louisepersson

Just nu pågår debatt om beslutet att homosexuella som ingått partnerskap skall få välsignas i kyrkan. Beslutet tycker jag är bra! Jag tycker att det är ett steg i rätt riktning till att alla som vill skall få gifta sig i kyrkan. För mig är det självklart! Jag minns 1999 i juli när jag stod vid altaret och prästen vigde mig och min man. Tårarna rann, både hos oss och min mamma. Min syster sjöng "kärleken förde oss samman". Detta var en dag som jag alltid kommer att minnas. Vi genomgick en ritual som många före oss gjort. Alla som samlats i kyrkan visste vad det handlade om, alla kunde koden! (förutom en kd-kompis som aldrig bevittnat ett bröllop i svenska kyrkan tidigare - bara frikyrkans. Han tyckte för övrigt att det var ett kul studiebesök!)
Denna dag i juli hade jag möjlighet att få vara med om för att jag var kär i en av motsatt kön. Hade jag varit kär i en av samma kön, då hade kyrkans dörrar varit stängda för oss. Detta har jag svårt att acceptera! Kyrkans dörrar skall vara öppna för alla!
Just nu skriver olika präster på ett protestbrev mot beslutet om att välsigna homosexuellas partnerskap i kyrkan. För mig utgör detta en stark motsägelsefullhet mot bibelns budskap om kärleken. I Korintierbrevet står det uttryckligen att: Nu återstår de tre , tro hopp och kärlek och störst av allt är kärleken!