louisepersson

Har precis kommit hem efter några dagar i Bosnien. Detta är ett land som jag tidigare bara läst om och set nyhetsrapporteringar om - men jag hade aldrig varit där nere själv tidigare. Innan jag anlände  till Sarajevo i fredags funderade jag över alla krigsrapporteringar jag fått, men när planet gick in för landning och jag såg denna otroligt vackra stad där snöflingor sakta singlade ner, då kände jag att jag inte visste någonting.
Under min korta vistelse i Bosnien framförallt i Bosovaca fick jag möta människorna, och jag fick se deras levnadsvillkor. Saker som vi tar som självklart, kämpar de för att få! Sjukvården till exempel! Där är sjukvården självfinansierad men om man har en anställning så betalar arbetsgivaren 50%. Är man arbetslös får man betala allt själv - men det finns inget socialt skyddsnät, inget försörjningsstöd. Det är tuffa villkor för den som kommit utanför - och det märktes.
Jag var där nere för att se om det finns möjlighet för att kunna starta upp något samarbete med S-kvinnor i Uddevalla och s-kvinnor i Bosovaca. Jag fick möta många representanter från distriktet och från staden. De visade en fantastisk gästvänlighet och när jag åkte därifrån kändes det som om jag lämnade en del av min familj. Jag hoppas jag möter dessa snart igen.