louisepersson

Idag har jag suttit på primärvårdsjouren i Uddevalla med min son på 20 månader. Han har utslag över hela kroppen som sprider sig mer och mer. Vi ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade oss att åka dit för att utesluta eventuell scharlakansfeber. Då jag har varit stort sett orörlig i tre veckor med inflammation i ryggen anmälde jag mig också i kassan. När vi väntat i 1 timma och 40 minuter, och tre primärvårdspatienter kommit in så gick vi till luckan och frågade ifall det snart var vår tur. Nåväl, efter en stund till så fick vi komma in i undersökningsrummet. Jag och min son fick komma in samtidigt -så det var ju bra. En urgullig sköterska förhörde oss noga om att vi tillhörde samma familj. Hon ursäktade vår långa väntan med att läkaren gått på lunch precis när vi kommit. - Men vi vi kom ju klockan 11.00, sa min man? Sköterskan tittade förläget i backen och sade att då hade hon nog sagt fel, och att läkaren gått betydligt senare.
Men sedan kom hon då- vår läkare med en härlig doft av tobak. Hon tittade mycket snabbt på lilleman och konstaterade att han hade utslag över hela sig. Hon kollade hals och öron. Hon kommenterade snabbt att han hade haft eller kommer snart få öroninflammation. Sedan vände hon sig till mig, frågade var jag hade ont. Kände på det ömmande området och sade att det nog är en inflammation. Lilleman fick ingen ordination alls, jag ska käka Ipren. Sedan sa hon att vi faktiskt inte var några akutfall så vi får vända oss till primärvården. Därefter fick vi också en snabb opinionsbildande beskrivning av hur illa akuten blev behandlad i resursfördelningen.
Detta känns mycket krångligt för en orolig småbarnsmamma. Vi ringde och hörde med sjukvårdsupplysningen som rekommenderade att vi skulle få utslagen undersökna. Visst kanske jag inte skulle ha bett om att få ryggen undersökt. Men man är alltid orolig för om det kan vara lunginflammation, då jag känt mig trött och hängig en längre tid. Det var tydligen inget fel på vare sig Eskil eller på mig. Det kan jag acceptera. Men vad jag inte kommer acceptera det är att jag ska känna mig skyldig för att jag tog upp tid! Ingen sitter en söndag på jouren för att det är så jävla trevligt!
Det är en grannlaga uppgift för oss att få personalen inom sjukvården, så väl den offentligt drivna som den privata (situationen är inte stort bättre på vår ordinarie vårdcentral), att förstå att man faktiskt arbetar inom den tjänsteproducerande servicesektorn. Våra skattebetalande invånare skall kunna förvänta sig ett korrekt och trevligt uppförande när man går till vårdcentraletr och sjukhus, liksom att vi skall kunna förvänta oss en maximalt god effektivitet vid våra vårdutbudspunkter.