att skriva en bok...

Fredagen den 20 november mötte jag Martina Haag på Praim PR i Stockholm. Det gav mig en riktig aha upplevelse. Om nu hon med sina "låga" betyg har blivit författare så skall väl jag också kunna formulera ord till en bok? Jag som läst 130 högskolepoäng, kommit i på massor av högskolekurser (men aldrig börjat på) och jobbat som politisk sekreterare borde väl också klara detta! Jag har ju gjort flera försök tidigare. Jag har skrivit hundratals dikter till en av världens bästa diktsamling. Får väl erkänna att efter att de fått ligga i byrålådan några år och mognat så inser jag att de är rejält pretto.

 Jag har även börjat på en ungdomsbok som är näst intill genial. Faktum är att jag skrivit hela 5 kapitel i den boken. Men så lät jag en gammal murvel läsa dem och hans kritik var inte nådig. Han påstod att jag för lätt fastnade i små detaljer och missade drivet i handlingen:- Louise, nu har jag läst om de där fladdrande gardinerna i det ljusa rummet med regnet utanför i en hela sida. Det är sådär intressant…

Men tanken med boken är jag riktigt nöjd över. Det handlar om en tjej i tonåren. Hennes föräldrar jobbar med politik och eftersom de har miljöansvar i sina arbetsområden måste de åka på en miljökonferens i Bryssel för att diskutera klimatfrågan. Flickan i sin tur får åka till sin mormor i Hamburgsund. Där möter hon en  värld som hon inte mött tidigare. Det är i folktron hon hamnar. Där har häxan fångat älvprinsessan och Näcken blir så förtvivlad att han låter alla bäckar och floder svämma över. Han låter isar smälta och flodvågor träffa land. Så flickan hjälper till att befria älvan och klimathotet försvinner. Klart slut!

Ett riktigt spännande äventyr där mina ord och formuleringar fastnar i hur gardinerna svänger i sommar brisen. Hm… Men jag har haft jättemånga bokprojekt i mitt liv. Det har handlat om allt från en deckare utifrån mördarens perspektiv, (kallas det deckare då) Den tänkte jag ut när jag var förfärligt arg på en fd pojkvän som ringde hem på natten och kallade mig mindre snälla saker. Men jag sparkade honom på smalbenet i stället för att skriva en bok. Kanske synd för man får aldrig nobelpris i litteratur för att sparka någon på smalbenet. Man riskerar snarare att få böter. En  annan bokidé jag haft är att skriva tillsammans med min dotter på 8 år. Hon skulle få berätta och jag skulle skriva ner henes berättelser och rita till. Men efter två kvällar så konstaterade hon bara: - Nä mamma jag är klar med böckerna nu. Jag vill att du läser Harry Potter i stället!

Jag är en typisk projektmänniska som hela tiden tänker i projekt. Tyvärr slutar det ofta vid en tanke på att det skulle vara en kul idé. Men sedan lyckas jag sällan fokusera tillräckligt för att samla ihop idéerna och verkligen göra det jag tänkt. Därför blir det mesta jag gör halvdant. Men nu har jag ju satt igång med ännu ett projekt, Jag skall skriva en bok! Japp det skall jag. Det vet jag och känner jag bestämt. Men så klart snart är jag hemma där familjen väntar. Då ska jag gå ut med lille vovven, natta barn, gå igenom mailhögen, posten osv Ja visst jag, jag får väl vara social med lilla mannen också.

Men när jag var på Praim PR och lyssnade på Marina Haag så kände jag att kanske även jag kan göra en bok. Inte för att jag är så pigg, snygg eller lång som hon är. Inte heller lika öppen och ärlig som hon är. Jag skulle väl aldrig kunna avslöja sådär enkelt att jag inte fattar vad man pratar om på alla politiska möten. Men jag kan ju försöka göra  boken  på mitt eget sätt. Jag gör så lagom jag kan –sätt! Så som antistress doktorn försökte mana in i mig när jag var 8 år och hade huvud och spänningsvärk.

Jo, jag känner att jag är på gång nu. Jag vet redan vad rubrikerna på flera av kapitlen ska heta. Jag skall i min lilla bok (den första i en lång rad som blivit färdiga projekt) ha kapitel som tar upp ämnen; Facebook, sångkarriären, Youtube filmen, Kommunfullmäktige, mina skåedespelardrömmar, julafton borde ju också kunna bli ett spännande stycke.

Jag ska tacka Martina Haag för att hon inspirerade mig till att skriva en bok. De som däremot inte ska få något tack är Niklas och Ewelina. De bjöd in mig till Praim Pr i november men glömde sedan bort det helt. Där stod jag helt utan någon förankring på företagets personalmingel. Men jag tog raskt Martina i handen och presenterade mig (var nog ingen annan som gjorde det märkte jag sedan)

-          Hej Martina, jag heter Louise och kommer från Uddevalla. Jag kan bara stanna en timma för sedan skall jag ta tåget hem.

-          Jaha, sade Martina piggt, då skall jag prata fort då!


Kommentarer
Postat av: Peter Jonsvik

Hej Louise

Jag tycker du är på rätt väg. Skitjobbigt att bryta upp med något man gillar men jättespännande att försöka göra något nytt. Jag vill bara önska dig lycka till :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback