En lördag med brandövning

Igår var jag ute på lokal tillsammans med mina två svägerskor. Vi gick ut vid 23-tiden och kom in efter en kort stund i kön. Stället var nog halvfullt men fylldes på successivt. Då att vi varit där i en halvtimma så börjar plötsligt brandalarmet ringa - inte direkt högt! Det var snarare att jag funderade över - vad är det som låter egentligen? Jag tittade upp och såg den röda brandklockan slå. Jag tittade runt bland alla gästerna, men ingen registrerade brandalarmet!!! Ljuset var fortfarande släckt, musik dånade ur högtalarna, ingen information... Min hjärna började gå igång på mantrat: Hisingenbranden, Hisingenbranden, Hisingenbranden, Hisingenbranden...... Jag sade till min ena svägerska att vi måste gå ut, hon hade kollat var närmsta nödutgång fanns, sedan tog jag ett hårt tag om min andra svägerskas handled (hon stod inbegripen i ett djupt samtal med en träningstjej) drog henne till mig och sade: -Nu går vi ut! När vi kom till utgången, var en vakt precis på väg att stänga dörren. (Alla nödutgångar var stängda) Vi var de enda som gick ut och efter en stund slutade brandalarmet att tjuta. När vi gick in igen så frågade jag en vakt om vad som orsakat alarmet och fick reda på att en branddörr öppnats.
Detta var första gången som jag varit med om att ett brandlarm startat när jag varit ute på lokal, men jag hade nog trott att organisationen kring ett brandalarm skulle vara bättre. Speciellt efter Branden på Hisingen! Hade det inte varit rimligt att musiken stängts av och att någon hade informerat om vad som hände? Igår var det ingen fara, men nästa gång? En timma senare var lokalen så fylld av människor att jag knappt kunde röra på mig, det var inte längre roligt att vara där. klockan 00.35 sade jag till mina svägerskor att jag var trött och ville gå hem. Jag hade en mycket trevlig kväll men var lättad när jag väl var hemma i min mans famn. För faktum är att brandalarmet och agerandet kring det, gjorde att jag kände det svårt att andas. Brandkatastrofen på Hisingen kommer för alltid vara aktuell för mig, därför blev jag bekymrad över att ingen annan i lokalen reagerade över en sådan katastrofsrisk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback