Socialdemokraternas vägval!

Splittringen inom socialdemokratin utkristalliseras allt tydligare. Varje Facebook-uppdatering, twitterinlägg, uttalande i media, visar på skillnaden i syn på partiets framtid. Vissa yttrar sig om att det är viktigt att hitta tillbaka till rötterna. Andra säger att det är viktigt att partiet kommer in i dagens samhälle.
Det är intressant att följa alla yttringar och läsa av vad som skrivs mellan raderna. I kritiken mot det egna partiet nämns att vi inte vet vilka väljare vill nå. Andra lyfter åsikten att vi inte vet vad vi vill ha för politik. Men det absolut vanligaste yttrandet är om vilken väg som är lämpligför partiet att gå; Höger eller vänster?
Men vad handlar då de olika yttringarna om? Det handlar om synen på det egna partiets roll i samhällsutvecklingen. Det enda socialdemokratin historiskt behövt tänka på har varit att peka med hela handen för att få samhället dit partiet velat. Vi har haft egen majoritet och även klarat av att leda landet med en minoritetsregering. Men så är det inte idag. Vi har på bara några år tappat oerhört många väljare. På 8 år har vi tappat över 8 procentenheter. Då är det dags för oss att komma överens om vad vi vill med partiet. Ska vi vara ett tydligt oppositionsparti eller vill vi vara med och påverka samhällsutvecklingen? För dessa inriktningar går inte att ena på ett trovärdigt sätt.
Många partimedlemmar anser att Socialdemokraterna gått för långt till höger. Det har skett så en gång tidigare. Det var 1917 när Socialdemokraterna splittrades i två grupper och Vänsterpartiet kommunisterna bildades. Men socialdemokraternas grund har alltid varit att ta avstamp i samtiden. De som driver idén om partiets tagit vägen mot höger grundar sig i att de vill ha ett tydligt oppositionsparti som tar avstånd från alla överenskommelser med de borgerliga partierna. Då är det lätta att kritisera de socialdemokrater som gjort uppgörelser i stora frågor som tex; Utrikespolitik, EU medlemskap, pensionsuppgörelsen, utbildningsfrågor etc. Eftersom de vill ha ett tydligt oppositionsparti och då är det viktigare att vara hålla fast en ideologi utan kompromisser. Själva gick vi med i ett politiskt parti för att vara med och påverka. Genom att vara med och förhandla om politiken skapar vi stabilitet. I bästa fall blir det en bättre politik än om vi inte är med och påverkar alls. Det vi nu står inför är vägvalet: Ett minoritetsparti som säger nej till borgarna eller ett parti som är med och formar morgondagens samhälle!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback