Crocodile Dundee

Som kusinen från landet har jag varit i Stockholm. Jag bodde i Stockholm en gång i tiden men det är förfärligt länge sedan. Nu som boende i en mellanstor stad på 50 000 invånare märker jag de stora skillnaderna som Sverige erbjuder. Det är en annan rytm, ett annat förhållningssätt och ett helt annat liv som en Stockholmare lever jmfr med en liten Uddevallabo. Jag kunde ibland känna mig som Mike Dundee rån 80-tals filmen Crocodile Dundee när han reste från Australien till New York! Han hälsade på folk, pratade med okända och såg människorna. Samma situation upplevde jag. När jag åkte tunnelbanan, linje 13, genom Stockholm gick det inte att låta bli att titta på människorna. Men jag kom på mig själv en morgon att jag var den enda i hela vagnen som hade lyft blicken för att betrakta omgivningen. En morgon började jag till och med prata med en mamma och hennes dotter som kämpade med matte-läxan innan skolan började för dagen. När jag, min bror och vackra Agnes tog taxin hem en sen kväll satt jag och babblade med taxi-chaffisen. Det ska man tydligen inte göra i Stockholm. Där ska man ha 100 meter blicken för att passa in i omgivningen. Men ju fler dagar jag var i Stockholm desto mer skärmade jag av. Mornarna satt jag med blicken i Metro för att slippa titta på andra. 100 meter blicken nådde jag inte men jag närmade mig det… Jag och några tjejer satt och pratade om det idag. En tjej sade att det krävs att man är så social på jobbet att efter arbetet så skärmar man av. Men det är så mycket folk hela tiden runt omkring en hela tiden i Stockholm att det tar alldeles för mycket energi att ta in alla människor i medvetandet. Det blir en energisparande åtgärd att stänga ute och blockera intryck.

Annat var det när jag växte upp på Herrestadsfjället. 3 kilometer från närmaste buss och inte en gatlampa i närheten. Vintertid när jag skulle gå hem från kompisar såg jag inte handen framför mig och jag fick gissa var vägen var. Kom det en människa i närheten så blev den granskad från topp till tå.

Nu är jag på hemväg till min lilla stad igen. Alla intryck, möten med människor och händelser har förändrat mina perspektiv. Det är bra! Alla behöver vi komma som Crocodile Dundee till en helt annan plats och se sitt eget liv ur en annan vinkel. Det är bra för en själv men det är också bra med tanke på att hela Sverige ska leva!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback