kungahuset

Idag har min mamma och jag varit ute och rest. Jag kör som alltid bilen och hon åker med. Så har fördelningen varit de senaste åren. Jag som är en ganska disträ människa och har tusen funderingar i huvudet hummar lite från och till när hon pratar. Oftast handlar pratet om jobbet, familjen eller om att ha ont. Men idag ändrades samtalsämnet till att prata om kungahuset.
- Jag förstår inte att folk har så ont av att betala till bröllopet i sommar, sade hon
- Nä, sade jag samtidigt som jag körde förbi en stor lastbil.
- De säger att de inte vill vara med att bekosta det. Men slår man ut kostnaden på alla människor i Sverige så blir det inte mycket. Det kanske handlar om 5 kronor per person.
- Jag det är ju inte mycket, sade jag
- Det bekymrar inte mig alls, sade hon. Jag betalar gärna 5 kronor till vår kommande regents bröllop.
- Ja, det kan jag också göra, svarade jag.
Men jag vill inte vara med att bekosta allt den extrabevakningen som krävs när fotbollshulliganer förstör. Jag vill inte att de år in och år ut får fortsätta att förstöra. Varför tar ingen debatten om det i stället? DEt stör jag mig på, sade min mamma med emfas. Ett bröllop sker kanske en gång i livet, men de där fotbollshuliganernas misshandel, förstörelse och hot sker flera gånger varje år. Vad kostar inte det? Jag vill inte vara med och betala det något mer.

Min mammas ord var verkligen tänkvärda. För visst är det så att vi silar mygg och sväljer kameler i debatten om samhällskostnader.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback