med en dåres envishet...


.. tror jag på socialdemokratin. Jag är övertygad om att ideologin är den bästa grunden för att bygga ett bra samhälle. Men jag är medveten om att ideologin ibland sammanblandas med tidigare fattade beslut. Det är som religion och tradition blandas samman och det blir svårt att bena i vad som är vad..
Men under hela 1900-talet arbetade S för att de allra flesta skulle få det bättre. Idag har den socialdemokratiska politiska retoriken tippat över till att mest inrikta sig mot de som har det allra sämst. Men om 90 % av skattekollektivet känner att de får betala för de 10% sämst ställda -  då backar vi valen. Om 90% av skattekollektivet känner att de vinner på en socialdemokratisk politik. Ja, då går i framåt. Det är enkel matematik! Men tydligen är det svårt att våga stå för det.. Speciellt sedan många inom medelklassen fått det så mycket bättre. 

Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja, vänder sig i dagens DN mot en strategi som går ut på att locka väljare med olika sockrade budskap.
– Vi ska inte erbjuda förmåner till så många grupper som möjligt. Hederligt argumenterad politik håller ihop. När vi säger att vi vill satsa på vård, skola och omsorg för att det finns brister, måste vi också säga att vi får betala för det i form av skatter.

Jag anser att det är ett galet resonemang. Hur ska vi överhuvudtaget kunna vinna val när vi inte vågar stå för att människor ska få det bättre? Att de allra flesta är beredda på att betala skatt för skola, vård och omsorg vet vi. Men de vill inte betala för ett samhälle där det lönar sig att inte jobba. Där måste vi vara tydliga i vår retorik. Vi har en bra politik för att ta hand om de som inte klarar av att inte jobba. Men vi måste förtydliga att alla - och vi menar alla - måste bidra till det samhället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback