så tunga och otillgängliga? Varför prisas dysterhet och tungsinne medan skratt och glädje ses som banalt!
Jag har läst Eyvind Johnssons "Nu var det 1914" men jag måste ändå säga att M. Keyes och andra i genren "chicklitts" är betydligt mycket roligare samtidigt som de också speglar samhällets problematik!
Visst är Harold Pinter en värdig pristagare, det tycker jag. Men jag skulle ändå vilja att Akademin efter prisutdelningen i år sätter sig ner och funderar på sin och litteraturens roll. Jag håller stenhårt på att litteraturen skall beskriva sitt område, men det skall göras tillgängligt för alla!
- har jag hört talas om människan? - kommer jag någonsin klara av att läsa vad pristagaren skrivit?
Vad gäller förra årets pristagare så kan jag svara nej på båda frågorna!
Men i år kunde jag svara ja! Jag hade hört talas om honom och jag har sett en av hans dramer uppsatta på Dramaten i Stockholm.
När jag klockan ett idag fick höra hans namn så flyttades jag tillbaka till hösten 1993 när jag läste på Kulturama i Stockholm. En klasskompis och jag valde att gå och se "Hemkomsten" av Harold Pinter. Regi av Thommy Berggren. Det var aktörer som Allan Edvall, Jan-Olof Strandberg, Marie Rickardsson m.fl.
- Jag somnade som en sten i första akten! Andra akten såg jag och den var bra.
Vad är det som gör att alla pristagare måste vara så tunga och otillgängliga? Varför prisas dysterhet och tungsinne medan skratt och glädje ses som banalt!
Jag har läst Eyvind Johnssons "Nu var det 1914" men jag måste ändå säga att M. Keyes och andra i genren "chicklitts" är betydligt mycket roligare samtidigt som de också speglar samhällets problematik!
Visst är Harold Pinter en värdig pristagare, det tycker jag. Men jag skulle ändå vilja att Akademin efter prisutdelningen i år sätter sig ner och funderar på sin och litteraturens roll. Jag håller stenhårt på att litteraturen skall beskriva sitt område, men det skall göras tillgängligt för alla!
legitimation i hemtjänsten
Jag har precis kommit hem från kommunfullmäktige. Man får alltid olika tankar och intryck med sig efter dylika aktiviteter. Idag var det framförallt Ole Borchs (Mp) motion om legitimation i hemtjänsten som jag funderar över. Ole argumenterade varmt för sin motion och sade att med en sådan legitimation skulle de äldre kunna känna trygghet eftersom de möter så många olika människor.
Jag tror att det kanske hade gett trygghet till några, men många skulle nog inte tänka på det. Däremot är det ju trevligt att man har en enhetlig namnskylt för att visa på sin professionen och arbetsgivare/vårdgivare. Men jag måste ändå säga att jag tycker att Ole Borrchs argument är att vända på problematiken! Vi har många timvikarier i kommunen, vilket innebär större genomströmning av personal. Att ge fler människor möjlighet till en fast anställning, skulle innebära ökad trygghet för äldre, ökad trygghet och stabilitet för all personal och en ökad trygghet för enskilda människor.
Tänk framförallt på alla unga människor som är mitt i skedet att bilda familj, en fast tjänst hade skapat ett mycket större trygghet.
Jag tror att det kanske hade gett trygghet till några, men många skulle nog inte tänka på det. Däremot är det ju trevligt att man har en enhetlig namnskylt för att visa på sin professionen och arbetsgivare/vårdgivare. Men jag måste ändå säga att jag tycker att Ole Borrchs argument är att vända på problematiken! Vi har många timvikarier i kommunen, vilket innebär större genomströmning av personal. Att ge fler människor möjlighet till en fast anställning, skulle innebära ökad trygghet för äldre, ökad trygghet och stabilitet för all personal och en ökad trygghet för enskilda människor.
Tänk framförallt på alla unga människor som är mitt i skedet att bilda familj, en fast tjänst hade skapat ett mycket större trygghet.
Samtal med media!
Jag älskar utmaningar! Att göra något som man tidigare inte gjort, spänning inför, nervositet, att samla sig! Det ger adrenalinkickar som ger energi för flera veckor framåt. Det har jag varit med om idag!
Jag har intervjuats av Lars Johansson från Dn. Han har uppdrag att bevaka västkusten. Jag skulle svara på frågor om varför Uddevalla pryder "löpen" med olika skandaler och affärer. Tanken var att lätta upp bilden som "skandalstad". Det försökte jag verkligen göra, för jag upplever inte staden som negativ. Jag ser kraften och viljan att förbättra. Vi är inte alla överens om hur vi skall gå till väga men utvecklingsbenägenheten är stor. Och i det är vi starka!
Intervjun kändes bra. Vi träffades på café Yerba och satt utomhus i höstsolen. Lars Johansson gav ett sympatiskt intryck, och fotografen Tommy Svensson kändes väldigt stabil och erfaren. Tyvärr var de väldigt trevliga och det är kanske lätt att luras med i. Så är det även i mitt yrke som förskollärare. Man skall vara personlig men inte privat!
Efter att vi skiljts åt så träffade jag på krönikör Ulf G Eriksson som menade att dessa två herrar som jag träffat är de bästa på Dn! Lars Johansson har tidigare varit Oslokorrenspondent och och Tommy Svensson är en mycket skicklig fotograf. Framförallt naturfotograf. Så nu fladdrar fjärilarna i magen igen.
I kväll skall jag via mailen få reda på vad jag sagt. Hoppas något var klokt!
6 timmar senare
Jag har precis läst artikeln. Den skall komma i pressen till helgen.
Det kändes som om sammanfattningen av mina synpunkter kring alla turer i Uddevalla togs upp rättvist. Det är alltid trevligt att träffa seriösa människor oavsett vad de jobbar med.
Jag har intervjuats av Lars Johansson från Dn. Han har uppdrag att bevaka västkusten. Jag skulle svara på frågor om varför Uddevalla pryder "löpen" med olika skandaler och affärer. Tanken var att lätta upp bilden som "skandalstad". Det försökte jag verkligen göra, för jag upplever inte staden som negativ. Jag ser kraften och viljan att förbättra. Vi är inte alla överens om hur vi skall gå till väga men utvecklingsbenägenheten är stor. Och i det är vi starka!
Intervjun kändes bra. Vi träffades på café Yerba och satt utomhus i höstsolen. Lars Johansson gav ett sympatiskt intryck, och fotografen Tommy Svensson kändes väldigt stabil och erfaren. Tyvärr var de väldigt trevliga och det är kanske lätt att luras med i. Så är det även i mitt yrke som förskollärare. Man skall vara personlig men inte privat!
Efter att vi skiljts åt så träffade jag på krönikör Ulf G Eriksson som menade att dessa två herrar som jag träffat är de bästa på Dn! Lars Johansson har tidigare varit Oslokorrenspondent och och Tommy Svensson är en mycket skicklig fotograf. Framförallt naturfotograf. Så nu fladdrar fjärilarna i magen igen.
I kväll skall jag via mailen få reda på vad jag sagt. Hoppas något var klokt!
6 timmar senare
Jag har precis läst artikeln. Den skall komma i pressen till helgen.
Det kändes som om sammanfattningen av mina synpunkter kring alla turer i Uddevalla togs upp rättvist. Det är alltid trevligt att träffa seriösa människor oavsett vad de jobbar med.
ibland vinner man
Jag vinner aldrig! Ja, nästan aldrig i alla fall. Jag vet att jag förra sommaren vann en påse daimkulor på Liseberg. Andra människor vinner ofta på olika lotterier, men inte jag. Min familj prenumererar på två bingolotter i veckan och har gjort det i 9 år, men vi vinner aldrig. Jo, en gång vann jag en bok på chili.se. Det var Liza Marklunds "Paradiset". Jag blev jätteglad! Men innan att jag läst boken lånade jag ut den till min pappa och då brann hans hus ner - och boken försvann! Men igår när jag kom hem från jobbet så låg ett tjockt kuvert till mig i brevlådan från Gudrun Sjödén. Jag hade vunnit en blus. Det var en svart blus med stora blommor på. Jag älskar Gudrun Sjödén och hade svarat på en bildfråga i hennes katalog för flera månader sedan. Och jag vann! Jag vet inte hur många som vann pris, men jag låtsas att jag är ensam om det.
Jag vinner aldrig! Men samtidigt kan man inte räkna bort chansen och möjligheten, för nu vet jag att ibland vinner man!
mitt parti
Jag vet inte om man får säga eller ens tycka så här, men jag är stolt över mitt parti!
Vi har haft några tuffa år i Uddevalla. Vissa saker har vi själva bidragit till, vissa saker tillskrivs oss utan att vi är inblandade. Men pressen och oron har speglats både utåt och inåt. Hela vårterminen kändes som en lång vandring i snöstorm. Men så kom sommaren!
