Ont!
Idag har jag så förfärligt ont i kroppen. Överallt gör det ont, i varenda led, muskel och broskdelar. Jag lider tydligen av Bechtrews syndrom som är en reumatisk sjukdom. De upptäckte det 1994 efter att jag fått en inflammation på regnbågshinnan. Jag hade gått i två veckor med illrött öga som var så ljuskänsligt att jag på natten fått ligga under täcket med solglasögon på för att kunna sova. Smärtan var helt fruktansvärd!
Men efter två veckor stod jag inte ut längre utan fick mamma mig att köra mig till akuten. Efter en liten väntan kom jag in i undersökningsrummet där en läkare stod. Vi hälsade och jag fick berätta om mina besvär och att jag haft det i två veckor.
- Ja ha, sade han och tittade ner i sina papper, brukar du ha ont i ryggen?
- Eh, ibland kanske, svarade jag och tittade fundersamt på mamma.
- Var brukar du ha ont då?
- Det är mest nere i ryggslutet, svarade jag och visade med handen var jag någon gång innan mens kunde ha ont.
- Kan du ta av dig tröjan, dra ner byxorna och böja dig framåt?
- Va, frågade jag och tittade på mamma som såg helt cool ut, Ska jag ta av mig?
- Jag vill titta på ryggen, svarade doktorn som förklaring. Men jag såg nog helt förvirrad ut.
- Visst, sade jag och gjorde som jag blivit tillsagd att göra. Han undersökte snabbt ryggen varpå jag fick ta på mig kläderna igen.
- Kan du sätta dig på stolen så ska jag kolla ögonen, sade doktorn
Jag satte mig vid undersökningsstolen med hakan på en mackapär och han tittade i ögonen på mig. Jag fick titta upp, ner, åt höger och vänster. Sedan fick jag några droppar i ögonen så att han fick kollat trycket.
- Ja, du har en kraftfull Irit på höger öga, sade doktorn ungefär som om jag skulle fatta vad det var.
- Vad är det, frågade jag?
- Det är en inflammation på regnbågshinnan. Det är inte smittsamt men du måste påbörja behandling av inflammationen med en gång. Du börjar med droppar varje vaken timma i 4 dagar, sedan kan du gå ner till 8 droppar per dag i en vecka. Efter det kan du minska med en droppe per vecka. Dessutom får du pupillvidgande droppar två gånger per dag i två veckor.
- Varför får jag det, frågade jag
- Annars kan pupillen växa fast och då blir det operation, svarade han snabbt.
Han satte sig ner och skrev ut recept till mig. Sedan tittade han upp på mig och frågade:
- Nu undrar jag om du har reumatism i släkten?
- Jag vet inte, sade jag och tittade på min mamma.
- Jo, min pappa hade Bechtrews, svarde mamma och såg så klok ut. Jag var nog mest i chocktillstånd efter att visat ryggen när jag trodde att jag skulle visa ögonen. Jag hade inte heller så snygga trosor på mig utan de var urblekta svarta med lite hål i linningen.
- Hade morfar det, frågade jag.
- Jag kunde just tro det, svarade doktorn. Jag skulle tro att du har det. Jag skickar en remiss så att de får göra ett test. Det finns ett klart samband mellan Irit och Bechtrew.
Jag fick några veckor senare lämna ett test och provsvaren sade att jag hade Bechtrews latent. Det har aldrig besvärat mig egentligen. Jag har varit enormt förskonad från smärta. Men nu i år har värken börjat komma. Det började för ett år sedan i korsryggen. Sedan ett halvår har jag även kraftig smärta i bröstbenet. Så fort jag gör något fysiskt ansträngande så värker det så att jag inte kan sova om nätterna. Det är inte så värst roligt eftersom jag inte vågar sticka ut och jogga längre och inte heller gå till Motionshuset med sin underbara Step up.
Efter att nu haft ont i ett år så valde jag att gå till vårdcentralen. Det ska mycket till att jag ska uppsöka läkare. Jag gillar inte det. 2006 hade jag dubbelsidig lunginflammation och det gick nog en vecka med hostande, feber och trötthet innan jag gick till vårdcentralen. Då hade jag en sänka på 120 (tydligen ska man inte ha över 20 om man är frisk). Jag fick medicin och gick hem. Efter en vecka ringde jag tillbaka och frågade om jag fortfarande skulle må så dåligt och fortfarande ha feber. Efter att jag fått komma tillbaka så visade sig att min sänka fortfarande låg på 120. Ja, jag fick annan medicin och blev sedan bra.
Efter att haft ont i ett år. (Det har gjort ont att hosta, skratta, ratta bilen, bära barnen och så vidare.. ) så beställde jag tid. Jag fick vänta i 6 veckor men så plötsligt en dag var tiden inne för mitt besök. Jag blev så väl omhändertagen av läkaren på vårdcentralen. Vi satt och pratade lite allmänt en stund:
- Vad jobbar du med, frågade läkaren?
- Jag sitter mest stilla på olika möten, svarade jag.
- På möten, vad för slags möten då, frågade han vidare.
- Jag är politiker och sitter på många styrelsesammanträden. (i vissa sammanhang vill jag inte ta upp det politiska engagemanget för det kan lätt ta fokus från annat. En gång när jag gick till frisörsalongen blev jag så utskälld av frisörskan över att vi ökade på antalet elever till frisörsprogrammet. Jo, jag fick rabatt på priset för att jag stått ut med kritiken under en och en halv timma. Men det är inte alltid man är sugen på att stå ”In the line of fire”)
- Får man fråga för vilket parti du jobbar?
- Jag är socialdemokrat, svarade jag och undrade vart detta skulle landa
- Jaha, så nu strävar du efter att bli kommunalråd då, log han.
- Nä, det skulle jag inte vilja vara, sade jag allvarligt. Jag skulle inte vilja sitta i en så utsatt roll.
- Nu skojar du väl, sade han. Jag trodde att alla strävade efter höga positioner.
- Nej inte kommunalråd, sade jag. Jag har en partikamrat som tidigare var kommunalråd här i Uddevalla och han blev så illa utsatt i media att jag bestämde att aldrig någonsin vilja ha en sådan roll.
- Jaha, sade läkaren lite avmätt, honom gillade jag inte. Han sade till alla att inte lista sig hos oss när vi kom till Uddevalla. Sådant gillar inte jag… det var inte snyggt.
- Jag hoppas ni fått bättre bemötande här nu då, frågade jag förhoppningsfullt.
Vi fortsatte prata lite politik en stund till innan det var dags att gå vidare med orsaken till varför jag var på vårdcentralen.
- Usch jag gillar verkligen inte att gå till läkaren, sade jag när jag lade mig på britsen för undersökning. - Men nu har jag verkligen längtat hit idag!
- Då måste det ju vara riktigt dåligt då, sade han.
- Idag kan jag i alla fall gå, sade jag. I förrgår kunde jag inte röra på mig.
- Så det kan pendla så mycket från dag till dag, konstaterade läkaren
Jag nickade instämmande och försökte slappna av. Först fick jag ligga på mage så att han kunde trycka på valfria punkter på ryggen. Sedan fick jag ligga på rygg i stället. Jag visade var vid bröstbenet smärtan satt. Han tryckte lite försiktigt så att han kunde se var mitt onda satt. Sedan tryckte han på höftkammarna och jag kände hur det strömmade smärta ut vid korsryggens högra sida. Jag fick dra efter andan för att inte skrika till. Det gjorde så förfärligt ont just där.
- Jag ser att det är just i broskdelarna som du har ont, sade läkaren efter att jag fått ta på mig tröjan igen. – Det stämmer ju in bra på om du har Bechtrew. Men vi ska ta lite tester också. Sedan ska jag beställa hit testet som du tog 1994 för att se vad de kom fram till då. Men jag skriver ut lite medicin som lindrar smärtan lite mer än Ipren.
Han skickade iväg mig till labbet med recept och löfte om att ringa mig två veckor senare. Vi får se vad testerna kommer visa. Jag fick lämna tre rör med blod för olika tester, Jag tror det var i alla fall sju prov som skulle tas. Så nu blir det att vänta på resultat.. Oavsett så är jag i alla fall bra blodtryck. 130/ 70 är nog ett av de bästa resultat jag någonsin haft.