Vad skolan behöver...
Magnus hävdar att tack vare att Alliansen privatiserade en tredjedel av alla förskolor så är idag föräldrar nöjda med verksamheten. Saken är att förskolan har i alla undersökningar (både i SOM-undersökningar och i Uddevallas egna) varit högt rankad. Det var ju ett av våra argument emot galenskapen att privatisera så många förskolor på samma gång. Föräldrar och personal var väldigt nöjda med verksamheten och hade högt förtroende för det. Vi både bönade och bad att Alliansen skulle ta det varligt och bara privatisera några för att sedan utvärdera händelsen. Men Mikael Höglind satt på Rådhuscaféet och sade:
- Om man ska ta bort ett plåster så gör det mer ont om man gör det långsamt. Det är bättre att göra ett snabbt ryck. Sedan går smärtan över snabbt.
Vi var stolta över vår förskola när vi lämnade över 2006. Antal barn per personal var relativt låg och personalen hann med att se varje barn. Idag har den möjligheten försämrats radikalt. Dessutom vurmar Alliansen för en Kd-medlem som gör sig en förmögenhet på deras politik. Hans företagsidé innebär att barn som är födda i landet inte lär sig svenska förrän de börjar första klass. Jag har mött flera av dessa barn. Genom Alliansens politik äventyras barnens hela skolgång. Ett barn som lär sig språk innan 3 års ålder får det som förstaspråk. Efter det så blir det ett andraspråk. Och det tar tid, resurser och framförallt vilja att ta igen det som barnen som missar genom att inte gå i förskolan. Förskolans läroplan är väl anpassat för vad barn behöver då de ska börja skolan. Pedagogisk omsorg har inga riktlinjer alls.
Jag är förvånad över att när Alliansen pratar om valfrihet så pratar de bara om valfrihet för företagaren och utförare. Inte valfrihet i pedagogik! Inte en enda gång har jag mötts av att Alliansen vill prata om kvalitetssäkring och krav på innehåll. Nej, det kan ju mätas efteråt i en enkät…
Alliansen i Uddevalla har lyckats med sin mission.
Andel inskrivna barn i enskild regi (fsk) är 43% i Uddevalla jämfört med 19% i andra kommuner (sammanlagt)
Inskrivna barn per årsarbetare är i Uddevalla 5,6% jämfört med 5,3%
Andelen inskrivna barn i pedagogisk omsorg i Uddevalla är 8% jämfört med 3% (ålder 1-5år) Medan barn i åldern 5-9 år är 4% och i övriga kommuner är 0%.
I höstas gjordes en enkätundersökning som visade på alarmerande signaler från personalen i Uddevallas skolor. Allt fler känner att de inte klarar av att göra sitt jobb. De känner sig nedtyngda av arbetsuppgifter som lagts till och deras huvuduppdrag ”Undervisandet” blir lidande. I Uddevalla är 85,7% av de som gått ut nian behöriga till gymnasiet jämfört med 87% i övriga kommuner.
Det är svårt uppdrag att leda. För att leda bra måste man ha förståelse för verksamheten. Jacobsson är en person som lätt skulle kunna få med sig alla. Han är en ledarfigur. Men det gäller nu att han också börjar jobba och se de behov som finns i skolan.
SMS-inlägg
Ordbok...
Jag fick idag en ordbok för att kunna förstå skillnaderna i manligt och kvinnligt språk. Nu har jag ju aldrig och har inga planer på att sätta in kontaktannons. Men då är det ju bra att veta vad jag ska skriva.. Fast.. jag undrar verkligen vem som har gjort denna "ordbok"...
Ibland känns den inte stämma alls... Jag tror jag behöver prata med "någon"... Tur att jag sällan blir upprörd.. :-D
ORDBOK FÖR ATT ÖVERSÄTTA KVINNORS KONTAKTANNONSER:
40-årsåldern...................................49
Äventyrlig.......................................Har legat med alla
Atletisk...........................................Inga bröst
Alldagligt utseende..........................Muuuu.
Vacker............................................Patologisk lögnare
Känslomässigt stabil.........................Går på mediciner
Feminist...........................................Fet
Fri själ.............................................Knarkare
Vänskap i första hand.......................Före detta slampa
New-Age.........................................Kroppsbehåring på fel ställen
Traditionell......................................Inga blowjobs...
Öppensinnad....................................Desperat
Utåtriktad........................................Högljudd och jobbig
Professionell....................................Bitch
Fyllig...............................................Mycket fet
Kraftig benstomme..........................Otroligt fet
ORDBOK FÖR ATT ÖVERSÄTTA KVINNORS SVENSKA:
Ja................................................Nej
Nej..............................................Ja
Kanske.........................................Nej
Vi behöver....................................Jag vill ha
Vi måste prata...............................Du är i trubbel
Visst, gör så..................................Det är bäst att du låter bli
Gör som du vill...............................Du kommer att få betala för det här senare
Jag är inte upprörd........................Såklart jag är upprörd, din idiot!
Du är uppmärksam ikväll................Tänker du bara på sex?
ORDBOK FÖR ATT ÖVERSÄTTA MÄNS SVENSKA:
Jag är hungrig.........................................Jag är hungrig
Jag är trött.............................................Jag är trött
Jag är sömnig..........................................Jag är sömnig
Snygg klänning........................................Snygg urringning!
Jag älskar dig..........................................Jag vill ha sex nu
Jag har tråkigt.........................................Vill du ha sex?
Ska vi dansa?...........................................Jag vill ha sex med dig.
Kan jag ringa dig nån gång?......................Jag vill ha sex med dig.
Ska vi gå på bio?......................................Jag vill ha sex med dig.
Får jag bjuda dig på middag?....................Jag vill ha sex med dig.
Dom skorna passar inte klänningen...........Jag är bög
alla är glada...
När jag hörde de första mumlen om att det nog blir Löfvén så blev jag glad. Han känns som en trygg, stukturerad och stabil person.
Men det som förvånar mig är några av mina partikamraters glädje. För de har varit lika glada varje gång någon ny utsetts och lika förbannade varje gång den falerat..
Jag har noterat att en som sprang omkring med tröja med Mona Sahlin-tröja under kongressen, sedan var förste bödel att halshugga henne. Samma person stod sedan och hyllade Juholt över allt på jorden och sade att han var helt rätt för partiet. När Juholt sedan avgick sade han att det var rätt beslut... Personen i fråga fick möjligheten att utropa möjlig efterträdare och menade att VU-ledamoten som kallat läget i partiet för "exhibitionellt" vore rätt kandidat.
Nu föreslog VU att partistyrelsen skulle välja Stefan Löfvén som partiordförande. Det har nu partistyrelsen gjort.
Det innebär att fortfarande är "Alla glada"...
Mötet med Löfvén...
Jag träffade honom på Jobbkongressen 2009. Jag var där som extrapersonal för S i Väst. Jag sprang runt och fotograferade, gjorde intevjuer och letade reda på västsossar som skulle ge kommentarer i pressmeddelande. Det var hemskt roligt, men det var även jäktigt. Vid ett tillfälle under kongressen när jag kom in i plenisalen stötte jag ihop med Stefan Löfvén som gick med kaffe i en plastmugg av den brunvita sorten.
-Åh, så gott sade jag, hade du tänkt att bjuda mig på en kopp kaffe?
- Nja, inte direkt, sade han. Denna hade jag tänkt ta själv. Men hade jag vetat att du skulle komma så skulle jag naturligtvis tagit en kopp till.
- Nåväl, då får du ta och bjuda mig på kaffe en annan gång!
Stefan Löfvén skrattade och lovade återkomma med det.
Sedan pratade vi några gånger under kongressen. Han var hemskt trevlig att prata med. Mycket humor och värme. Under veckan som gick började jag bearbeta honom att komma på partibesök i Uddevalla. Han kollade sin kalender och sade att efter löneavtalsrörelsen skulle han mycket väl kunna tänka sig att komma till Uddevalla. Jag fick mailadress till hans sekreterare för att göra upp om tid och program.
Jag och Jan-olof Andersson som är lokal ordförande i If Metall gjorde upp ett schema för honom och vi bokade in fredagen den 23 april 2010 för hans besök. Dessvärre drog löneavtalen ut på tiden och vi fick boka av det datumet.
Nu väntar jag då på att han ska komma till Uddevalla och bjuda mig på det försenade kaffet... Han pekas nu ut som nästa partiordförande av media och i olika bloggar. Jag tror på det!
Jag tror att han kommer bli nästa ordförande för socialdemokraterna. Och jag tror att han blir bra ordförande!För att citera en god vän och partikamrat så är Löfvéns styrkor:
Han är klok, pragmatisk och trevlig. Dessutom kan han arbete och näring.
nya vägar...
Jag ser just nu på Sex and the city, den första filmen. Och funderar på hur jag hamnade där framför tvn…
Jag har alltid avskytt det ytliga. Jag längtat efter ett mer samhällsengagemang hos människor. Jag har jobbat, strävat, kämpat och slitit för ett mer jämställt samhälle. När det varit som mest intensivt har jag arbetat 18 timmar per dygn för att vara påläst, engagerad och inspirerande i samhällsengagemanget. Jag har under många år valt bort vänner, semester, nöjen för att jag trodde att jag hade ett högre mål! Jag ville vara seriös, klok och betyda något.
Men gjorde jag verkligen rätt val?
För ett år sedan var jag av med alla mina politiska uppdrag. Vissa var frivilliga avgångar - andra inte.. Första tiden var jag nog i chock. Var skulle jag nu ta vägen med min seriositet och klokhet? Jag klättrade på väggarna, sprang i ekorrhjulet.. för att hitta en ny plattform för att komma framåt..
Jag hade i många år valt att inte ta itu med saker jag borde tagit itu med. Nu hade jag inget val längre. Hade ingenstans att gömma mig! Jag var tvungen att se mig själv och mina egna önskningar. Hitta mig själv!
Ett år har gått och mycket vatten har runnit under broarna. Så mycket har hänt! Jag har nu i en månad varit sjuk. Men jag har hittat mig själv, mår bättre än någonsin. Är närmare mina syskon och min mamma än på många, många, många år. Och i kväll när jag ser på Tv. När jag ser Sex and the city kommer jag ju på att jag hittat min egen Mr Big. Han som jag väntat på i hela mitt liv.
I höstas var jag dagens gäst i Radio Väst p4. Jag var helt oförberedd på att bli dagens gäst. Jag hade trott att jag skulle prata om en modemässa. Men fem minuter före sändning frågade de om jag kunde hoppa in som gäst. – Naturligtvis, sade jag!
Och genom det beslutet frångick jag allt jag tidigare stävat mot. Jag lät mig vara oseriös. Nästan hela programmet gick ut på att jag älskar skor. Om man tar undan kängor och trista dojor/sandaler så har jag väl ca 54 par skor med klackar. Trots att jag försökt undvika allt glamoröst i många år, så har jag i hemlighet samlat på mig så många par skor. Vad har det stått för?
Men ju mer avslappnad jag blivit i mig själv. Ju längre från strebern jag glidit desto mer har jag börjat älska det enkla, avslappnade och glamorösa livet. Att bara gå ut med en väninna och ta en drink. Att bjuda hem vänner på middag. Att gå hand i hand på Strandpromenaden med sitt livs kärlek. Det livet lockar allt mer.
Men just i kväll sitter jag ensam framför tv:n och ser på en film med allt jag tidigare undvikit. Glamor, kärlek och ytlighet. Men vet du.. jag älskar det!
en fundering...
Eftersom vi i tre, av varandra oberoende, opinionsundersökningar hamnat runt 24% så är partiet i enorm kris. Det gäller för alla socialdemokrater att göra sitt absolut yttersta för att lyfta partiet. Då finns inte utrymme för chansningar och lögner.
Men det är då min fundering kommer in. År 2006 jobbade jag som politisk sekreterare i Västra Götalandsregionen. Jag älskade det jobbet och fick under S-kongressen 2009 rycka in som extrapersonal i det jobbet igen. Under de perioderna skrev jag massor av underlag och faktagranskade åt de förtroendevalda. Var fanns de personerna när det gällde Juholts tal på Folk och försvar? Hade ingen av alla socialdemokraternas politiska tjänstemän faktagranskat talet? Det borde de ha gjort. Det är ju nästintill tjänstefel att inte granskat det.
Eller kan mitt partis längtan att förnya partiet och bara anställa unga akademiker som levt livet långt ifrån politiken varit en felsatsning? Visst behöver partiet förnyas och många gamla personer bytas ut. Men vi har ju även väldigt många duktiga unga tjejer och killar som varit politiskt aktiva samtidigt som de studerat. För hur ska vi kunna ha en röd tråd i politiken ifall de som jobbar med det politiska materialet inte känner till partipolitiken?
Vi har mycket att jobba med inom socialdemokratin. Vi behöver förnya partiorganisationen, vi behöver föryngra oss. Vi behöver debattklubbar inom partiet där de som tänker "annorlunda" ses som tillgång och inte hot. Ska vi bli ett 40% parti igen måste vi acceptera att olika åsikter lyfts. Vi måste våga diskutera viktiga samhällsfrågor. Om någon säger Ja till Rot och Rut så innebär inte det inte att han/hon är smygmoderat. Det innebär att den socialdemokraten har en annan ingång i den frågan än vad en nej-sägare har. Betänk också de internationella influenserna. I Finland var det de facto socialdemokraterna som införde Rut...
Att bara såga Juholt och ge honom ansvaret för det låga opinionsläget är fel. Det är det få som gör. Men det är inte heller några få personers fel eller ansvar som gjorde att Juholt fick gå. Som jag ser det så var några personer i VU extra rakryggade och insåg partiets kritiska läge. Som effekt av det valde Juholt att avsäga sig ordförandeskapet.
Men att det är ett sargat parti kan alla vittna om. Inte minst vittnar alla läckor till media detta. Människors frustration över att inget händer, att ingen lyssnar, att det är låsta läger gör att man söker sig andra vägar att nå ut med sina egan synpunkter. Detta hade aldrig skett ifall partikulturen hade varit frisk. Hade den interna debatten varit välfungerande så hade ingen haft behov att hemligt berätta till media.
Vad händer sedan?...
Samtidigt undrar jag ifall vi har rätt att lägga skulden på honom. Jag tror inte det! Ska vi lägga ansvaret på kongressen då? Eller på valberedningen?
Nej - problemet är större än så.
Det är fel inom hela mitt underbara parti. Vi har alltför länge hukat under ansvaret att ta itu med stora samtidiga frågor. Vi har backat för att göra vår hemläxa som vi lovade att vi skulle göra efter valförlusten 2006. Vi var tvungna att ompröva vår politik, vår organisation och hela strukturen på hur vi framför vår politik. Men det blev snabbt låsta läger inom partiet och vi klarade inte av att göra det arbetet.
Nu har vi offrat ännu en person för att vi som parti varit fega.
Snart får vi besked om vad Juholt tänkt säga på presskonferensen.
Men vad händer sedan? Vem vågar ta vid? Hur kommer partiet agera?
En bok…
Jag har länge drömt om att skriva en bok. Men mitt ständiga dilemma är att jag har svårt för att fokusera på en enda sak. Jag vill göra allt – vilket resulterar i att det blir pannkaka av allt jag tar mig för. Dessutom verkar det som om jag retar på mig människor som inte trivs med kreativa människor runt sig. Men det är svårt att ändra på den man är. Huvudsaken är ju att jag inte blir bitter – Hu jeda mig!
Men jag låg och läste här för någon dag sedan när min gode vän Stefan knackade på dörren med bok och choklad. Jo, för sjuklingar ska ha presenter… ;-)
Det var bra att han knackade just då, för då fick jag satt ord på det jag funderade över. Då minns man ju mycket lättare det man tänker. Fast samtidigt är det kanske tur att jag inte sätter ord på ALLT jag funderar över. Tyvärr är väl standarden på mina tankar något varierande..
Men häromdagen låg jag utsträckt på min härliga dubbelsäng och började läsa en deckare av Helene Tursten som handlar om Irene Huss. Det var en av julklappsböckerna från Stefan förresten. Men så började jag tänka på hur konventionella alla deckare är. De följer samma slags mönster. I stort sett är det så att en manlig författare skriver om manliga kriminalinspektörer, deckare eller andra former av manliga hjältar som alla har dåliga hemförhållanden. Kvinnliga författare brukar ha en kvinnlig hjältinna som till skillnad från de manliga kollegerna har bra privatliv. Undantaget är väl Donna Leon och hennes kommissarie Brunetti? (och ja.. Camilla Läckbergs alster)
Eftersom jag avskyr principer och det konventionella såå började jag fundera över hur en annan form av deckare.
Jag vill skriva en deckare med läskiga äventyr och en manlig polisinspektör som är superbög. Det hade varit så roligt att få skriva en text som bryter mot alla normer. Jag lovar… jag har många härliga förebilder som skulle kunna hjälpa mig att skapa denna inspektör. Att få gestalta hans normbrytande, följa det fega baktaleriet som så många av oss råkar ut för. Att få låta honom ställa sig framför de fega kollegerna som gjort sig lustiga på hans bekostnad. Men även få följa honom ut på krogen med hans vänner. Där det är darling-prat i bästa ”Helt hysteriskt” stil.
Men tyvärr blir det nog aldrig en sådan bok… Det är en härlig bokidé som jag skulle njuta av att få läsa. Men jag skulle inte kunna komma på ett hållbart brott, som sedan luskas ut. Men jag är övertygad om att min hjälte. Den homosexuelle med strålande intellekt och integritet skulle gjort succé i bokhyllorna. Allvarligt talat är jag ju till och med så inkompetent att jag inte kan skriva själv ens. Jo, så är det ju sagt bakom ryggen i några år. Så hur skulle jag kunna skriva en bok?
Tur att jag inte är bitter… ;-)
Modern sjukvård…
(Vill poängtera att jag inte vet när jag var sjukskriven senast...)
Jag har idag varit sjuk i sju dagar. Enligt min arbetsgivare måste jag nu komma med bevis att jag är sjuk för att få ut någon sjuklön. Därför ringde jag idag till min vårdcentral.
Jag visste att de öppnade kl 08.00 men ville lämna barnen till fritis innan jag ringde. Därför slog jag numret först 08.15! Dumt gjort! Som många moderna vårdcentraler har de en uppringningstjänst som heter TeleQ. En vänlig röst berättade i telefonen att de hade en ledig tid ca 09.55 som jag kunde boka. Sagt och gjort jag tryckte 1:or i önskad mängd och lade sedan på. 10:12 ringde min vårdcentral upp mig med en besvärad sjuksköterska i luren.
Jag förklarade mitt ärende snabbt. Jag hade veckan innan ringt dem och berättat att jag haft 40 graders feber i tre dagar med tillhörande monsterhuvudvärk och trötthet. Då hade tipset varit att det nog var influensa jag drabbats av vilket inte behandlas. Jag sade att nu var nog febern borta, men jag har enorm hosta med knaster i luftrören och en enorm matthet.
- Jo, sade hon i luren, får du inte sova för din hosta så blir man ju trött. (jasså???)
Men så beklagade hon och sade att alla läkartider för dagen var ju slut. Men om jag ville kunde de skriva ut hostmedicin åt mig och skicka receptet till apoteket. (Om det nu är så lätt att skriva ut hostmedicin så undrar jag varför det ligger på recept?) Jag som hostat lungorna av mig i flera dagar nu tyckte ändå att det var bra att få någon lindring.
- Men, sade jag och var ovanligt grinig, jag tycker att det är konstigt att jag som ringer kvart över åtta, får en uppringningstid 09.55, inte kan få en läkartid idag! I morgon måste jag ha ett läkarintyg på att jag är dålig!
- Vill du träffa en läkare så kan jag boka in dig på akutjouren efter kl 17.00. Men de kan inte sjukskriva!
- Kan de inte sjukskriva mig om jag kommer dit för att jag behöver ett läkarintyg, frågar jag? Vad ska jag då dit och göra? Då måste jag ju ändå gå till er i morgon!!!
- Okej, då bokar jag inte in dig. Vi har dessvärre också en läkare som är sjuk här så det göra tt tiderna tog fort slut. Men ring i morgon prick klockan 8! Det är många samtal som hinner ringas mellan 08.00 och 08:15.
Jag lovade att ringa på sekunden 08:00 i morgon bitti. Men nu står jag med nästa dilemma.
Jag ska ringa i morgon klockan 8:ish. Då kommer den vänliga rösten ge mig en tid för uppringning. Den kommer jag tacka ja till och invänta att få boka läkartid. Har jag tur så får jag en läkartid i morgon eftermiddag…
Sedan är det ju mötet med läkaren som är svårt. Tänk om han säger till mig:
- Nej du lilla Louise, du är allt en sillmjölke som inte gått till jobbet idag. Du är frisk som en nötkärna!
- Nej, nej, svarar jag, jag är sjuk, Host host! Prosit!
- Icke sa Nicke, sa läkaren, lite hosta har ingen dött av (fast det vet jag att det har gjort!)
Då står jag där som en simulant. Utan sjukskrivning, med hosta och rasselrossel i halsen! Hur gör jag då? Ska jag åka till jobbet klockan 8 och invänta samtal och läkartid därifrån. Utifall jag anses vara frisk! Eller ska jag ta en semesterdag så att jag är hemma lagligt? Men då är problemet att det ska ju alltid ansökas om det i förhand – inte i efterhand. Dessutom begriper jag inte hur kommunens tidsrapporteringssystem fungerar så det blir också krångligt..
Nu sitter jag här med tät näsa, svett längs ryggraden, ingen matlust och hosta. Det känns som om jag gör fel hur jag än gör! Hjälp!
Kick off...
När jag slutade med politiken fick jag lite luckor i min kalender. Min son ville börja spela fotboll och det behövdes ledare. Som barn spelade jag en del fotboll med grannarna på Herrestadsfjället. Mig satte de alltid som back.
- Louise, du är så duktig på att sparka motståndarna på benen så du får försvara målet.
Jag var så lycklig att få vara med och spela fotboll med grannpojkarna som var 3-4 år äldre att jag tog uppgiften på fullaste allvar. Många blåmärken utdelades av mina fötter på den fotbollsplanen under några somrar. När matchen var över brukade vi åka tillsammans upp till Gråtås (en insjö på fjället där filmen "Sjön" är inspelad) och bada tillsammans.
Många år senare tänkte jag ta upp mina fotbollskunskaper igen och började träna med Oddevolds damlag. Första träningen tog jag ut mig totalt redan på uppvärmningen. När vi sedan skulle trixa med bollen mellan oss var jag totalt lost. Nicka till varandra? Shit, det var svårt det..
Andra träningen var planerad med boxercise. Det var iof övningar som jag klarade av galant. Jag har bra grundkondition och är relativt stark. Men efter passet blev jag något så magsjuk att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Magsjuka i kombination med rejäl träningsvärk är inte något som jag rekommenderar. Efter dessa två pass kom jag på att jag nog är lämpad bättre för andra uppgifter i livet.
Men så kom då tiden i livet då sonen skulle spela fotboll. Jag ställde snabbt upp som ledare med ansvar för administrativa delar. Men så kände jag att jag nog borde gå en enkel tränarutbildning för att kunna vara behjälplig på fler sätt. Jag anmälde mig till utbildningen Avspark. Vilket är första tränarutbildningen. Den var uppdelad på två tillfällen på 3,5 timmar vardera.
Första gången var en söndag och jag kom dit i joggingskor och gympakläder. Jo, för ombytta skulle vi vara hade jag förstått. Jag var lite trött för jag hade varit ute kvällen innan med några vänner på lokal. Men jag tänkte ju att jag suttit på möte förr med lite gammal fylla i kroppen.
Vi möttes i samlingssalen och fick fylla i papper om våra förväntningar om utbildningen. Vi satt där nog i en timma innan utbildaren Stefan sade att det var dags för oss att äntra planen.
Jag tänkte nog att han skulle visa oss lite saker. De andra som som gick utbildningen var gott taggade inför uppgifterna. Vi var sex personer som gick utbildningen. En tjej till och hennes son, det var jag och det var tre killar som hade samma träningsgrupp. Förutom sonen var vi andra i samma ålder.
När vi kom ut på planen var det som om vi släppt kalvar på grönbete. De tre killarna kutade runt och lekte med bollen.
- åh, jag kan knappt se en boll utan att vilja trixa med den, sade en av dem.
utbildaren Stefan sade åt oss att värma upp med bollarna och jag funderade allvarligt på att gå därifrån... Skulle jag springa med en boll - själv? Trixa? Hur fan gör man det?
Jag morskade upp mig och joggade med bollen en smula. Bollkontroll kan man knappast beskylla mig för att ha. Att springa med bollen på ett Louise-vis innebär att foten skjuter bort bollen och jag springer efter. De tre killarna höll bollen på någon meters avstånd hela tiden.
Sedan var det dags för oss att dela upp oss två och två. Stackars Ola! Han fick stå ut med mig i övningarna. DEt var flera gånger som han frågade - Louise, hur gjorde du det. När bollen skruvade iväg sig åt olika håll..
Nåväl! Jag klarade av utbildningen och fått hålla lite träningar med de 30 st 8-åringarna. Jag är inte så jäkla bra på övningarna. Men jag kan ryta åt barnen i alla fall så att de tystnar... Har faktiskt fått beröm av några föräldrar över att jag får barnen att lyssna. Hade jag kunnat lära dem lite fotboll också så hade ju det inte gjort något.
Men nu ska jag på avspark inför året. Kanske hittar jag lite motivation att fortsätta...
Liten del av min skosamling..
Liten del av min skosamling..
Min duktige son har rullat köttbullar i kv...
Min duktige son har rullat köttbullar i kväll.... Mums!
att vara bloggare...
Jo, jag vill med bestämdhet hävda det!
Jag blev precis uppringd av radio väst som ville ha kommentarer om socialdemokratiska fallet i SIFOs opinionsundersökning. Var fjärde väljare kan tänka sig att rösta på S. Under Mona Sahlins första tid var vi runt 40%. Och hon fick då kritik..
Jag var inte riktigt uppdaterad på opinionsraset utan jag bad henne ringa upp 10 minuter senare. Men efter snabbgenomgång av media, bloggar, hemliga gruppers inlägg och telefonsamtal till en god vän så var jag förberedd på hennes frågor.
Hur ska vi bli ett statsbärande parti igen måste vi fråga oss själva. Vi måste nu vara ärliga och våga vara självkritiska. Detta duger inte längre. Vi uppfattas som dryga, självgoda, omoderna, idéfattiga! Om vi vågar se oss själva med väljarnas ögon. Om vi skapar en gemensam bild. Då är det också lättare att starta ett förändringsarbete. Skillnaden mellan att vara högersosse eller vänstersosse är minimal.- Men skillnaden mellan att vara konservativ eller progressiv är enorm... Vi måste utmana oss själva!
Juholt kommer åka landet runt för att göra avbön. Men vilka kommer han framförallt möta? Jo, partifolk!
Det är ju bra att möta sina egna. Men vad kommer det ge för avtryck? Kommer han klara av att möta kritiken som faktiskt existerar? Eller är det ett väckelsemöte där vi alla ska mässa att Juholt är större och de som inte är med oss är emot oss?
Har haft fyra otroliga dagar. Från värsta ...
Har haft fyra otroliga dagar. Från värsta skeptikern till fullt troende... Ibland känner jag att jag är alltför lätt att påverka. Jag har gått utbildning till instruktör i spädbarnsmassage. Jag har verkligen inte trott på detta. Jag har tänkt att vi når fel målgrupp och inte de som vi borde möta. Men jag har nu fått upp ögonen för massagens möjligheter. Det har varit fantastiska dagar där jag mött människor som man känner blivit vänner för livet!
Jag skäms…
Jag har flera gånger denna sommar tänkte skriva en text om frustrationen om att ingenting händer. Nyhetstorkan har varit enorm. Min föresättning om att skriva en ny text varje dag har gått om intet då det är svårt att ha åsikter när inga utspel görs..
Via twitter, facebook, krönikor, nyhetsartiklar och samtal med vänner och bekanta brukar jag få underlag till nya tankegångar och funderingar. Men i sommar har jag nog gått in i en mental dvala. Inte en enda text har jag kunnat producera…
Men så kom den stora katastrofen i fredags. Förs brisserade en bomb vid regeringsbyggnaden. Strax efter det nämndes det skjutningar vid en ö utanför Oslo. Ganska snart pratades det om att dessa två händelser hängde ihop. Nu, två dagar senare, vet vi mer. Polisen spekulerar i att bomben bara var en sidomanöver för det huvudsakliga dådet. Dödsskjutningarna på Utöya var huvudmålet. Som det ser ut idag åkte en eller två män till ön och kallblodigt sköt ner unga människor som samlats för en vision om ett bättre samhälle. Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade anordnat ännu ett sommarläger på ön. Denna ö som norske statsministern Jens Stoltenberg bevistat varje år sedan han själv blev politiskt engagerad. Chocken har inte ens gripit tag i oss ännu efter detta hemska dåd. Chocken är alltför stor att det kommer ta tid innan vi förstår omfattningen av vad som hänt. När sedan vi förstår det kommer många förlamas och mardrömmarna griper in. Det hände nu på ett politiskt ungdomsläger. Var kommer ondskan attackera härnäst? Vart kommer jag våga låta mina barn få åka? Vilka läger kommer kommer vara fredade från detta svarta, onda, hemska?
Jag kommer aldrig önska att nyhetstorkan försvinner. Inte hade jag kunnat ana att minst 92 personer kommer mördas i Oslo. Inte hade jag kunnat tro att nyhetstorkan skulle ersättas av att Amy Winehouse tagit livet av sig i en överdos på lördagseftermiddagen.
Jag längtar tillbaka till veckorna i nyhetstorkans tid.
med en dåres envishet...
.. tror jag på socialdemokratin. Jag är övertygad om att ideologin är den bästa grunden för att bygga ett bra samhälle. Men jag är medveten om att ideologin ibland sammanblandas med tidigare fattade beslut. Det är som religion och tradition blandas samman och det blir svårt att bena i vad som är vad..
Men under hela 1900-talet arbetade S för att de allra flesta skulle få det bättre. Idag har den socialdemokratiska politiska retoriken tippat över till att mest inrikta sig mot de som har det allra sämst. Men om 90 % av skattekollektivet känner att de får betala för de 10% sämst ställda - då backar vi valen. Om 90% av skattekollektivet känner att de vinner på en socialdemokratisk politik. Ja, då går i framåt. Det är enkel matematik! Men tydligen är det svårt att våga stå för det.. Speciellt sedan många inom medelklassen fått det så mycket bättre.
Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja, vänder sig i dagens DN mot en strategi som går ut på att locka väljare med olika sockrade budskap.
– Vi ska inte erbjuda förmåner till så många grupper som möjligt. Hederligt argumenterad politik håller ihop. När vi säger att vi vill satsa på vård, skola och omsorg för att det finns brister, måste vi också säga att vi får betala för det i form av skatter.
Jag anser att det är ett galet resonemang. Hur ska vi överhuvudtaget kunna vinna val när vi inte vågar stå för att människor ska få det bättre? Att de allra flesta är beredda på att betala skatt för skola, vård och omsorg vet vi. Men de vill inte betala för ett samhälle där det lönar sig att inte jobba. Där måste vi vara tydliga i vår retorik. Vi har en bra politik för att ta hand om de som inte klarar av att inte jobba. Men vi måste förtydliga att alla - och vi menar alla - måste bidra till det samhället.
Triggad...
Jag har hela mitt liv varit övertygad om att jag inte är någon tävlingsmänniska. Eftersom jag varit usel i alla sporter har jag inte trott mig ha några tävlingsgener. Men jag har den senaste tiden förstått att jag är en utpräglad tävlingsmänniska.. En god vän till mig sade i vintras när vi satt på en restaurang i Göteborg:
- Louise, du är ju en tävlingsinriktad kontrollbitch. (han är en av mkt få som får säga så till mig)
Men hans ord gjorde att jag började tänka efter vad jag triggas av. Och jag kanske kan hålla med om att vissa delar stämmer...
1 ) Jag är värsta badkrukan (förstår inte alls faschinationen av att bli nerkyld av havsvatten) Men triggades av utmaningen att bada i oktober. Vem som kommer först i vinner sades det vilket jag hakade på.
2) kanske inte så bra.. Men ölhävartävlingar vinner jag...
3) utmanades att lära mig 100 bosniska ord för att en kompis skulle sluta röka - vilket jag var på god väg att klara när han blev dålig och lade av med rökningen på grund av det.
4) Cyklade med några till Lane häromdagen. Gillar inte att cykla egentligen, men var ju tvungen att ligga först i ledet...
5) Får jag en fråga om jag kan göra något så svarar jag alltid ja. Det är så härligt utmanande att testa sina egna gränser. Hur många bollar kan jag jonglera med..
6) Hade samverkansdag på jobbet. Vi skulle köra Gocart.. I slutracet låg jag tvåa hela tiden... Fram till sista kurvan då chefen körde om mig.. Jäklar vad arg jag var efteråt...
7) ja.. och så lite fler händelser..
Jag börjar nu förstå lite mer om hur jag fungerar.. Jag behöver utmaningar och mår bra av att triggas..
politikens dilemma...
Reinfeldt menar att de har gjort överenskommelser med Mp i den viktigaste frågan för att kunna isolera Sverigedemokraterna - nämligen asylpolitiken.
Nu är han kritisk till Juholts agerande som han anser öppnar upp för Sd. Flera gånger har vi kunnat läsa i tidningar om att det sker hemliga överläggningar mellan regeringen och Sd - eller Socialdemokraterna och Sd.
Ingen vill stå för att det sker samtal mellan detta främlingsfientliga parti.
Men det är väl det som är politikens dilemma just nu. Regeringen vill driva igenom sin politik, oppositionen vill stoppa förslagen och i båda fallen behövs en majoritiet för att klara av det. Då står ett demokratiskt valt parti och väntar på att bli uppvaktade. Hur de röstar i riksdagen är avgörande för vilken väg Sverige kommer att ta.
Tidigare har Socialdemokraterna styrt i minoritet. Det har ofta gått bra. Inför varje större fråga har vi förhandlat med olika partier. Nu är den dörren stängd på många sätt. Alliansen är låsta i sina egna interna överenskommelser - de primära är att hålla samman regeringen. Oppositionens tre partier S, V och Mp hade inför valet en egen valplattform och polariseringen åt höger skapar en polarisering åt vänster. Kvar som vågmästare är Sd utan några överenskommelser alls.
Jag hörde dagen efter valet en valanaltiker berätta att när de nationalistiska partierna väl kommit i riksdagen i andra länder så har de gjort det för att stanna. Vi måste inse det och lägga upp en tydlig stategi för hur man hanterar frågan. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och tro att de bara försvinner. Som det nu är så blir agerandet otydligt.
Almedalsveckan...
Idag börjar Almedalsveckan. För alla politiskt intresserade är denna veckan likställd med sk pilgrimsvandring. Alla bör någon gång besöka den för att få uppleva nerven i svensk politik. Det som skulle vara ett mellanår där intresset för att delta i Almedalen skulle vara svalt. Har i stället blivit mer uppschaussat än tidigare. Det är trots allt mycket som händer just nu. Miljöpartiet har fått två nya språkrör som vill positionera sig debatten och vara opinionsbildare. Maud Olofsson har meddelat sin avgång och vilken väg kommer Centern nu ta. Dessutom är det första gången som Sverigedemokraterna deltar på samma villkor som de tidigare etablerade riksdagspartierna. Vad de kommer leverera vet ännu ingen.
Håkan Juholt är en retoriskt duktig talare. Men vilket budskap kommer han ge? I veckan gjorde Ylva Johansson ett upprop för jämställdhet inom socialdemokratin. Kommer han ge besked om det. Dessutom har Tankesmedjan ett seminarium om socialdemokratins väg. "Har S och LO en gemensam framtid" torde ju vara ett intressant seminarium. Jag bara önskar att man hanterar den frågan med värdighet då det finns för och nackdelar med båda vägarna.
Själv är jag dock inte på plats i år. Jag tar semester i min solstol och hoppas på strålande väder!