När vi nu har samlats igen under hösten så är klimatet annorlunda. Vi har roligt och har bra politiska diskussioner igen. Vi hade möte i arbetarekommunens styrelse i onsdags och började diskutera en reklamskylt och vad som skulle stå på den. Idéerna haglade verkligen och den som man annars tycker är lite mossig, han riktigt sprudlade av idéer! "Vi slår en strike för rättvisan", "vi finns på din bana", "Vi sätter spärr för moderaterna" detta var några bra förslag som fanns i rummet. Kan ni gissa var denna skylten skall sättas upp?
Trots att vi varit utsatta för en mycket hård press så reser vi oss nu. Vi har lärt oss av vad som varit och blivit starka idet. Jag är stolt över mitt parti!
Vi har haft några tuffa år i Uddevalla. Vissa saker har vi själva bidragit till, vissa saker tillskrivs oss utan att vi är inblandade. Men pressen och oron har speglats både utåt och inåt. Hela vårterminen kändes som en lång vandring i snöstorm. Men så kom sommaren!
När vi nu har samlats igen under hösten så är klimatet annorlunda. Vi har roligt och har bra politiska diskussioner igen. Vi hade möte i arbetarekommunens styrelse i onsdags och började diskutera en reklamskylt och vad som skulle stå på den. Idéerna haglade verkligen och den som man annars tycker är lite mossig, han riktigt sprudlade av idéer! "Vi slår en strike för rättvisan", "vi finns på din bana", "Vi sätter spärr för moderaterna" detta var några bra förslag som fanns i rummet. Kan ni gissa var denna skylten skall sättas upp?
Trots att vi varit utsatta för en mycket hård press så reser vi oss nu. Vi har lärt oss av vad som varit och blivit starka idet. Jag är stolt över mitt parti!
4 oktober 2005
Valfrihet för små barn.
Vi står inför ett jättestort problem i Uddevalla. Vi har 160 barn i kö till barnomsorg i januari. Men vi har dessvärre inga lediga platser på befintliga förskolor och familjedaghem. Hur skall vi lösa den krisen?
Jag vet att föräldrarna redan från första stund planerat hur deras färäldraledighet skulle se ut. Många har tänkt börja jobba i januari, eftersom dagarna tar slut. Jag förstår den spänning som de känner över att inte veta hur terminstarten ser ut. Jag vet, för jag har precis varit i den fasen.
Men så gör då några från oppositionen ett utspel om hur bra allt blir med ökad valfrihet för barn och föräldrar. De tar upp Örkeljunga som ett exempel. För den oinvigde kan jag meddela att det handlar om att man upphandlar barnomsorg från egenföretagare. Egenföretagaren är sin egen intagningsnämnd och sin egen arbetstagare, arbetsledare och rektor. För detta får företagarna ca. 5000 kronor per barn med max 6 barn i gruppen. Jag är tveksam till denna formen av flera anledningar. Antagligen fungerar hemmen bra i många fall. Men där som de inte fungerar hur är det då med insynen? Hur är det när det är dags för upphandling igen, skall barnen flyttas runt till en annan person som är billigare? Var ligger tryggheten och stabiliteten?
Jag tror att vi kommer bli tvungna att uppna upp och bli mer flexibla för den mycket rörliga marknaden utanför offentlig tjänst. Men jag tror inte på att utsätta våra barn och föräldrar för den flexibiliteten.
Vi står inför ett jättestort problem i Uddevalla. Vi har 160 barn i kö till barnomsorg i januari. Men vi har dessvärre inga lediga platser på befintliga förskolor och familjedaghem. Hur skall vi lösa den krisen?
Jag vet att föräldrarna redan från första stund planerat hur deras färäldraledighet skulle se ut. Många har tänkt börja jobba i januari, eftersom dagarna tar slut. Jag förstår den spänning som de känner över att inte veta hur terminstarten ser ut. Jag vet, för jag har precis varit i den fasen.
Men så gör då några från oppositionen ett utspel om hur bra allt blir med ökad valfrihet för barn och föräldrar. De tar upp Örkeljunga som ett exempel. För den oinvigde kan jag meddela att det handlar om att man upphandlar barnomsorg från egenföretagare. Egenföretagaren är sin egen intagningsnämnd och sin egen arbetstagare, arbetsledare och rektor. För detta får företagarna ca. 5000 kronor per barn med max 6 barn i gruppen. Jag är tveksam till denna formen av flera anledningar. Antagligen fungerar hemmen bra i många fall. Men där som de inte fungerar hur är det då med insynen? Hur är det när det är dags för upphandling igen, skall barnen flyttas runt till en annan person som är billigare? Var ligger tryggheten och stabiliteten?
Jag tror att vi kommer bli tvungna att uppna upp och bli mer flexibla för den mycket rörliga marknaden utanför offentlig tjänst. Men jag tror inte på att utsätta våra barn och föräldrar för den flexibiliteten.